standardiserad

Imorgon bär det alltså av mot Göteborg. Som tur är så håller mitt goda humör i sig. Satt och snackade med gubbarna på jobbet en del idag, om både det ena och andra, mestadels jobbrelaterat såklart. Dessutom så fick jag nöjet att köra ett släp till bilbesiktningen, så då har man varit där för första gången i sitt liv och besiktigat. Annars var det en ganska så lugn dag, turisterna börja lämna stan. Däremot var det cirkus i stan. Grannarna klagade på att kamelerna kissade på gräsmattan (kommunens). I själva verket ville de väl ha lugn och ro, händelselöst helt enkelt. Jag tycker att man borde kunna leva med att ha cirkus där en gång om året.

I vilket fall som helst så ska jag och Anders O till Göteborg imorgon för att se U2. Snacka om att det ska bli skoj! Dessvärre så blir det ingen längre resa, inte ens som den till Köpenhamn tidigare i somras. En natt, och sen så bär det av hemåt igen. Ska jobba igen måndag, så tajt blir det, vilket jag är lite misnöjd över. Men men, jag blev åtminstone ledig...

Hmm, nu ska man packa också... behövs som tur är inte särskilt mycket!

Igår så var jag ute och gick en promenad, och det var inte den lilla promenaden heller. Två timmar tog det, och det var två timmar som jag verkligen behövde just då. Hade under dagen varit väldigt trött, och framåt eftermiddagen hade den tröttheten blivit till irritation och därmed stress. I min nuvarande arbetssituation kan det ibland vara lite frustrerande, eller rättare sagt mycket, och jag hamnade i en situation där jag inte riktigt kunde hantera det. Jag blev helt enkelt arg, och tyckte inte om det. Dagen innan hade jag också varit ganska så irriterad, så det var så att säga kulmen av stress, väldigt nära ilska. Bestämde mig igår för att jag helt enkelt skulle sticka ut och gå, och bara jobba bort de känslorna. Tog favoritrundan och stack iväg. Det blev ett ganska så lugnt tempo och jag stannade till på en plats och bara njöt av vädret. Snacka om att det hjälpte, att omgärda sig själv med lugn och därmed bli lugn inombords också. Idag känner jag mig mycket mer balanserad och harmonisk, men en promenad skulle ändå inte sitta helt fel.

Så är det avgjort! Det blir Contador som kommer att vara nummer ett i Astanastallet i Tour de France. Under dagens etapp visade han var skåpet skulle stå, genom att göra en ordentlig attack på den sista stigningen upp till målet i Verbier. Dessutom vann han den 15:e etappen ca 40 sekunder framför Saxo Banks Andy Schleck. Lance Armstrong tappade en del och ligger tvåa 1.37 bakom ledaren. Spännande var det, men nu har Contador visat att han ska vinna touren i år, och att han är den starkaste mannen i Team Astana. Visst, fortfarande ligger bl.a. Andy Schleck och Carlos Sastre där i närheten och lurpassar, så över är det inte, bara nästan.

På tisdag fortsätter det, och då kommer vi alla att få veta hur det egentligen står till med Armstrong. Jag tror att han kommer att tappa ännu mer gentemot Contador, och att Andy Schleck kommer att klättra ett par platser till.

Har inte skrivit om Tour de France alls sedan innan det började. Hade som plan att skriva ungefär lika mycket som under girot tidigare i år, men så blev det alltså inte. Den huvudsakliga anledningen till det är att jag inte orkat, jag har helt enkelt varit för lat. Jobbat lite, men framför allt har jag haft annat för mig. Nåja, ingen större förlust. Just nu känns det dock som att det finns väldigt mycket att skriva, så man skulle såklart missa en massa saker. Nu har jag dessutom hämtat in de förlorade etapperna, eller snarare, jag tittar just nu på den sista etappen jag missade. I eftermiddag drar det igång live igen.

