Konsert; Melissa Horn, Kristianstad, Yllan

Igår var det konsert igen. Den här gången var det Melissa Horn som sågs nere på Yllan. Medföljande var Anders O, Thomas och hans kompis Annika. 400 personer var det och såg konserten, vilket betydde utsålt. Några minuter efter åtta kom huvudpersonen för kvällens konsert, Melissa själv, upp på scenen. Man slogs av hur liten hon var, inte bara kort utan även smal. Väl på scenen framförde hon några av sina låtar ackompanjerad av akustisk gitarr. Väldigt fint var det när hon framförde sina sina ganska så avskalade och lågmälda låtar. En liten bit in i konserten kom bandet in, vilka bestod av ytterligare en gitarrist (Jens Fritiof), en trummis (som hette Tapper i efternamn) och en keybordist (hennes storebror Nathaniel(?) Horn). Några låtar framfördes i den sättningen. Därefter varierade antalet musiker på scenen lite, ibland var det ytterligare en, eller två eller så var alla fyra på scenen.

Mellan vissa låtar pratade Melissa lite om hur nästkommande låt kom till, och lite vad den handlade om, vilket gjorde att låten kändes mer personlig. Att man redan tidigare hade fått känslan av att hon skriver rakt från hjärtat gjorde detta att spelningen blev ännu mer intim. Låtarna verkar spegla hennes personlighet väldigt mycket. Ganska så lågmälda och lite sorgsna på något vis, utan att vara deprimerande. Man får en bild av en ung kvinna som spenderar många timmar åt att fundera mycket, på sig själv och sina känslor. Om man ska sätta betyg utifrån hur mycket en konsert kan spegla en persons känsloliv får den här högsta betyg.

En annan sak som man la märke till var hur mycket framförandet av låtarna lät väldigt mycket som på skivan. Som relativt ny artist så finns det sannolikt en viss trygghet i att inte ändra alltför mycket mellan skiva och spelning, något som undertecknad annars kan uppskatta väldigt mycket. Om man skulle gradera konserten efter hur väl live-versionen av hennes musik stämmer överens med det inspelade blir det också högsta betyg.

Om man ska anmärka på någonting så är det nog bristen på variation. Visst var det många fina låtar som framfördes, men man hade gärna haft lite mer tempo emmelanåt. Nu avslutades dock konserten med en ganska så glad och temporik låt, men annars var det inte mycket glädje. Nu får man visserligen acceptera en artist utifrån vad den producerat, så det drar inte ner alltför mycket på helhetsintrycket. Väldigt bra och trevlig konsert och säkert en artist som man säkert kommer att de och höra av mer i framtiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0