Kortfattat om representantmötet
Så har jag varit på mitt första möte för klassrepresentanter i skolan. Det var jag och Johan som blev de utvalda. Visserligen valde jag mig själv eftersom jag hade ett sug efter att prova på det redan under a-nivån, men då pendlade jag och så kul verkade det inte vara. Hursomhelst så blev Johan, lite emot sin vilja, eller mer tack vare alla andras ovilja den andra representanten för klassen.
Själva mötet gick hur bra som helst. Först värmdes stämningen upp med lite småsnack om det ena och det andra, lite kaffe och lite kakor. Sen körde vi igång med kritiken. Jag och Johan satt mest och hackade på Eduardos kurs, den senaste om metodologin. Det var visserligen inga personliga angrepp, vi sa inte om hans dåliga uttal eller så, utan det var mest det om kursens dåliga struktur och att det i hög grad kändes som meningslösa upprepningar från A-kursen. De lyssnade på kritiken och svarade väldigt bra och förklarande. Sen så var det ytterligare lite diskussionen som till slut blev ganska så allmän när D-kursens representanter skulle presentera sin kritik, eftersom de inte hade någon egentligen.
Generellt tyckte jag att diskussionen var givande när det gällde våra klagomål på upplägget. Jag tyckte svaren var bra som vi fick, men jag betonade också att alla förmodligen inte skulle tycka att de var lika bra, svaren dvs. Det fanns vissa förklaringar till varför strukturen på kursen var så dålig. Den allmänna diskussionen var givande den också, ur ett socialt perspektiv och lite ur ett uppsatsperspektiv. Mycket trivsam och avslappnad stämning, som visserligen var allvarlig delvis men ändå uppsluppen på något vis. Jag tror inte de kommer att ändra kurserna så de helt uppfyller mina förväntningar, men jag är nog glad om de tar åt sig lite grann bara.
Själva mötet gick hur bra som helst. Först värmdes stämningen upp med lite småsnack om det ena och det andra, lite kaffe och lite kakor. Sen körde vi igång med kritiken. Jag och Johan satt mest och hackade på Eduardos kurs, den senaste om metodologin. Det var visserligen inga personliga angrepp, vi sa inte om hans dåliga uttal eller så, utan det var mest det om kursens dåliga struktur och att det i hög grad kändes som meningslösa upprepningar från A-kursen. De lyssnade på kritiken och svarade väldigt bra och förklarande. Sen så var det ytterligare lite diskussionen som till slut blev ganska så allmän när D-kursens representanter skulle presentera sin kritik, eftersom de inte hade någon egentligen.
Generellt tyckte jag att diskussionen var givande när det gällde våra klagomål på upplägget. Jag tyckte svaren var bra som vi fick, men jag betonade också att alla förmodligen inte skulle tycka att de var lika bra, svaren dvs. Det fanns vissa förklaringar till varför strukturen på kursen var så dålig. Den allmänna diskussionen var givande den också, ur ett socialt perspektiv och lite ur ett uppsatsperspektiv. Mycket trivsam och avslappnad stämning, som visserligen var allvarlig delvis men ändå uppsluppen på något vis. Jag tror inte de kommer att ändra kurserna så de helt uppfyller mina förväntningar, men jag är nog glad om de tar åt sig lite grann bara.
Sverigedemokrater = NSF
TV4 har sjunkit lågt i mina ögon de senaste tio åren, ungefär. Nu har de bara sänkts sig ännu längre ner. Ner i avgrunden är de på väg. Hur kan man tillåta att en sverigedemokrat och kulturfascist står och predikar sina åsikter i nationell TV? Inte nog med det, Jimmy Åkesson är dessutom en översittande skitstövel. Lennart Ekdahl, styr upp debatten och låt inte Jimmy Åkesson stå och propagera för en åsikt som bara leder till mer hat och utanförskap!
Åkesson vänder och vrider på problemet med utanförskapet i exempelvis Rosengård till att bli ett "invandrarproblem". Det är inte det som problemet är. Det är i grunden ett socialt problem, där människor inte kommer in i gemenskapen. Att folk inte har några jobb eller trygghet är inte ett problem, inte att de kommer från en krigshärd. Genom att vara utanför, byggs det upp en upplevd belägringssituation, där människor som bor i "sämre" områden känner sig attackerade av det omgivande samhället. Genom detta blir de ytterligare alienerade i sin tillvaro och den onda spiralen har börjat. Vad Jimmy Åkesson menar är att det kommer invandrare hit bara för att suga åt sig pengar som mänskliga svampar. Glöm inte att mycket av vår välfärd har byggts upp tack vare att människor flyttat hit. Entreprenörsandan är mycket större i invandrargrupper än bland infödda svenskar, skapar en massa välfärd!
