En fika på Zekes

Det har blivit till något av en tradition, även för mig nu, att ta en fika nere på Zekes i stan. Jag vill inte precis kalla mig själv en cafémänniska, eftersom jag aldrig riktigt varit det. Däremot har jag alltid tyckt att det varit trevligt att sitta på ett café och inte göra någonting speciellt direkt. Jag antar att det var regelbundenheten som jag inte hade fångat upp. Nu har det blivit några gånger, och nu ser man också det där andra som man inte kunnat se innan. Jag vill inte egentligen vara så stel att reducera en eftermiddag på Zekes till en sociologisk observation, men det är lite svårt att förklara utan att prata på det sättet.

Min bästa kompis Anders något av en sociolog, fast utan det logiska antar jag. Han observerar världen och drar sina slutsatser utifrån det han ser. Så vad skulle man kunna kalla honom, en observatör av omvärlden kanske, ja, det är han nog. En sociolog kan inte precis ta sig friheten att bara sitta och titta och sedan dra sina slutsatser. Det krävs en viss systematisering, metodkunskap och hänvisning till tidigare forskning i området. Vid en observation krävs det också att man går in i situationen med en avsikt att observera, och den avsikten har jag själv inte haft i samband med Zekes. När frågan om jag vill följa med till Zekes dykt upp, har jag sagt att jag vill följa med, för att jag verkligen vill. Det ger mig någonting som jag vill ha, vad det nu kan vara.

Igår så intervjuade jag en tjej/kvinna (det visade sig att hon var mamma till en nioåring) i klassen. Intervjun handlade om fritid, eller skulle ialla fall det. Hade lite svårt att komma igång med intervjun av någon anledning. Kan väl inte helt skylla på henne men jag fick inte fram särskilt mycket till svar. Hursomhelst så frågade jag bland annat om vad fritid egentligen var för något och vad det är man gör med sin fritid. Ett intressant som hon gav mig var att när hon inte hade mycket fritid, så saknade hon det sociala väldigt mycket. Det var inte exakt så hon sa, men i huvuddrag var det något i den stilen. Vad jag vill ha på Zekes är det sociala, att känna någon slags tillhörighet, en gemenskap.

När man sitter på ett café, och det är något åtminstone jag känt efter några gånger, är att det blir mer och mer som ett andra hem. Ett pseudohem, där man kan hänga med sina kompisar utan att behöva hålla rent och fint. Jag tror nog vi satt där omkring två och en halv timme igår, med vissa undantag. Johan var tvungen att gå ganska så tidigt, och Urban kom förbi en stund han också, samma sak med Linda även om hon var där ganska så länge ändå, för att inte tala om Clara som stack iväg och handlade grejor flera gånger. Det blir inte exakt som ett andar hem, för det finns ju andra människor där som man inte känner, och sist jag kollade så brukar man inte ha sådana hemma hos sig. Jag antar änså att det är så nära man kan komma ett hem i en offentlig miljö, och att de som äger caféerna har det i åtanke när de startar upp sin verksamhet.

Så vad gör man egentligen på ett café? Igår satt vi och pratade en hel grupp, det var några som satt två och två och pratade, andra med sitt/sina barn och någon vän/väninna, Urban berättade att han skulle på en dejt och ta med tjejen till ett café, en tjej som satt bakom Jennie höll på att läsa någonting, eller skriva, för sig själv. Vissa går dit för att snacka och ta en fika, andra för att äta sin lunch. Frågan är om det finns något som binder samman alla, och det gör det väl, alla är ju där just då.

En fika på Zekes, något jag helst inte hoppar över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0