standardiserad

Så jag var på Sweden Rock Festival förra veckan, bara för att skryta lite sådär som det är alldeles tillåtet att göra. Åkte dit i onsdags redan,lämnade lägenheten klockan 11 för att hinna med stadsbussen till centralen. Skulle inte börja förrän på torsdagen, men det var typ klockan åtta på mprgonen så jag tänkte att det var väl lika bra att åka dagen innan. Kom ju in och hade pass för den dagen med, så varför inte? Kom dit och gled runt som en helt vanlig besökare, dock nykter, vilket skiljde mig från mängden. Gick själv också eftersom jag inte träffat nån jag kände. Njöt av vädret och lite musik. Kollade på FourEvers spelning i restaurangtältet. Varmt som tusan var det, jag var ganska dåsig, men det var en bra spelning, som vanligt. Dagen till ära hade sångerskan klänning på sig, och inte kort-kort kjol, den hade nog Clara gillat tror jag. Senare på kvällen träffade jag Urban från sociologin, och då kom jag på var jag kände igen honom ifrån. Vi hade stått tillsammans vid ljustornet under Mötley Crüe för två år sedan och kämpat mot alla åskådare som ville trycka sig in där. Hursomhelst snackade vi lite och gick sen bort och kollade på Pink Floyd tributbandet. Drog till tältet och sov efter en stund, var ganska trött. Sov i sovsäck med öronproppar i öronen, det funkade alldeles utmärkt första natten, så jag fortsatte med det hela festivalen.

Andra dagen vaknade jag strax innan sju. Stack iväg till personalmattältet och käkade frukost innan jobbet började på allvar. Humpade på hela dagen i princip, kollade lite på musik emellanåt. På kvällen skulle Meat Loaf och Heaven & Hell spela. Kaoset med ljustornet började då, strax innan den första spelningen. Vi hade bestämt en grupp com skulle köra följspot (strålkastare från toppen av ljus- och ljudtornet) men hade fått reda på att det inte var aktuellt för våran del. Fem minuter innan allt drog igång fick vi reda på att vi visst skulle köra ljus. Jag, med all min erfarenhet från två spelningar förra året fick ta den store mannen med det roliga namnet. Det var en riktigt bra konsert faktiskt, och som det skulle visa sig var det Meat Loaf som var den ende som hade med sig tjejer på scenen. Två stycken backupvocals och de var riktigt snygga båda två, så det var tur att han inte sprang omkring för mycket, så man kunde titta lite, hehe. Visserligen hånglade Meat Loaf med den ena, och det var lite småäckligt, fast jag kom över det.

Lite vila och lite hump mellan giggen, för sen var det Black Sabbath a'la 1981, även kallat Heaven & Hell. Jävligt duktiga musiker alla fyra, fick följa basisten med två av bandets egna killar, jävligt sjyssta grabbar från England. En riktigt bra spelning som dock saknade hits, för det första, och den där extra glöden som man alltid vill ha, för det andra. Kaoset med denna spelningen var att vi inte visste innan hur många som skulle stå ute i tornet, och när allt det var klart så visade det sig att det bara blev jag från crew som skulleköra ljus. Ställde in min spot så att jag lätt skulle kunna följa min kille (gubbe) på scenen. Precis innan showen så slocknar den såklart, så jag fick hasta iväg till reservspoten och köra med en jävligt seg grej efter som jag inte hunnit ställa in den ordentligt. Nåt fel med den var det också. Annars gick spelningen bra för min del, basisten Geezer stod relativt stilla och körde på med sina magiska fingrar. Grymt, men som sagt, det blev aldrig riktigt hög puls. Fick såklart humpa lite på scenen innan och bad om att få gå och sova i förtid, och det fick jag.

Tredje dagen började ungefär som dagen dessförinnan, med skillnaden att frukosten serverades ute vid vårt tält. Detta var dagen med stort D, jättebandet Aerosmith skulle komma med jättedivan Steven Tyler i spetsen. Urban såg jag inte till under hela dagen, tydligen hade hans farmor dött så han kunde inte komma. Han dök inte upp på lördagen heller, av förklarliga skäl. Började så smått humpa på scenen som vanligt innan vi fick i uppgift att hjälpa till med att packa av bandets wardrobe- och cateringlastbil. Blev ivägstulna av en tant som jobbade åt bandet, jag och en kille från Sweden Stage, och fick pyssla med viktiga saker som att möblera Stevens barack så att den skulle kunna passa hans behov. Satte upp ett tålt, där hans träningsgrejor skulle vara, och hjälpte sedan till med att möblera de andras barack lite grann. Det var lite annorlunda jämfört med att bara knuffa omkring på en massa tunga case-ar. Det blev vanligt hump till slut ialla fall, förberedelser på scen för banden som skulle spela. Först var det Hardcore Superstar och sen var det såklart Aerosmith.

