Segt att plugga
Har den här terminen märkt att jag inte riktigt kommit igång med pluggandet på det sätt som jag vanligtvis brukar. Som Daniel nämnde i sin blogg är det ganska så lågt tempo på sociologin, vilket inte skiljer kurs III ifrån kurs II eller I för den delen. Ja, numera heter c-kursen i sociologi Sociologi III. Lite drygt två veckors pluggande och jag har fortfarande bara tagit mig halvvägs igenom den ena av två böcker på kursen. Det är faktiskt lite skandal över det. Sitter mest och väntar på att tentan ska komma så att man kan börja plugga på riktigt. Och jag som skaffat en egen bok för att läsa om kvantitativ metod, suck... jag kommer ju inte till skott.
Jag börjar mer och mer tro på ödet. Saker och ting händer bara inte slumpmässigt, det finns alldeles för många samband för att det ska vara på det viset. Det dyker upp en massa möjligheter i livet, hela tiden. Men man måste ta för sig för att få någonting. Det går inte att passivt titta på och hoppas att någonting trillar ner i knäet på dig. Ta för dig, för det har du gjort dig förtjänt av, typ.
Nu har jag läst färdigt ett kapitel om kvantitativ metod. Men det är så tråkigt att jag knappt kan koncentrera mig. Man sitter och tittar på orden, läser utan att tänka och då kan man ju lika gärna stå på huvudet, eller skriva blogg... eller något annat som inte direkt kan kopplas till skolan.
Dessutom har jag fortfarande ont i halsen och den där låten vill inte släppa.
Snackade med farsan på telefon innan. Tänkte faktiskt att jag skulle ringa honom imorgon, eftersom jag inte visste om han börjat sitt nya jobb, men det är på måndag han börjar. Han hade häromdagen varit i stan och inte hört av sig, nähä. Tydligen hade han träffat min farbror Sten, och Sofia, min faster.
Jag börjar mer och mer tro på ödet. Saker och ting händer bara inte slumpmässigt, det finns alldeles för många samband för att det ska vara på det viset. Det dyker upp en massa möjligheter i livet, hela tiden. Men man måste ta för sig för att få någonting. Det går inte att passivt titta på och hoppas att någonting trillar ner i knäet på dig. Ta för dig, för det har du gjort dig förtjänt av, typ.
Nu har jag läst färdigt ett kapitel om kvantitativ metod. Men det är så tråkigt att jag knappt kan koncentrera mig. Man sitter och tittar på orden, läser utan att tänka och då kan man ju lika gärna stå på huvudet, eller skriva blogg... eller något annat som inte direkt kan kopplas till skolan.
Dessutom har jag fortfarande ont i halsen och den där låten vill inte släppa.
Snackade med farsan på telefon innan. Tänkte faktiskt att jag skulle ringa honom imorgon, eftersom jag inte visste om han börjat sitt nya jobb, men det är på måndag han börjar. Han hade häromdagen varit i stan och inte hört av sig, nähä. Tydligen hade han träffat min farbror Sten, och Sofia, min faster.
Kommentarer
Trackback