Vad Jimmy Åkesson och sverigedemokraterna menar är att man ska stoppa invandringen helt och hållet för att vi inte har "råd". Vad fan ska det betyda? Om man nu är solidarisk med flyktingar, som herr Åkesson faktiskt säger att han är, ska vi då inte avsätta pengar till att hjälpa människor? Måste det alltid handla om vad invandrare, inräknat flyktingar, kostar för vårt land? Varför kan vi inte börja räkna in allt det som tillförs i vårt land också?
Jag är i hög grad negativ till att man buntar ihop flyktingar i olika områden, som Ronna i Södertälje, eller Rosengård i Malmö. Men den här problematiken kan lösas om fler kommuner bestämmer sig för att ta emot människor som behöver hjälp. Kapaciteten att ta emot flyktingar, och integrera de in i vårt samhälle skulle öka om fler kommuner bestämde sig för att hjälpa till. Istället får vi bara fler segregerade bostadsområden.
Vad sverigedemokraterna vill är att skapa ett homogent land där alla tycker precis samma saker som alla andra, har samma religion och inte kommer från något annat land. En nationalistisk, icke-accepterande, homogenisering som jag skrev om häromdagen, fast då när det gällde NSF. Sverigedemokraterna är ute efter exakt samma sak som våra svenska nazister, slänga ut alla invandrare för att de är just invandrare och därmed sämre människor. Man har redan byggt sina åsikter om att det som är svenskt, det är bäst, och allt annat är skit. Att argumentera utifrån att alla medborgare är homogena och att det på något sätt ska skapa en bättre demokrati, köper jag inte. Det är mångfald av idéer och människor med olika bakgrund som gör demokratin så mycket bättre. Det handlar inte att alltid komma överens om allt, det handlar om att föra fram sina åsikter och att lyssna på andra, något som Jimmy Åkesson inte har någon vidare talang för.
Istället för att lyssna, hade han rehemsidadan innan programmet bestämt sig för exakt vad han skulle säga, och han sa det senare, oberoende om han hade ordet eller inte. Alla kan köra över en politiker om man bara har en massa korkade ideologiska argument utan verklighetsanknytning. Nu var visserligen Mona Sahlin ytterst passiv, men det blev aldrig någon egentlig debatt, för Jimmy Åkesson vägrade på något annat agrument än sina egna. Vid något tillfälle försökte faktiskt Lennart Ekdahl att styra bort debatten ifrån invandring till något annat. Vad var det som hände då? Jo, herr Åkesson kunde såklart inte hålla sig borta ifrån sina välförberedda argument om att invandring är grunden till alla problem som vi har i vårt land och att utan invandrare så hade vi levt i en utopi.
Det som sverigedemokraterna just nu sysslar med, är att förpacka det främlingsfientliga argumentet i ett paket som innehåller "vanliga" politiska frågor. Allt från skattesänkningar till åldringsvården kommer att lösas genom att vi slänger ut alla invandrare. Är det den enda lösningen? Den slutliga lösningen?
p.s. kolla gärna in debatten på TV4.se och sverigedemokraternas politik på deras egen hemsida.
Åkesson vänder och vrider på problemet med utanförskapet i exempelvis Rosengård till att bli ett "invandrarproblem". Det är inte det som problemet är. Det är i grunden ett socialt problem, där människor inte kommer in i gemenskapen. Att folk inte har några jobb eller trygghet är inte ett problem, inte att de kommer från en krigshärd. Genom att vara utanför, byggs det upp en upplevd belägringssituation, där människor som bor i "sämre" områden känner sig attackerade av det omgivande samhället. Genom detta blir de ytterligare alienerade i sin tillvaro och den onda spiralen har börjat. Vad Jimmy Åkesson menar är att det kommer invandrare hit bara för att suga åt sig pengar som mänskliga svampar. Glöm inte att mycket av vår välfärd har byggts upp tack vare att människor flyttat hit. Entreprenörsandan är mycket större i invandrargrupper än bland infödda svenskar, skapar en massa välfärd!
