standardiserad

Så har man varit och gett blod igen. Det var ett tag sedan sist, så det var verkligen på tiden. Det tog sammanlagt en timme från det att jag parkerat cykeln utanför sjukhusets entré tills dess att jag satte mig på cykeln igen. Men så lång tid ska det ju inte ta, eller? Nä, det ska det inte egentligen, men eftersom jag inte hade någon bokad tid så fick jag snällt sitta och vänta på att det skulle bli min tur. Att hitta dit tog också en liten stund, men det var ju för att jag inte varit där innan. Åka hiss och grejor! Nja, tycker bättre om trappor.

Kom dit och fyllde i den vanliga blanketten och lämnade den vid disken. Fick tillbaka den igen och en könummerlapp samt det där klistermärket som ska sättas på blodpåsarna. Det var inte riktigt vad jag var van vid. Man var tvungen att sitta och vänta en stund, en halvtimme nästan, innan det var dags att gå in i blodgivarsalen. Det låg inte ens i direkt anslutning till det första rummet utan man var tvungen att gå ut i korridoren först. Sen gick det så bra som det brukade. Småpratade lite med sköterskan, berättade att jag gett blod på några olika ställen. -Jaså du åker omkring i skåne och provar olika ställen? sa hon och jag höll med skämtsamt.

Fick mina järntabletter och gick sen ut för att ta en liten fika. Ingen apelsinjuice fanns där, vilket det alltid brukar finnas annars. Tur är väl att jag har det här hemma.