U2 360, så tyckte jag! (1 aug 2009)
Så har man varit på U2, och det var ju minst sagt spektakulärt. Jag och Anders O hade snackat om att inte gå in för tidigt, för att slippa den där dötiden som det är fram till bandet börjar spela. Lagom till förbandet hade jag i åtanke, men så blev det såklart inte. När vi käkat och tagit oss upp till Ullevi så var det inte mycket mer att göra än att knata in på arenan, med en och en halv timme till förbandet. Men men, det blev lite popcorn och läsk för min del, Anders tog en öl. Jag ville helst undvika toaletten, det var nog huvudanledningen till det. Den andra anledningen var nog att jag inte var särskilt sugen på det just då.
Förbandet, Snow Patrol, var väl rätt så bra. Bättre än förband brukar vara. Tyckte att de fick igång publiken lite grann, vilket gjorde det lite synd att det var så långt mellan att de slutade och att U2 började. De är ju dessutom irländare precis som U2, så lite humor hade de. Kul när de tillägnade låtar till någon slumpvis utvald snubbe (eller snubba) i publiken. De körde såklart sin hit, Chasing Cars.
Sen så var det som sagt en stund till U2 kom in, och när entrélåten spelades så fick jag lite gåshud, något som tyvärr inte höll i sig särskilt länge. De började med Breathe, Magnificent och Get on your Boots. Alla låtar som jag tycker är rätt så bra. Den sista där tycker jag själv är helt orättfärdigt sågad av pressen. No line on the Horizon kom med där med förresten. Fast det var inte riktigt fart på inledningen, precis som tidningarna skrivit om den föregående konserten. Jag kände mig inte helt med på noterna, och hade förväntat mig att känna mer liksom. Det var mer som att, "jaha, där är U2, så skoj" istället för "WOW, det är ju U2 på scenen, det är helt jävla underbart".
Sen så drog de igång med Beautiful Day. Då vaknade publiken till liv, och det gjorde jag nog också tack vare det. Personligen så tycker jag att det är en bra låt, men inte direkt en av deras bästa. Fast det behövdes något som kunde starta konserten på riktigt. Därefter kom en av mina favoriter, New Year's Day, och den var precis så bra som den alltid varit. Helt underbar version och nu pumpade blodet på allvar. Hade lite koll på vilka låtar som skulle komma, men var den här verkligten med bland de? Jag var i vilket fall som helst väldigt nöjd.
Sen kom Still Haven't Found What I'm Looking For, som de gjorde riktigt bra, men jag kände återigen att jag inte var helt på hugget. Detsamma gäller Stay (Faraway, So Close). Däremot kom jag igång lite igen när de spelade en av mina favoriter från den senaste skivan, nämligen Unknown Caller, som de gjorde i karaoke-version. Nåja, delar av den i alla fall. Stora delar av publiken verkade dock inte ha lyssnat på den senaste skivan, så det var inte särskilt stor uppslutning i sången.
Sen så började det flippa. Under Electrical Storm, förresten skitbra, så fälldes skärmen ner och blev utdragen från klons tak nästan hela vägen ner till golvet. Scenen exploderade i färger. Svenen var helt utfälld under City of Blinding Lights, och på slutet av Vertigo var den hela vägen ner. Riktigt häftigt! Därefter I'll Go Crazy... remix. Jag gillar! Den följdes av en underbar version av Sunday Bloody Sunday. Fick lite tårar i ögonen där faktiskt, så bra tyckte jag att det var. Scenen helt täck i grönt ljus för att hylla de som protesterade mot resultatet presidentvalet i Iran för en tid sedan.
Pride (In the Name of Love) var också en sån där låt som jag hade stora förväntningar på, liksom One, men som inte helt gjorde att jag fick några överväldigande känslor. Däremellan Walk On för Aung San Suu Kyi, då en massa människor kom upp på scenen med masker föreställande den burmesiska frihetskämpen framför ansiktet. Politik var det va? Jajamen!
I slutet var det några låtar som imponerade massor på mig. Självklart slutar konserten på topp. Ultra Violet (Light My Way), With of Without You och Moment of Surrender ytterligare en skitbra låt från senaste skivan. Jag är väldigt nyfiken på hur Bonos jacka egentligen fungerade... det såg ut som om det var små lasrar som var insydda i ärmarna... imponerande! Kul när han hängde och slängde i mikrofonen som var nedsänkt från taket, hehe.
Bono skämtade lite också... bad om ursäkt för att han lånat pengar och för att han lovat att folk skulle få bo hos honom i Dublin. Han menade dock allt det han lovat, kl 4 på natten, hehe.