Den stora snackisen på touren är dock rivaliteten mellan Lance Armstrong och Alberto Contador, båda i samma lag, nämligen Astana. Lance har hela tiden i intervjuerna hållit fast vid att han kör för laget, och att alla i laget är professionella cyklister. Utåt sett är allt precis som det ska vara, men man kan läsa mellan raderna att allt inte står bra till. Häromdagen låg Lance Armstrong på andra plats, bara tiondelar efter ledaren som då var Fabian Cancellara. På etapp 6 däremot, låg hela Astana i täten av klungan för att minska avståndet fram till utbrytningen, för att inte hamna för långt efter. Då kom kniven i ryggen från Contador. Han gör, på eget bevåg, ett ryck för att på egen hand ta över ledningen i touren. Detta var säkerligen helt emot lagets taktik. Det visar dock på att Contador är rädd, rädd för att bli nummer två i Astana-stallet, rädd för att inte få chansen att vinna Tour de France. Han var dock inte så stark som han hade hoppats själv. Lyckades inte ta över ledningen i tävlingen och ligger bara två sekunder framför Lance Armstrong. Frågan om vem som ska vara nummer ett är fortfarande olöst, och kommer säkert att vara det fram tills alp-etapperna nästa vecka. Fram tills dess kommer säker italienaren Nocentini att lyckas behålla ledningen i touren. Kul med en cyklist från ett av de mindre lagen i den gula ledartröjan.

Saker och ting flyter på ganska så bra just nu. Är helt enkelt ganska så nöjd med min tillvaro. Nu har jag visserligen haft några trevliga dagar bakom mig, men rent generellt så är det bättre än det var tidigare. Med tidigare menar jag i våras, då jag var ganska så missnöjd med det mesta. Det gick riktigt trögt med skolan. Var riktigt trött på att hålla på med det och jag gjorde inte mycket med det heller. Helt klart en misslyckad termin, något som drar ner ens humör väldigt mycket. Dessutom var jag inte särskilt nöjd med att jobba så många söndagar. Var knappt ledig någon söndag från sent i höstas till i slutet av maj. Detta betydde att mina utekvällar/fester/resor etc. var väldigt få under den perioden. Man måste liksom göra såna saker kontinuerligt för att må bra, i alla fall jag. Nu ska jag dock inte gnälla över att jag jobbade natt, för det blev jag van vid.

Nu i somras har det blivit lite resor, nu besök, samt lite fest. Kanske inte så extremt mycket, men fullt tillräckligt för att jag ska må bra och trivas. Hoppas att jag ska kunna hålla fast vid det efter sommaren, då jag inte ska jobba söndagar. Just nu gäller det att njuta av läget. Jag gillar!

Har varit ledig några dagar nu, och har två stycken till faktiskt. Tar det allmänt lugnt just nu och njuter av att bara vara hemma. Kände ett tag att jag behövde några nätter i min egen säng, det hade fram till i början på veckan inte varit så många sådana. Visst, jag får ju jobba ganska så mycket framöver, men det är det värt tycker jag. Började ledigheten med att ta det lugnt och tittade på Tour de France på TV. De senaste fyra dagarna har jag dock missat att kolla på touren, eftersom jag haft besök. Joss kom hit i onsdags och har som sagt varit här i fyra dagar. Väntade mig inte alls att hon skulle stanna så länge, men jag är mycket nöjd med det. Första gången jag haft en kompis hemma hos mig så länge. Till på köpet så dök AJ upp igår, så vi umgicks alla tre på kvällen. Mycket, mycket trevligt!

Men det har även hänt andra saker. I onsdags knallade jag och Joss ner till staden för att kolla in hur det var på Kristianstadsdagarna. Det var precis som det brukar vara, men det blev ett par öl och lite wookad älg. Smaskens så att säga, hehe. På torsdagen blev det en liten trip till Åhus för glassätning och en liten promenad, bland annat till kyrkan. Passade perfekt att ta bussen dit och tillbaka, och vi var ganska så sega från dagen innan. Käkade en riktigt god kebabrulle från Tre Kronor, och senare på kvällen en äppelpaj gjord på äpplen från en bensinmack. Varför köper man det där? Jo, för klockan var så mycket att alla affärerna var stängda, hihi.

Fredagen var den dag som vi hade planerat mest. Hyrde en bil på OKQ8, som faktiskt inte var särskilt dyr. Drog neråt i landet. Kollade in på Kiviks Musteri för att köpa dricka av olika slag. En jäkla massa förpackningar med lättdryck bland annat. Sen så åkte vi vidare neråt. Körde inom S:t Olof där jag visade var jag gått i skolan och var jag bott. Sen körde vi ner till Glimmingehus. Det var en rundvandring som vi passade på att gå med där en stund, väldigt intressant. Till sist så åkte vi in till Simrishamn för fika nere på stan samt promenad. Vi var båda mycket nöjda med dagen när vi åkte hem med den hyrda bilen. Tog några öl på stan när vi väl kommit fram, man få ju passa på när det är Kristianstadsdagarna tycker man ju.

