Äpplen i Kivik
Igår hade jag besök. AJ var och hälsade på mig och det blev en rätt så bra, men lugn dag. Ett besök i Kivik var givet, eftersom vädret tillät det, ja, nästan tvingade fram det. Häromdagen var det ju äppelmarknad, med avtäckningen av "äppeltavlan" som central punkt. Vi var ju sugna på att se hur den såg ut, och om det var något annat intressant i och kring platsen där den stod. Själva tavlan var inte så hemskt imponerande, men då jämför man såklart med tidigare tavlor. Ett landskap, med träd och åkrar, inget som upphetsar särskilt mycket. De senaste årens tavlor har varit bättre, men det kanske behövs något sånt här lite då och då, för kontrastens skull.
Vi fick så att säga se en hel del äpplen, och en hel del olika äpplen. I nära anslutning till tavlan var det en utställning där massor med olika äppelsorter visades upp. Jag minns inte hur många det fanns där, men det var närmast oändligt av olika former och färger. Stora och små, gula, röda och gröna, ja, till och med bruna äpplen. Många såg ut som såna man köper i affären, men också många udda sorter som förmodligen knappast skulle gå att sälja. Det finns helt enkelt många sorters äpplen, men som konsumenter har vi egentligen bara tillgång till några få sorter, och det är lite tråkigt, men något jag kan leva med.
Vad fanns det mer i Kivik? Jo, det fanns många "gråhåringar" som AJ så fint uttryckte det. Kivik drog till sig många pensionärer, det är väl sådana som har tid att besöka såna här ställen på en tisdag. Även vid musteriet fanns det många med det gråa håret, och flera stycken bussar som de hade anlänt med. Antalet i butiken var stort, och vi bestämde oss efter några minuter att inte köpa något, då köerna var långa och långsamma.
Vi hade varit ute efter äpplen, och vi fick tag i det, men det var inte i Kivik de köptes. Vi fick tag i äpplen och en flaska äppelmust i Vik. Äpplena till halva priset jämfört med vad det kostade i Kivik. På det hela taget var det en inntressant upplevelse. Det var mycket folk där, och det får en att fundera på hur mycket folk det var där under marknaden i lördags och söndags. Massor helt enkelt, lika många som äpplen kanske.
Att bli sjuk
I somras drabbades jag av något som har förändrat mitt liv helt. Jag gick från att vara frisk till att vara sjuk. Detta är något som kommer att vara med mig resten av livet. Hittills har jag inte känt någon direkt vilja att berätta för en massa människor vad som har hänt mig. Anledningen är att jag inte vill att folk ska tycka synd om mig, eftersom det får mig att känna mig ännu mer sjuk än vad jag är. En annan anledning är kanske att jag vill att folk ska se mig som frisk, eftersom jag fortfarande vill se mig själv som frisk. Jag vill inte heller påtvinga folk min sjukdom. Själv så tycker jag att det är lite obekvämt att umgås med sjuka människor, och jag vill inte att folk ska känna sig obekväma runt mig. Detta är väldigt löjliga känslor egentligen. Man förändras egentligen inte särskilt mycket bara för att man blivit sjuk, man är ju samma person. Jag vill såklart att folk ska se mig för den jag är och den jag varit och inte för något som råkat drabba mig. Min vardag är ställd på ända, jag vill inte att mina relationer också ska göra det.
Jag tror att jag håller på att bli starkare, inte bara fysiskt. Att kunna hantera vad som har hänt håller på att bli bättre. Förmågan att uttrycka hur jag känner också. Att kunna leva med det är svårt, men jag är på väg ditåt.
