standardiserad

Vr på en tvåtimmarspromenad igår. Gav mig ut för att röra på mig en stund, och det blev en lång stund till slut. Fick tillfälle till att tänka en massa, på en massa olika saker. Det är sånt jag gör när jag går, tänker. Eller det gör jag alltid annars också. Saken med att vara ute och gå är att man inte alltid kommer ihåg vad man tänker, och att det nästan fungerar som en renande aktivitet. Tankar som fastnat blir uppnystade och rinner av en. Rent fysiskt så känns det också bra, att gå tills man är sådär härligt trött i benen. Det är då det är mysigt att bara sätta sig ner och vila. Det är tröttheten som drar fram allt det där, en underbar avslappning!