Inför blodgivningen

Idag fick jag ett meddelande om att jag kan inställa mig på sjukhuset för bloddonation nästa vecka. Jepp, det var tre månader sedan den femte december, och den femte är det nästa vecka. Fick alltså ett sånt där kort man ska fylla i, där man bland annat blir frågad om man varit utanför Europa eller använt narkotika. Jag brukar svara nej, eller rättare sagt, jag har alltid svarat nej. Jag gillar frågan om jag varit/blivit gravid...  det är ju svårt att låta bli att fnissa lite.

Tillsammans med kortet som skulle fyllas i fick jag ett meddelande om en kvinna som fått en hjärnblödning nio veckor efter ett kejsarsnitt, och tack vare 25 blodgivare så kunde man rädda hennes liv. Dessutom är det en reklam om att man får en tröja när man går och ger blod, fast sist så var de slut, och det är en genomgående trend att tröjorna är slut. Tycker det är ganska så trist. Brukar ta en pauskupong annars, som är på 50 spänn. Sist jag använde en sån var på H&M. Köpte byxor... hade jag gett blod även om jag inte fått kupongen? Ja! Skulle jag tacka nej till den? Nä! Känner att jag behöver det jag kan få.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0