standardiserad

Berättade för Anders J att jag tänkte skaffa mig en hobby. Kom fram till att jag ska börja skriva dikter, men jag vet inte, det känns så meningslöst, att sitta och skriva sådär. Jag tror inte jag skulle vara särskilt bra på det heller, är inte en sån som läser dikter heller. Det enda som ens är i närheten av poesi i min vardag är just nu Bonos texter. Fast å andra sidan, jag sitter ju och skriver sådana här bloggar. Njae... tror jag behöver något att sysselsätta mig med, träningskortet kan ju alltid återaktiveras. Men egentligen gillar jag inte att gå och träna. Själva tränandet är helt ok, men det är ju alla människor som är där som jag har lite problem med. Alla är så flitiga och ser så professionella ut, och sen så kommer jag dit, känns det som åtminstone. Sen så kanske man behöver vänta på att det ska bli ens tur med en maskin eller med några vikter, och det är trist. Dessutom suger musiken för det mesta, eftersom de drar in ljudet från någon jäkla radiostation. Föredrar min egen musik, den e bäst för mig.

Men jag tror att jag verkligen behöver börja träna igen, så det ska jag göra, så fort jag blivit frisk, dvs nästa vecka. Det är ett offentligt löfte. Jag tror nog det kan bli bra om jag bara kommer igång med det ordentligt den här gången. Saken är ju bara den att jag tröttnar så himla fort på saker och ting. En eloge till den som lyckas behålla mitt intressen tillräckligt länge, haha. Fast det har varit värre. Ett tag kunde jag knappt se igenom en hel film, eftersom jag tröttnade och ville titta på något annat, det är därför tv-serier är så bra, lagom stora tuggor av nöje. Det är därför DVD är så bra, för man kan stoppa mitt i filmen och bara fortsätta därifrån senare, det är inte som på tv direkt. Böcker är också bra, för då kan man läsa tills man tröttnar och sen bara lägga undan boken.

Oj, det blev mer än jag tänkte... dags att sluta, hihi.