Vad Jimmy Åkesson och sverigedemokraterna menar är att man ska stoppa invandringen helt och hållet för att vi inte har "råd". Vad fan ska det betyda? Om man nu är solidarisk med flyktingar, som herr Åkesson faktiskt säger att han är, ska vi då inte avsätta pengar till att hjälpa människor? Måste det alltid handla om vad invandrare, inräknat flyktingar, kostar för vårt land? Varför kan vi inte börja räkna in allt det som tillförs i vårt land också?
Jag är i hög grad negativ till att man buntar ihop flyktingar i olika områden, som Ronna i Södertälje, eller Rosengård i Malmö. Men den här problematiken kan lösas om fler kommuner bestämmer sig för att ta emot människor som behöver hjälp. Kapaciteten att ta emot flyktingar, och integrera de in i vårt samhälle skulle öka om fler kommuner bestämde sig för att hjälpa till. Istället får vi bara fler segregerade bostadsområden.
Vad sverigedemokraterna vill är att skapa ett homogent land där alla tycker precis samma saker som alla andra, har samma religion och inte kommer från något annat land. En nationalistisk, icke-accepterande, homogenisering som jag skrev om häromdagen, fast då när det gällde NSF. Sverigedemokraterna är ute efter exakt samma sak som våra svenska nazister, slänga ut alla invandrare för att de är just invandrare och därmed sämre människor. Man har redan byggt sina åsikter om att det som är svenskt, det är bäst, och allt annat är skit. Att argumentera utifrån att alla medborgare är homogena och att det på något sätt ska skapa en bättre demokrati, köper jag inte. Det är mångfald av idéer och människor med olika bakgrund som gör demokratin så mycket bättre. Det handlar inte att alltid komma överens om allt, det handlar om att föra fram sina åsikter och att lyssna på andra, något som Jimmy Åkesson inte har någon vidare talang för.
Istället för att lyssna, hade han rehemsidadan innan programmet bestämt sig för exakt vad han skulle säga, och han sa det senare, oberoende om han hade ordet eller inte. Alla kan köra över en politiker om man bara har en massa korkade ideologiska argument utan verklighetsanknytning. Nu var visserligen Mona Sahlin ytterst passiv, men det blev aldrig någon egentlig debatt, för Jimmy Åkesson vägrade på något annat agrument än sina egna. Vid något tillfälle försökte faktiskt Lennart Ekdahl att styra bort debatten ifrån invandring till något annat. Vad var det som hände då? Jo, herr Åkesson kunde såklart inte hålla sig borta ifrån sina välförberedda argument om att invandring är grunden till alla problem som vi har i vårt land och att utan invandrare så hade vi levt i en utopi.
Det som sverigedemokraterna just nu sysslar med, är att förpacka det främlingsfientliga argumentet i ett paket som innehåller "vanliga" politiska frågor. Allt från skattesänkningar till åldringsvården kommer att lösas genom att vi slänger ut alla invandrare. Är det den enda lösningen? Den slutliga lösningen?
p.s. kolla gärna in debatten på TV4.se och sverigedemokraternas politik på deras egen hemsida.
Varierat strunt!
Idag så har jag fortfarande träningsvärk, men det håller på att gå över antar jag. Det är inte lika närvarande längre, mest koncentrerat till armarna för tillfället. Ingen oro behövs längre, haha.
Det som jag egentligen tänkt berätta om var all mina fina matlagningsplaner för kvällen. Fast sen så tänkte jag att det kanske inte är så himmla kul att läsa om. Så jag är lite tveksam om jag ska skriva det, eller ens hur jag ska få igång något vettigt. När jag brukar skriva så tror jag att jag baserar hela grejen runt en enda händelse, som jag sedan bygger på med sporadiska tankar och idéer för att skapa något kreativt och spännande. Det kan åtminstone vara spännande för mig kanske jag ska tillägga lite sådär blygsamt. Det som jag tror att jag är bra på är att associera till skiljda saker som jag har varit med om tidigare, hört eller sett. Eller så kan jag göra som nu och bara spåna fram den ena saken efter den andra, och se om det funkar.
Det roligaste med att skriva en blogg är för det mesta att gå tillbaka och läsa vad man skrivit förr. Detta gäller naturligtvis bara den egna bloggen. När det gäller andras så är det roligaste när man själv är med ^^. Fast det händer ju inte så ofta, tyvärr :P. Jennie tyckte att det var kul att jag nämde henne i min blogg, och det där spexet. Det är väl också den enda anledningen till att gå och kolla för mig just nu, att hon varit med och byggt scenen. Det väger inte jättetungt precis antar jag. Spexet är jag sorgligt nog ganska så likgiltig inför. Äsch, nu tappade jag tråden totalt här, sorry för tusan, haha! Det kan också vara kul, eller nåt.
