Sommarslut
Nu är jobbet slut, och jag hade gärna suttit hemma och tagit det lugnt. Nu gör jag inte det, utan det får vänta tills imorgon eftermiddag förmodligen, sen är det dags för den nya terminen. Ett sätt att beskriva avslutningen med sommarjobb skulle kunna vara med ordet "antiklimax", eftersom det inte var mycket till avslutning. På sätt och vis så känns det som jag ska komma tillbaka dit på måndag igen, men det ska jag ju inte. Jag tror att en av orsakerna till att jag kände så var att chefen inte var där, och att man i vanliga fall står där och skämtar om när han ska gå i pension och huruvida jag ska ha lön för jobbet. Så var det inte iår, tyvärr, eftersom det var lite kul.
Nu lämnar jag dock den världen bakom mig. På sätt och vis är det en annan värld, i jämförelse med var jag lever vanligtvis. Kommunarbetare är inte direkt samma sak som högskolestudenter, eller folkskolemänniskor. De har olika sätt att tänka, och de tänker på olika saker. Det är faktiskt ganska så intressant när man väl börjar tänka på det, man har diskuterat så olika saker med olika människor genom åren. Egentligen är det inte underligt att man hamnat i sociologträsket, där det i allra högsta grad handlar om att se, identifiera och jämföra olika sociala mönster. Att kunna ta sig in i olika sociala sammanhang och (någorlunda hjälpligt för det mesta) klara sig ganska så bra där är något väldigt intressant. Ibland tar dock lyssnaren i mig överhanden, och jag blir den där "blyga pojken" (tolkades det) som jag var förr. Det är inte så att jag är blyg, det är bara så att jag ibland vill vara passiv.
Vart var jag nu på väg? Tillbaka till högskolan och de människorna där. Triviala saker som upprivna blommor eller trasiga soptunnor lämnar jag i Simrishamn, och istället blir det kanske diskussioner och etnicitet, moral eller om kvantitativ metod är bättre än kvalitativ (eller tvärtom, haha). Nu går man också in i en tid där jobbet aldrig slutar, vilket kan vara stressande ibland. Att jobba på parkförvaltningen innebär att du jobbar åtta timmar på en dag, och sen jobbar man inte mer. Att vara student är att jobba fram tills sommaren börjar igen, för även om man blir klar med saker så finns det alltid något mer man kan göra, och det kan man i princip göra i vilken stund som helst. Dock får jag väl erkänna att man inte lägger ner en oerhörd mängd med tid på högskolearbetet, särskilt inte med det sättet jag vanligtvis arbetar på (det är bra att vara snabbtänkt ibland).
Nä, nu får jag skäspa mig och publicera det här, om det nu är nån som orkat sig hela vägen hit (förmodligen bara såna som läser slutet först hahaha)!
Nu lämnar jag dock den världen bakom mig. På sätt och vis är det en annan värld, i jämförelse med var jag lever vanligtvis. Kommunarbetare är inte direkt samma sak som högskolestudenter, eller folkskolemänniskor. De har olika sätt att tänka, och de tänker på olika saker. Det är faktiskt ganska så intressant när man väl börjar tänka på det, man har diskuterat så olika saker med olika människor genom åren. Egentligen är det inte underligt att man hamnat i sociologträsket, där det i allra högsta grad handlar om att se, identifiera och jämföra olika sociala mönster. Att kunna ta sig in i olika sociala sammanhang och (någorlunda hjälpligt för det mesta) klara sig ganska så bra där är något väldigt intressant. Ibland tar dock lyssnaren i mig överhanden, och jag blir den där "blyga pojken" (tolkades det) som jag var förr. Det är inte så att jag är blyg, det är bara så att jag ibland vill vara passiv.
Vart var jag nu på väg? Tillbaka till högskolan och de människorna där. Triviala saker som upprivna blommor eller trasiga soptunnor lämnar jag i Simrishamn, och istället blir det kanske diskussioner och etnicitet, moral eller om kvantitativ metod är bättre än kvalitativ (eller tvärtom, haha). Nu går man också in i en tid där jobbet aldrig slutar, vilket kan vara stressande ibland. Att jobba på parkförvaltningen innebär att du jobbar åtta timmar på en dag, och sen jobbar man inte mer. Att vara student är att jobba fram tills sommaren börjar igen, för även om man blir klar med saker så finns det alltid något mer man kan göra, och det kan man i princip göra i vilken stund som helst. Dock får jag väl erkänna att man inte lägger ner en oerhörd mängd med tid på högskolearbetet, särskilt inte med det sättet jag vanligtvis arbetar på (det är bra att vara snabbtänkt ibland).
Nä, nu får jag skäspa mig och publicera det här, om det nu är nån som orkat sig hela vägen hit (förmodligen bara såna som läser slutet först hahaha)!
Kommentarer
Trackback
