standardiserad

Inatt körde jag en nygammal bil, samma som jag körde när jag var ute på bildistriktet för några veckor sedan. Var inte helt nöjd med det till en början, men det löste sig till slut. Man är ju van vid den andra bilen, hur man ska lägga tidningarna och sånt. Det tog en stund innan jag visste exakt var jag skulle sätta in nyckeln. När man läser (och låser upp) bilen omkring 25 gånger per natt så sitter det till slut, men då det är mörkt så måste man veta var låset sitter och i vilken vinkel man ska hålla nyckeln. Tidningarna var jag tvungen att lägga lite annorlunda eftersom bromsarna (som tog mer än på den förra bilen) gjorde att tidningarna låg överall.

Man är väl lite sådär, vanemänniska. Man gillar att göra saker på ungefär samma sätt. Man skapar sina rutiner och håller sig till det. Det kan vara att gå till samma affär, köpa ungefär samma slags mat när man väl är där, gå ungefär samma väg när man ska dit och hem. Det kan också vara att läsa innan man ska sova, eller stå vid samma dusch i gymmet (vilket jag har gjort sedan jag började gå dit). När dessa vanor hotas, eller rent av bryts, då kan det vara lite jobbig, men bara för att det är jobbigt behöver det inte betyda att det är av ondo. Jag tror att man mår bra av att variera lite ibland. Bryta mönstret och göra lite annorlunda, eller mycket annorlunda om man nu vill det. Har börjat handla lite annorlunda mat i affären till exempel. Blodpudding, kroppkakor och bönor åt jag väldigt sällan förr. Nu äter jag bönor väldigt ofta, flera gånger i veckan. Jag vet inte om blodpuddingen och kroppkakorna kommer att fortsätta att dyka upp på min tallrik, men det kommer i alla fall vara där idag.