Blodgivning och träning

En fara med att gå och lämna blod, eller kanske inte gå och lämna utan snarare det som sker efteråt, är att om man slappnar av det minsta så blir man sååå seeeg. Kom in genom dörren och satte igång TV-skrället, som visade från VM i Alpint. Fint tänkte jag, då kanske man får se nån svensk ta medalj. Dessvärre blev det ingen medalj, men jag blev så trött att jag knappt orkar röra på mig. Vill bara sitta ner och sitta, kanske sova lite också, men nej! Det ska jag inte göra, sova dvs. Jag fick åtminstone en fin T-shirt, som förhoppningsvis är i rätt storlek. Några järntabletter fick jag också att gnaga i mig, hade 143 i blodvärde jämfört med 142 som jag hade förra gången. Nåja, det är bara till att knapra och hoppas på det bästa.

Blev ordentligt sugen på att börja träna igen. Detta var i söndags och igår. Dessvärre hade jag inte betalt kåravgiften, så det skulle betyda dyrare kort på gymmet, så jag betalade avgiften och väntar på att kortet ska dyka upp så jag kan börja träna. Har den senaste tiden märkt av en viss muskelförslappning, vilket är helt naturligt om man inte håller alla sina muskler igång. Hoppas kortet kommer så att jag kan gå och träna på torsdag, och studentkåren i Kristianstad brukar vara ganska så snabb med att skicka ut. Åtminstone där är det ordning och reda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0