Reseprestige
Upptäckte att väldigt många ungdomar är ute och reser. Oroväckande många skulle man kunna säga, men det är nog att ta i en smula. Det är hursomhelst väldigt många, och jo, jag är nog lite avundsjuk. Det finns en hel del prestige i att resa långt bort. Typ till Thailand, eller Australien kanske. Visst höjer man på ögonbrynen när någon säger att de rest runt jorden ett eller två varv. Man blir lite ödmjuk inför en person som varit på sydpolen och fotograferat pingviner och andra djur som trivs där. Fast jag frågar mig frågan om man verkligen är bättre som människa bara för att man rest nedanför ekvatorn.
För pengar kan man köpa sig vad som helst, precis vad som helst. När man köper sig en resa, köper man sig en upplevelse som ska berika en som person. Att exempelvis resa till Stockholm från Skåne för att titta på Depeche Mode till exempel, övernatta och sedan åka hem igen är en upplevelse som kan uppskattas mycket. Fast när det gäller resepresitge har man inte mycket att komma med. Då skulle man helst ha rest till Japan för att se U2 avsluta sin världsturné, där både Pearl Jam och Green Day deltog. Att köpa sig en resa som går väldigt långt, och som kostar mycket pengar ger mer än bara en upplevelse. Man köper sig dessutom en massa reseprestige, som kan användas i diverse sociala sammanhang.
När någon nämner transkontinentala resor kopplar man naturligtvis det genast till ovannämnda exempel. Kanske borde man dessutom nämna de resor som fattiga afrikaner åtar sig för att komma till det fantastiska underbara Europa. Vi stoppar de vid gränserna om vi kan, samtidigt som flygplanen med européer åker i skytteltrafik till Kao-Lak, som någon jäkla flygbro a'la Berlin under kalla kriget.
Vad ska man göra åt den här saken då? Ingenting, absolut ingenting. Eller förresten kanske, tänk efter lite innan du åker på en lyxresa till ett exotiskt långt-bort-liggande land, gör du det för din egen skull eller för dina vänners skull?
För pengar kan man köpa sig vad som helst, precis vad som helst. När man köper sig en resa, köper man sig en upplevelse som ska berika en som person. Att exempelvis resa till Stockholm från Skåne för att titta på Depeche Mode till exempel, övernatta och sedan åka hem igen är en upplevelse som kan uppskattas mycket. Fast när det gäller resepresitge har man inte mycket att komma med. Då skulle man helst ha rest till Japan för att se U2 avsluta sin världsturné, där både Pearl Jam och Green Day deltog. Att köpa sig en resa som går väldigt långt, och som kostar mycket pengar ger mer än bara en upplevelse. Man köper sig dessutom en massa reseprestige, som kan användas i diverse sociala sammanhang.
När någon nämner transkontinentala resor kopplar man naturligtvis det genast till ovannämnda exempel. Kanske borde man dessutom nämna de resor som fattiga afrikaner åtar sig för att komma till det fantastiska underbara Europa. Vi stoppar de vid gränserna om vi kan, samtidigt som flygplanen med européer åker i skytteltrafik till Kao-Lak, som någon jäkla flygbro a'la Berlin under kalla kriget.
Vad ska man göra åt den här saken då? Ingenting, absolut ingenting. Eller förresten kanske, tänk efter lite innan du åker på en lyxresa till ett exotiskt långt-bort-liggande land, gör du det för din egen skull eller för dina vänners skull?
Kommentarer
Trackback