Antar att detta var den dagen som strulade absolut minst i ljustornet. Fick först reda på att vi skulle vara fyra som skulle köra på Hardcore, det visade sig att de bara behövde tre. Jag fick köra på basisten igen, men jag gnällde inte om det. Tyckte väl att nybörjaren som fick köra på sångaren inte riktigt skötte sig ordentligt, men ljusproducenten gnällde inte så varför ska jag göra det? Det var väl en rätt så ok konsert antar jag, är inte något fan till bandet precis, men de skötte sig bra. Lite vila och massa hump mellan giggen.

Säkerheten var väldigt tight på Aerosmith. De killarna som skulle jobba på scenen skulle ha speciella tröjor och klistermärken från Aerosmith, vi andra som skulle jobba behövde bara klistermärkena. Extra säkerhetsåtgärd antar jag. Kände mig oväntat avslappnad när vi stack ut till tornet, medan de andra killarna var ganska så uppspelta. Vid tillfället tänkte jag att, javisst är det ett av världens största rockband, men det är fortfarande bara ett rockband. Jag skulle bara upp och njuta av showen och av att vara en liten del av den. Med all min erfarenhet fick jag såklart följa den stora stjärnan Steven Tyler, vilket jag varit inställd på sedan början. Var fruktansvärt koncentrerad under hela konserten, helt galet, men jag försökte göra det så bra som möjligt. Klippte Stevens huvud med spotten ett par gånger, men det gick riktigt bra annars. Han sprang verkligen omkring mycket, precis som han ska. Hela konserten var grymt bra, man sjöng med i refrängerna till de bra låtarna och dansade i takt till musiken, så mycket det gick. Hela grejen var mycket tillfredsställande. Fantastiskt!

Efter vi kommit ner fick jag dessutom träffa Jimmy, Sofia och Björn. Najs med snack om showen, och lite kramkalas där nere. Behövde träffa lite vettigt (fulla) folk och inte bara en massa skumma humpare. Alla var riktigt glada efter konserten så det blev till en riktig glädjeceremoni nere framför ljustornet.Men sen blev det hump, blev hämtad av bossen Johan, tilldelad ett uppdrag och körde sen igång. Jobbade riktigt hårt medan många andra bara stod och glodde. Blev lite förbannad för det, jävla latmaskar. Jobbar nästan konstant hela dagen och de bara står och tittar, dålig stil. Fick till slut gå och lägga sig i alla fall,

Fjärde och sista(?) dagen började kl nio ungefär. Fick nästan panik för att de andra "glömt" väcka mig och jag trodde peronalserveringstältet skulle stänga då. Som tur var så var det fortfarande öppet. Halvsov mig igenom frukosten och trampade mig sedan tillbaka till scenen. Börja jobba direkt var vad man fick göra. Tur att det var sista dagen tyckte jag och körde på som vanligt med det ena och det andra. Humpade på och tog det lugnt under de första två spleningarna som vanligt. Sprang dock iväg till marknadsområdet under Blind Guardian och köpte lite prylar, tyckte att det var en bra idé.

Kvällens band var för det första Reo Speedwagon och för det andra Scorpions. Hjälpte till lite på scenen innan det var dags att köra ljuset. Det var smått kaotiskt att göra det. En av killarna som kört ljus hade hoppat av hela festivalen, men vi behövde bara vara tre så det löste sig. Det stora problemet var dock ljusproducenten, som var fullständigt snurrig. I början gav han bara direktiv till killen som körde på sångaren, så vi andra två stod och såg ut som levande frågetecken. I tredje låten frågade jag om vi skulle köra något ljus på de andra två gubbarna. Då sa han först att han skulle säga till oss och att de höll på att spela in en video. Sen kom han på att han inte startat oss, och sa till oss att köra. Sen var det rätt ok en stund in på konserten, tills jag skulle byta till pianisten en kort stund. När jag står där och lyser på honom så säger producenten plötsligt åt mig att göra mig "redo". När jag frågar för vad jag ska göra mig redo, svarar han bara "spot two". Misstänkte att jag skulle gå tillbaka till min gitarrist, men fick helt enkelt bara chansa. Tydligen gjorde jag rätt. Efter en stund kom gubben på den utmärkta idén att jag och spot 3 skulle byta gubbe, typ. Vilket var väldigt förvirrande ett tag där. Byta mitt i alltihopa, varför? Nåja tänkte jag, hoppas detta är sista strulet, men nä. Tredje låten från slutet sa han åt oss att släcka ner, gav order till spot 1 att lysa på sångaren, men inte oss två andra. Vi var ganska förvånade när hela låten gick och att han till slut gav oss alla ordern att släcka ner. Samma sak sista låten, vi började aldrig lysa, och sen skulle vi ändå släcka. Killen som körde sångaren hade naturligtvis inte märkt något annat än bara sin egen gubbe, och fattade inte ett skit. Vi andra var småsura en stund, men sen var det ju mer jobb att göra, så man kunde ju inte gå och sura för det.