Var på Netto och idag hade jag tänkt äta Naan-brod med egenproducerad tomatsås och Hommos, kanske ska göra lite ris till det för att dryga ut det! Vi får se helt enkelt. Tycker att det är spännande att testa lite olika saker ibland. Prova olika kombinationer. Det finns sådana hörn i butiker där allt det exotiska står, för det mesta något arabiskt antar jag. Köpte Favabönor från Libanan, och Hommosen är också från Libanon, där ser man. Naan-bröd är tydligen Indiskt för de som inte visste det innan, hehe! För det visste inte jag, hade nog gissat på Vietnam. De har nog något liknande. Men nu ska jag ta tag i maten, och äta den!
Det som jag egentligen tänkt berätta om var all mina fina matlagningsplaner för kvällen. Fast sen så tänkte jag att det kanske inte är så himmla kul att läsa om. Så jag är lite tveksam om jag ska skriva det, eller ens hur jag ska få igång något vettigt. När jag brukar skriva så tror jag att jag baserar hela grejen runt en enda händelse, som jag sedan bygger på med sporadiska tankar och idéer för att skapa något kreativt och spännande. Det kan åtminstone vara spännande för mig kanske jag ska tillägga lite sådär blygsamt. Det som jag tror att jag är bra på är att associera till skiljda saker som jag har varit med om tidigare, hört eller sett. Eller så kan jag göra som nu och bara spåna fram den ena saken efter den andra, och se om det funkar.
Det roligaste med att skriva en blogg är för det mesta att gå tillbaka och läsa vad man skrivit förr. Detta gäller naturligtvis bara den egna bloggen. När det gäller andras så är det roligaste när man själv är med ^^. Fast det händer ju inte så ofta, tyvärr :P. Jennie tyckte att det var kul att jag nämde henne i min blogg, och det där spexet. Det är väl också den enda anledningen till att gå och kolla för mig just nu, att hon varit med och byggt scenen. Det väger inte jättetungt precis antar jag. Spexet är jag sorgligt nog ganska så likgiltig inför. Äsch, nu tappade jag tråden totalt här, sorry för tusan, haha! Det kan också vara kul, eller nåt.
Var på Netto och idag hade jag tänkt äta Naan-brod med egenproducerad tomatsås och Hommos, kanske ska göra lite ris till det för att dryga ut det! Vi får se helt enkelt. Tycker att det är spännande att testa lite olika saker ibland. Prova olika kombinationer. Det finns sådana hörn i butiker där allt det exotiska står, för det mesta något arabiskt antar jag. Köpte Favabönor från Libanan, och Hommosen är också från Libanon, där ser man. Naan-bröd är tydligen Indiskt för de som inte visste det innan, hehe! För det visste inte jag, hade nog gissat på Vietnam. De har nog något liknande. Men nu ska jag ta tag i maten, och äta den!
Tråkblogg
En ganska så händelsefattig dag idag, men inte helt utan några sådana! Började ganska så tidigt eftersom det var då jag vaknade. Det såg molnigt ut på himlen och det kom väl några regnstänk. Hoppades att det skulle sluta eftersom jag tänkte promenera bort till träningsstället. Käkade frukost som vanligt och det där och stack iväg.
Det var så att jag hade under gårdagen bokat in en tid för introduktion av styrketräningsanläggningen där jag skaffat träningskort. Klockan kvart över tio, precis som jag skrev i gårdagens blogg. Promenerade ner mot sjukhuset, först längs med Floravägen fram tills det kom ett vägbygge. Där svängde jag av mot höger och gick istället längsmed Almvägen bort över Lasarettsboulevarden fram till sjukhuset, förbi tvätteriet och allt det där. Var tvungen att gå runt sjukhuset och förbi nästan hela parkeringen för att komma fram.
Det var en ganska så trevlig genomgång av alla sakerna som fanns där. Johan hade också masat sig upp för att komma förbi, och han hängde på. La upp ett träningsprogram som skulle passa bra, åtminstone enligt instruktören. Det verkade hur vettigt som helst. Kände av träningsvärken från gårdagen, men man klarade åtminstone av att testa alla övningarna. Avslutade med att leka lite med löpmaskinen, som nästan avslutades med en olycka. Precis när jag stängt av maskinen och den höll på att sakta ner så löstes skosnörena upp och jag snubblade till och slog i med ryggen först mot väggen. Ingen fara med mig, eller väggen för den delen.