På lördagen tog vi det ganska så lugnt hela dagen. Som jag skrev innan så kom AJ över en stund så vi fick umgås lite. Det blev en hel del SIms 2. Jag och Joss byggde nytt hus, och när AJ kom så hakade han på. Det blev väldigt trevligt. Käkade Pizza från Balkoni senare, köpte en familjepizza. Blev riktigt mätta av den pizzan. God och mättande!

Idag så var det sista dagen som Josefine var och hälsade på. Hon erbjöd sig att klippa (raka av) mitt hår och jag tackade ja. Det blev riktigt bra. Passade på att laga mat, för första gången under hennes besök, hehe, och det blev riktigt gott. Jag är mycket nöjd med att hon var och hälsade på. Snart är det dags att börja jobba igen, men det kommer att gå bra eftersom jag laddat upp med ny energi känns det som. Nu kör vi på, om några veckor bär det av mot Göteborg, hehe.

Det var alltså sen eftermiddag när vi gav oss av mot Parken. Fick åka både Metro och S-tåg, varav det första var väldigt underhållande då vi satt långt fram. Det är såna förarlösa tåg med fönster framtill på tåget som man kan se ut genom. Sen alltså byte till ett vanligt standardtåg som vi åkte, först på fel håll, till en station som fortfarande låg en bit ifrån dit vi skulle. Skulle egentligen tagit bussen därifrån, men det blev promenad, följa med strömmen liksom. Väl framme blev det lite öl innan vi gick in, där det blev mer öl. Vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt stod vi där med sju öl. Det blev ett par rundor till toaletten innan konserten började, hehe.

Vad ska man säga? Den började med några låtar från den nya skivan, som jag tyckte var lite sådär. Wrong var den första riktigt bra låten, men efter den var det ganska så bra blandat mellan nya och lite äldre låtar. Har ändrat uppfattning om de nya nu kan jag säga, men det blir ju lätt så efter en konsert kan jag tycka. De fyra sista låtarna innan extranumren var riktigt bra, och fick verkligen igång publiken dessutom. I Feel You, Policy of Truth, Enjoy the Silence och Never Let Me Down Again. De två sista var riktigt bra och bör nog vara med på varje Depeche-spelning. Under extranumren var det Master and Servant samt Personal Jesus som stod ut. Under sista Waiting for the Night stod jag och Anders O dock och pratade, så den var nog ingen hit i samma stil som Never Let med Down Again hade varit under den förra turnén, som jag och Anders såg i Stockholm. Som helhet en riktigt bra show, men den var nog snäppet sämre än konserten i Stockholm. Där var det fler riktigt bra låtar helt enkelt.

Denna gången blev det alltså Köpenhamn, och anledningen till det går att läsa om här. Oj, vilket bittert inlägg det var nu när jag ser tillbaka på det. Nu är jag dock helnöjd med att ha varit i Köpenhamn för att se bandet spela. Jag vill vända det negativa till något positivt, det var trots allt bra att de valde att inte ha nån arenaspelning i Sverige, för annars hade vi nog inte kommit iväg till just Köpenhamn. Nu hade vi ju turen att få med oss, jag och Anders O dvs, en riktig Köpenhamnkännare. Vårt sällskap var alltså Erika, som är gift med en dansk och som varit i Köpenhamn rätt så mycket. Det var i stort sett tack vare henne som gjorde att resan blev mycket lätt och trevligt. Anders kompis Stina var också med, och väldigt trevlig och postiv hon med.

Vi kom till Köpenhamn ganska så sent på kvällen i måndags. Jag hade åkt till Malmö från Simrishamn medan de andra åkt från Karlshamn och Karlskrona. Tog oss till hotellet med den något otrevliga receptionisten. Hon verkade vara ganska så sur, men vi fick vårt rum i alla fall. Åt lite baguett, kex och ost uppe på tjejernas rum innan det var dags att gå ner och lägga sig. Vi, Anders och jag, hade såklart inte tänkt på att ta med oss mat, men vi fick alltså lite i magen ändå.