Sista konserten på stora scenen. Det tyska bandet Scorpions stod för festivalens sista underhållning. Fyra killar skulle köra ljuset, en kille dök inte upp. Han hade dragit iväg för att kolla på Motörhead, och sket tydligen i att köra ljus. Ganska symptomatiskt för många crew-killar, bryr sig inte ett piss mer än om bara sig själva. Har starka funderingar på att inte åka dit nästa år, för att jobba åtminstone. För många idioter som springer omkring där. Rekryterade en ny kille, igen. Tyckte att det började bli väldigt trist att de andra inte riktigt hade koll på hur man skulle göra, trots att de kört några gånger. Det var storleken på "irisen" som de inte fick till, jäkla mög. Det såg bara så jävla fel ut, med en iris i "rätt" ( på förhand givna instruktioner om) storlek, och tre som var helkropps. Det blev en lång show, men utan några större komplikationer, bortsett från att jag hade lite problem med inställningen av min spot, som jag pysslade med lite smått under hela den första halvan av konserten. Två timmar och tjugo minuter tog på krafterna ordentligt. Körde en tiominutersbreak på det, och sen igång med humpandet. Showen var naturligtvis inte lika bra som Aerosmiths, men den hade sina ljuspunkter. Segt var det i slutet, man trodde de skulle gå av, och sen fortsatte låten. Så höll det på ett tag. Körde på ett tag sen med humpandet, men det var så oorganiserat hos Scorpions crew så det blev mest skit av alltihopa. Dessutom kunde de knappt ett ord engelska, då de var tyskar (fördom) så det gick extra osmidigt. Sent blev vi klara, men vi fick order av Johan att lämna scenen.

Så var det avslutningsceremonin. Johan, dödsstressad som han var, hes till tusen gav oss alla en t-shirt var (en svart) utöver den röda vi hade fått innan att ha på oss när vi jobbade. Eftersom jag, tack vare min lojalitet, jobbat extra hårt under den här festivalen, fick jag två t-shirts, en i rätt storlek. De flesta fick L, men jag fick en i M också, vilket jag blev riktigt glad för. Stämningen var dock lite sådär i tältet, festivalen hade inte riktigt flutut på som den gjort tidigare och det var inte ett bra svslut precis. Folk drog iväg, men vi var ett gäng kvar som skulle övernatta till söndagen. Satt uppe och snackade lite med folk innan jag gick och la mig strax innan fyra. Somnade nästan direkt med mina öronproppar.

Chock en stund senare, klockan sex. Johan sparkar till mig lite grann och frågar om jag vill tjäna tusen spänn. Han är fortfarande lite full, rejält omtöcknad av trötthet och fruktansvärt hes. Det enda jag tänker är att något behöver göras och visst ställer jag upp. Var jag är någonstans, eller vad jag ska göras finns inte, konceptet pengar är ganska luddigt också. Upp och klä på mig är det som gäller. Jag hade hjälpt till gratis, klart man ställer upp liksom. Hjälpte till med att plocka ner högtalartornet på höger sida om scenen. Svettigt så tidigt på morgonen, och man var ju inte helt vaken, så det var lite småfarligt också. Som tur var så blev det bara två timmars jobb, lite drygt, och förmodligen blir det femtonhundra spänn för de två timmarna (före skatt). Hjälpte sedan till med att städa i tältet vi alla sovit i, snackade lite med de andra killarna och tjejen som var kvar där, sen var det dags för det "riktiga" avskedet. Sa adjö till mat-Niklas och Johan i enrum, och det kändes mycket bättre, som om festivalen tog slut för min del där. Den drog jag iväg till transferbussen till Karlshamn och spenderade min resterande dag med Anders där. Vi hade skoj! Efter många om och men kom jag till slut till Simrishamn där jag somnade nån gång vid halv tolv på kvällen, 108 timmar efter att jag lämnat Kristianstad på onsdagen.