standardiserad

Har börjat lyssna på Danko Jones senaste skiva, Never to Loud, och den är faktiskt riktigt bra. Har tyvärr missat de senaste åren med bandet, och det märks att de har utvecklats en hel del. Korta låtar med högt tempo är inte det enda som gäller längre, verkar det som, även om de finns kvar. Attityden finns kvar, och kvinnor ofta finns kvar texterna, så allt är inte nytt. En låt som verkligen fastnat är Forest for the Trees, den längsta låten på skivan. Helt annorlunda jämfört med tidiga favoriter såsom Cadillac, Lover Call, Samuel Sin, Rock Shit Hot eller Forget My Name. Naturligtvis så finns det fler låtar på den nya plattan som är riktigt bra också, Code of the Road till exempel. Nåja, nu ska jag sluta spotta ur mig låttitlar, eftersom sånt är lite småtrist för såna som inte känner till bandet. Här kommer hursomhelst  låten som jag snackade om innan, Forest for the Trees.