Det räcker inte

Det har varit en massa prat om Burma de senaste dagarna, med tanke på de protester som har förekommit mot den sittande regimen, en brutal diktatorisk regim som fängslat fredspristagaren Aung San Suu Kyi. Det har tydligen varit protester uppe i Stockholm om den här frågan. Bland annat var det mycket prat om att man skulle bära rött, för att visa sympatier för de buddistiska munkarnas protester. Det var alltså igår som man skulle ha rött på sig. Jag hade inte rött på mig eftersom jag satt inne hela dagen och skrev tenta. Idag har jag däremot rött på mig, men det är inte för att jag sympatiserar med protesterna utan för att jag tycker att rött är en fin färg och det är en varm och trevlig tröja.

Jag har länge sympatiserat med frihetskämpen Aung San Suu Kyi. För ungefär tio år sedan så uppmärksammades jag för detta land, och har sedan till viss del följt alla turer angående hennes husarrest. Ingenting har precis hänt, saker har varken blivit bättre eller sämre. Landet har varit väldigt avskärmat från resten av världen, det märkte vi inte minst vid Tsunami-tragedin då det faktiskt inte hördes någonting om döda eller sårade i Burma, vilket var lite märkligt eftersom man faktiskt måste ha drabbats.

U2 spelade in en video som hyllade Aung San Suu Kyi, Walk On. Detta var 2001. Kvalitén är lite sådär, men kolla in Bonos t-shirt i scenerna där han sjunger, och videoklippet med Suu Kyi själv i slutet.



Att folk börjar uppmärksamma, eller snarare tidningarna börjar uppmärksamma Burma fyller mig med dubbla känslor. samtidigt som det är bra att den ondskefulla diktaturen får ögonen på sig, så kan man fråga sig varför så få inte börjat titta förrän nu. Den cyniska människan skulle säga att konflikter säljer. Om det inte är konflikt så säljer man inga lösnummer, det är därför man skriver om det. Man bryr sig alltså egentligen inte om människorna där, det är bara en fasad för att sälja tidningar. Men som sagt, det är fanimej på tiden att något händer.

Men det räcker inte att sätta på sig röda tröjor för att befria Burmas folk. Det räcker inte att en fredag ställa sig på medborgarplatsen i Stockholm, det räcker inte att bojkotta OS i Kina. Tydligen räcker det inte med sanktioner heller. Skriv bloggar, gå med i Amnesty, skriv brev till våra politiker, protestera framför Burmas ambassad, gör något, sitt inte bara på händerna och tyck synd om vad som händer där nere. Snart kommer det att smälla, frågan är bara hur många som kommer att dö den här gången.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0