Rättvisa inom cykelsporten?
Dopning är riktigt dåligt, rent av uselt och det borde försvinna helt och hållet från idrotten. Fast ska det ske till vilket pris som helst? Jag har de senaste månaderna till viss del följt kampen mot dopning inom cykelsporten och det verkar nästan inte som om man har lyckats få fuskarna att sluta. Naturligtvis ska man sätta dit alla som fuskar, men ska detta ske till vilket pris som helst?
Vi lever som sagt i en värld där det finns juridiska system där grundprincipen är att om man befinner sig i en kriminalrättslig prövning, så är man officiellt misstänkt fram tills man blivit dömd. Med andra ord är du oskyldig tills din skuld bevisats. Inom cykelsporten, och särskilt i den s.k. "Operation Puerta" så verkar denna grundprincip inte gälla längre. Cyklister som misstänkts vara inblandade, utan tillräckliga bevis, har blivit avstängda från tävlan. Dock har cyklistan Alejandro Valverde blivit tillåten att ställa upp i årets, nu pågående världsmästerskap, trots att han är misstänkt. Men det är väl inte mer än rätt, fram tills dess att han blivit fälld borde han väl få tävla. Något mindre än det kan man inte kalla rättvisa. Ska man döma innan man kan bevisa att den misstänkte är skyldig?
Ett annat aktuellt fall är Paulo Bettini, som tydligen vägrat skriva under ett dokument där han tar avstånd ifrån dopning. Det tycker jag naturligtvis är hur löjligt som helst av honom, och det gör ju honom faktiskt till något av en misstänkt dopare. Fast nu ska vi naturligtvis ställa oss frågan varför han inte skriva under. Men innan dess så kanske vi ska kolla på kosekvenserna av hans icke-handlande. Arrangörerna vill förbjuda, den regerande världsmästaren Bettini, från att delta i helgens linjelopp i VM, för att han inte vill skriva under ett FRIVILLIGT dokument. Den här gången behöver man inte ens en misstanke för att vilja stänga av en cyklist.
Bettini själv hävdar att han inte vill skriva under dokumentet eftersom ; Det som stör mig är klausulen om att jag förbinder mig att betala en årslön om jag åker fast för dopning. Om det handlar om pengar är det ju inte frågan om etik längre. Det ligger någonting i hans argumentering som inte går att komma ifrån. Vad ska arbetet mot dopning handla om, etik eller pengar? Samtidigt kan man fråga sig varför han ändå inte vill skriva under, om han nu inte har för avsikt att dopa sig, då han utifrån uttalandet verkar hålla med om resten av dokumentet. Han har så att säga inget att förlora.
Detta är i princip samma argumentation som man använder när man förespråkar allmän övervakning. Varför skulle du bry dig ifall du blev övervakad, om du inte har något att dölja? Jag tycker, som jag tidigare skrev, illa om dopning., men det borde inte ske som någon häxjakt där minsta misstanke om inblandning resulterar i att cyklister blir brännmärkta. Vi lever i ett rättssamhälle, och den rätt borde gälla alla delar av samhället. Rucka inte på den bara för att ZDF hotar att stänga av sina tv-sändningar.
Vi lever som sagt i en värld där det finns juridiska system där grundprincipen är att om man befinner sig i en kriminalrättslig prövning, så är man officiellt misstänkt fram tills man blivit dömd. Med andra ord är du oskyldig tills din skuld bevisats. Inom cykelsporten, och särskilt i den s.k. "Operation Puerta" så verkar denna grundprincip inte gälla längre. Cyklister som misstänkts vara inblandade, utan tillräckliga bevis, har blivit avstängda från tävlan. Dock har cyklistan Alejandro Valverde blivit tillåten att ställa upp i årets, nu pågående världsmästerskap, trots att han är misstänkt. Men det är väl inte mer än rätt, fram tills dess att han blivit fälld borde han väl få tävla. Något mindre än det kan man inte kalla rättvisa. Ska man döma innan man kan bevisa att den misstänkte är skyldig?
Ett annat aktuellt fall är Paulo Bettini, som tydligen vägrat skriva under ett dokument där han tar avstånd ifrån dopning. Det tycker jag naturligtvis är hur löjligt som helst av honom, och det gör ju honom faktiskt till något av en misstänkt dopare. Fast nu ska vi naturligtvis ställa oss frågan varför han inte skriva under. Men innan dess så kanske vi ska kolla på kosekvenserna av hans icke-handlande. Arrangörerna vill förbjuda, den regerande världsmästaren Bettini, från att delta i helgens linjelopp i VM, för att han inte vill skriva under ett FRIVILLIGT dokument. Den här gången behöver man inte ens en misstanke för att vilja stänga av en cyklist.
Bettini själv hävdar att han inte vill skriva under dokumentet eftersom ; Det som stör mig är klausulen om att jag förbinder mig att betala en årslön om jag åker fast för dopning. Om det handlar om pengar är det ju inte frågan om etik längre. Det ligger någonting i hans argumentering som inte går att komma ifrån. Vad ska arbetet mot dopning handla om, etik eller pengar? Samtidigt kan man fråga sig varför han ändå inte vill skriva under, om han nu inte har för avsikt att dopa sig, då han utifrån uttalandet verkar hålla med om resten av dokumentet. Han har så att säga inget att förlora.
Detta är i princip samma argumentation som man använder när man förespråkar allmän övervakning. Varför skulle du bry dig ifall du blev övervakad, om du inte har något att dölja? Jag tycker, som jag tidigare skrev, illa om dopning., men det borde inte ske som någon häxjakt där minsta misstanke om inblandning resulterar i att cyklister blir brännmärkta. Vi lever i ett rättssamhälle, och den rätt borde gälla alla delar av samhället. Rucka inte på den bara för att ZDF hotar att stänga av sina tv-sändningar.
Kommentarer
Postat av: Anders O
Akademisk timme? Lol!
Trackback