Promenerade sedan hela vägen hem, fast ett lite annat håll. Gick mellan psyk och kolonin för att komma bort till Björket. Stack det hållet tillbaka och sedan upp till mitt fina hem. Satt sen och var trög i några timmar, försökte läsa i boken, men den var också trög, så det gick ju inte jättebra. Kom visserligen på ett förslag till uppsats, men det är nog bäst att höra med Eduardo eller Gudmund innan jag börjar köra på allvar. Funderat lite på observationen som också ska göras till på tisdag. Det känns inte särskilt bra alls, för lite info, eller för dålig sådan. Får väl sätta sig ner någon dag och glo på folk för att se vad de hittar på.
Ett ställe som man skulle kunna kolla in grejor är det där spexet som Jennie tipsade om. Har aldrig sett något spex, vet inte varför. Har kanske varit lite väl "studentikost" för min smak. Fast å andra sidan skulle såklart Jennie bli glad och kanske lite mindre panikslagen när hon ska upp på scen. Har inget annat för mig så varför inte. Trots alla mina år som student har studentlivet (det där med spex och sittningar och sånt) aldrig riktigt lockat mig. Kanske för att jag inte har bakgrunden, eller förmodligen för att jag inte har bakgrunden. Nä, snarast för att jag är en riktig tråkmåns, hahaha! Jag är inte tråkig, bara lite koncentrerad (lolz). Det är aldrig för sent för att börja eller hur?
Det var så att jag hade under gårdagen bokat in en tid för introduktion av styrketräningsanläggningen där jag skaffat träningskort. Klockan kvart över tio, precis som jag skrev i gårdagens blogg. Promenerade ner mot sjukhuset, först längs med Floravägen fram tills det kom ett vägbygge. Där svängde jag av mot höger och gick istället längsmed Almvägen bort över Lasarettsboulevarden fram till sjukhuset, förbi tvätteriet och allt det där. Var tvungen att gå runt sjukhuset och förbi nästan hela parkeringen för att komma fram.
Det var en ganska så trevlig genomgång av alla sakerna som fanns där. Johan hade också masat sig upp för att komma förbi, och han hängde på. La upp ett träningsprogram som skulle passa bra, åtminstone enligt instruktören. Det verkade hur vettigt som helst. Kände av träningsvärken från gårdagen, men man klarade åtminstone av att testa alla övningarna. Avslutade med att leka lite med löpmaskinen, som nästan avslutades med en olycka. Precis när jag stängt av maskinen och den höll på att sakta ner så löstes skosnörena upp och jag snubblade till och slog i med ryggen först mot väggen. Ingen fara med mig, eller väggen för den delen.
Promenerade sedan hela vägen hem, fast ett lite annat håll. Gick mellan psyk och kolonin för att komma bort till Björket. Stack det hållet tillbaka och sedan upp till mitt fina hem. Satt sen och var trög i några timmar, försökte läsa i boken, men den var också trög, så det gick ju inte jättebra. Kom visserligen på ett förslag till uppsats, men det är nog bäst att höra med Eduardo eller Gudmund innan jag börjar köra på allvar. Funderat lite på observationen som också ska göras till på tisdag. Det känns inte särskilt bra alls, för lite info, eller för dålig sådan. Får väl sätta sig ner någon dag och glo på folk för att se vad de hittar på.
Ett ställe som man skulle kunna kolla in grejor är det där spexet som Jennie tipsade om. Har aldrig sett något spex, vet inte varför. Har kanske varit lite väl "studentikost" för min smak. Fast å andra sidan skulle såklart Jennie bli glad och kanske lite mindre panikslagen när hon ska upp på scen. Har inget annat för mig så varför inte. Trots alla mina år som student har studentlivet (det där med spex och sittningar och sånt) aldrig riktigt lockat mig. Kanske för att jag inte har bakgrunden, eller förmodligen för att jag inte har bakgrunden. Nä, snarast för att jag är en riktig tråkmåns, hahaha! Jag är inte tråkig, bara lite koncentrerad (lolz). Det är aldrig för sent för att börja eller hur?
Träning på G!
Var och tränade idag för första gången på åtta månader, fast då hade jag inte tränat regelbundet på två. Så om jag blir lite duktig och går dit med jämna mellanrum så blir det regelbunden träning för första gången på tio månader, eller nåt. Har funderat lite på det med träning, och hur en vältränad kropp kan fungera som kapital, kroppskapital eller vad det nu kan kallas. Om man har en fin och vältränad kropp är man bättre än de som är tjocka eller smala (när det gäller killar). Om man inte är lite tränad så har man inte mycket att komma med precis, och ju mer tränad man är desto bättre är det. Nu är det inte så att jag motsätter mig träning på något sätt som något negativt, eftersom jag själv håller på med det. Det gör faktiskt så att man mår fysiskt bättre, och att det är lite trevligare att titta sig i spegeln än vad det är annars. Småaktigt, javisst!