Det var en enorm tillställning. Synd bara att jag inte var mer på hugget själv, jag tror jag hade uppskattat det så mycket mer då. En liten minnesanteckning till nästa gång är att vara ordentligt utvilad när man ska gå på konsert, och att det förmodligen inte skadar med en öl eller två som stämningshöjare. Siktar på att kunna texterna lite bättre också så att man kan hänga med i låtarna som inte har karaokeinslag! Helt klart toppbetyg till U2, fantastiskt band som så ofta levererar världsklass!
Förbandet, Snow Patrol, var väl rätt så bra. Bättre än förband brukar vara. Tyckte att de fick igång publiken lite grann, vilket gjorde det lite synd att det var så långt mellan att de slutade och att U2 började. De är ju dessutom irländare precis som U2, så lite humor hade de. Kul när de tillägnade låtar till någon slumpvis utvald snubbe (eller snubba) i publiken. De körde såklart sin hit, Chasing Cars.
Sen så var det som sagt en stund till U2 kom in, och när entrélåten spelades så fick jag lite gåshud, något som tyvärr inte höll i sig särskilt länge. De började med Breathe, Magnificent och Get on your Boots. Alla låtar som jag tycker är rätt så bra. Den sista där tycker jag själv är helt orättfärdigt sågad av pressen. No line on the Horizon kom med där med förresten. Fast det var inte riktigt fart på inledningen, precis som tidningarna skrivit om den föregående konserten. Jag kände mig inte helt med på noterna, och hade förväntat mig att känna mer liksom. Det var mer som att, "jaha, där är U2, så skoj" istället för "WOW, det är ju U2 på scenen, det är helt jävla underbart".
Sen så drog de igång med Beautiful Day. Då vaknade publiken till liv, och det gjorde jag nog också tack vare det. Personligen så tycker jag att det är en bra låt, men inte direkt en av deras bästa. Fast det behövdes något som kunde starta konserten på riktigt. Därefter kom en av mina favoriter, New Year's Day, och den var precis så bra som den alltid varit. Helt underbar version och nu pumpade blodet på allvar. Hade lite koll på vilka låtar som skulle komma, men var den här verkligten med bland de? Jag var i vilket fall som helst väldigt nöjd.
Sen kom Still Haven't Found What I'm Looking For, som de gjorde riktigt bra, men jag kände återigen att jag inte var helt på hugget. Detsamma gäller Stay (Faraway, So Close). Däremot kom jag igång lite igen när de spelade en av mina favoriter från den senaste skivan, nämligen Unknown Caller, som de gjorde i karaoke-version. Nåja, delar av den i alla fall. Stora delar av publiken verkade dock inte ha lyssnat på den senaste skivan, så det var inte särskilt stor uppslutning i sången.
Sen så började det flippa. Under Electrical Storm, förresten skitbra, så fälldes skärmen ner och blev utdragen från klons tak nästan hela vägen ner till golvet. Scenen exploderade i färger. Svenen var helt utfälld under City of Blinding Lights, och på slutet av Vertigo var den hela vägen ner. Riktigt häftigt! Därefter I'll Go Crazy... remix. Jag gillar! Den följdes av en underbar version av Sunday Bloody Sunday. Fick lite tårar i ögonen där faktiskt, så bra tyckte jag att det var. Scenen helt täck i grönt ljus för att hylla de som protesterade mot resultatet presidentvalet i Iran för en tid sedan.
Pride (In the Name of Love) var också en sån där låt som jag hade stora förväntningar på, liksom One, men som inte helt gjorde att jag fick några överväldigande känslor. Däremellan Walk On för Aung San Suu Kyi, då en massa människor kom upp på scenen med masker föreställande den burmesiska frihetskämpen framför ansiktet. Politik var det va? Jajamen!
I slutet var det några låtar som imponerade massor på mig. Självklart slutar konserten på topp. Ultra Violet (Light My Way), With of Without You och Moment of Surrender ytterligare en skitbra låt från senaste skivan. Jag är väldigt nyfiken på hur Bonos jacka egentligen fungerade... det såg ut som om det var små lasrar som var insydda i ärmarna... imponerande! Kul när han hängde och slängde i mikrofonen som var nedsänkt från taket, hehe.
Bono skämtade lite också... bad om ursäkt för att han lånat pengar och för att han lovat att folk skulle få bo hos honom i Dublin. Han menade dock allt det han lovat, kl 4 på natten, hehe.
Det var en enorm tillställning. Synd bara att jag inte var mer på hugget själv, jag tror jag hade uppskattat det så mycket mer då. En liten minnesanteckning till nästa gång är att vara ordentligt utvilad när man ska gå på konsert, och att det förmodligen inte skadar med en öl eller två som stämningshöjare. Siktar på att kunna texterna lite bättre också så att man kan hänga med i låtarna som inte har karaokeinslag! Helt klart toppbetyg till U2, fantastiskt band som så ofta levererar världsklass!
Kommentarer
Trackback