Tisdagen var då den stora dagen. Dags för lite sightseing och såklart konserten. Till frukost blev det ett par croissanter från seveneleven och en cappuchino från samma plats. Drog med metron till Kongens Nytorv, där vi splittade på oss lite. Jag och Anders skulle gå lite för oss själva, så vi tog naturligtvis Strøget upp mot Rådhuspladsen. Satt på en uteservering, irländsk pub faktiskt, och drack vars en Guinness. Det var riktigt mysigt. Satt och snackade om en hel del saker, tog det lugnt helt enkelt. Sen gick vi den resterande biten upp innan vi sammanstrålade med de två andra för att via Rundetårn leta rätt på en restaurang. Därefter ansåg vi att det kanske var bäst att hitta tillbaka till hotellet för att förbereda oss för konsert. Stack in i en mataffär och köpte lite öl och snacks som vi förtärde tills det var dags att ge sig av. Efter lite metro- och tågåkande, samt promenerande så var vi framme vid parken, men mer om det senare.

Så har man varit iväg för att se ett av sina favoritband igen. Depeche Mode, den här gången i Köpenhamn. Senast var det i Stockholm för tre år sedan. Då hade jag ingen blogg utan skrev på Lunarstorm.

Sommarens händelse hittills har självklart varit Depeche-resan till Stockholm. Då var man inte alls van vid värmen, men det funkade skapligt ändå. En tur till skansen hade nog varit för mycket. Jag och Anders försökte så gott som det gick att "chilla" i hettan. Man var skapligt seg av att sitta och vänta på att konserten skulle börja i värmen på Stockholms stadion. Tänk vad lite musik kan göra med ens humör, det rockade loss ordentligt och alla mina förväntningar uppfylldes, plus en hel del till. Publiken var seg som tusan, det var det enda som var dåligt. Men de vaknade till slut också. (Litet instick bara; sommarens äcligaste öl, Pripps sommarspecial med citrussmak, herrejävlar) Största överaskningen på konserten var nog "Photographic", den var definitivt bättre än albumversionen, så mycket bättre. En annan klar överaskning var "Shake the disease", med soloande Martin Gore, en helt enkelt underbar låt. Sämst under kvällen, om man nu kan kalla något dåligt, var nog "It doesn't matter two", en halvbra låt som utfördes utan tillräckligt mycket känsla.

Riktigt gött var det att sitta på båten på kvällen efter och dricka öl, snacka lite om allt möjligt och bara ta det lugnt. Satt och snackade lite om vilket band man ska se härnäst, och att Anders brorsa ska följa med också. Jag tror han behöver åka iväg lite då och då också. Ibland måste man komma iväg och vidga sina vyer som det så fint heter.

Nästa gång jag ska på konsert så får det bli flyg både dit och tillbaka, och kanske att man stannar en natt till. Det var hur drygt som helst att åka tåg tillbaka. Men å andra sidan är ju flyg väldigt smutsigt transportmedel och man tänker på miljön. Det får bli Köpenhamn då kanske. Finns det inte flygplan som går på etanol förresten?

Den här minisemestern var fullständigt lyckad annars, kan nog inte tänka mig att den skulle kunnat vara bättre. Jo, kanske ändå! Får väl erkänna att vi kanske skulle käkat på något av turisthaken i gamla stan när vi ändå var där, även om det kanske varit svindyrt. Men det satte jag mig emot, dum som jag var! Hehe!

Sommaren efter skrev jag ett inlägg om hur jag mindes den konserten, eller resan snarare. Då skrev jag så här på bloggen.

Satt och mindes Depeche Mode från förra sommaren. Åh va det var härligt! Den bästa semestern hittills, utan tvivel. Inte bara konserten, hela resan var riktigt najs. Älskar att beöka en stad sådär bara, upptäcka och glida runt, dricka en öl, käka lite, snacka en massa med min polare Anders O. Sånt borde man göra igen, nån gång om året i alla fall. Stockholm eller Göteborg, eller Köbenhamn kanske, det funkar det också. Fast det finns ju fler ställen man kan åka till. Måste ju inte vara till en stor stad heller, kan ju vara en mindre med. Åh, älska Depeche!

Ja, det blev två nätter och ja, det blev i Köpenhamn!