Var hursomhelst borta vid en träningslokal med Johan, som visade mig runt lite grann på det stället. En massa nya grejor och info om det ena och det andra. Där jag tränat sist fanns det fem-sex stycken maskiner, och man körde alla som var där. Nu var det en överväldigande mängd med saker och mackapärer. Man visste ju knappt var man skulle börja eller sluta eller vad man skulle göra mittemellan. Började med att springa på löparband, som jag använde för första gången i mitt liv. Jag vet, noob-ish, men jag skäms inte för det alls. Det var lite speciellt, men det var också helt ok, lite annorlunda än att sitta på en träningscykel. Bokade in mig på en tid för genomgång eller något imorgon klockan 10.15, hur ska man palla med det egentligen? Ska man lägga upp ett eget träningsprogram, för att man vill träna för att bli något? Jag tycker nästan att det är lite väl ambitiöst. Det är inte meningen att jag ska bli träningsfreak, vill ju bara hålla mig igång lite.
Kan ju vara bra att ha lite mer muskler inför sommarens jobb. Det är ju lite tunga lyft och sådana saker ibland, även om det inte är allför mycket. Men ifall det skulle behövas så är man förberedd. Det är nästan väntat av en som man att man ska kunna klara av saker, lyfta och släpa omkring på grejor utan att gnälla. Man ska kunna ta tag i nånting och fixa det, inte be om hjälp. Det är också lite ett sociologiskt fenomen, tjejer kan be om hjälp, och killar ska kunna hjälpa till. Det kanske man skulle kunna ha som ämne till uppsatsen? Eller inte!
Var hursomhelst borta vid en träningslokal med Johan, som visade mig runt lite grann på det stället. En massa nya grejor och info om det ena och det andra. Där jag tränat sist fanns det fem-sex stycken maskiner, och man körde alla som var där. Nu var det en överväldigande mängd med saker och mackapärer. Man visste ju knappt var man skulle börja eller sluta eller vad man skulle göra mittemellan. Började med att springa på löparband, som jag använde för första gången i mitt liv. Jag vet, noob-ish, men jag skäms inte för det alls. Det var lite speciellt, men det var också helt ok, lite annorlunda än att sitta på en träningscykel. Bokade in mig på en tid för genomgång eller något imorgon klockan 10.15, hur ska man palla med det egentligen? Ska man lägga upp ett eget träningsprogram, för att man vill träna för att bli något? Jag tycker nästan att det är lite väl ambitiöst. Det är inte meningen att jag ska bli träningsfreak, vill ju bara hålla mig igång lite.
Kan ju vara bra att ha lite mer muskler inför sommarens jobb. Det är ju lite tunga lyft och sådana saker ibland, även om det inte är allför mycket. Men ifall det skulle behövas så är man förberedd. Det är nästan väntat av en som man att man ska kunna klara av saker, lyfta och släpa omkring på grejor utan att gnälla. Man ska kunna ta tag i nånting och fixa det, inte be om hjälp. Det är också lite ett sociologiskt fenomen, tjejer kan be om hjälp, och killar ska kunna hjälpa till. Det kanske man skulle kunna ha som ämne till uppsatsen? Eller inte!
Det blev ju bra till slut ändå!
Vissa dagar i ens liv är ganska så kassa. De börjar egentligen aldrig riktigt, sen fort sätter det så till kvällen och det känns som man bara har blivit en dag äldre. Idag var det en sån dag, en rent ut sagt skitdag. Jag vet inte riktigt vad det berodde på, har ingen tydlig anledning till varför det var så trist och uselt.
Dagen började med att jag vaknade, ganska så tidigt, men jag kände mig ändå ganska så utvilad. Tänkte ytterligare en gång att jag ska åka och köpa persienner till fönsterna, för nu går solen upp längre och längre norrut och man kan inte undvika att bli träffad av de varma strålarna. Satte igång TVn och kollade nyheterna. Det var såklart nån skit om vårbudgeten, moderaterna var såklart inte nöjda med den och fan tro det, det är ju moderaterna som styr det här landet. Sen var det vädret med den där förbaskat tråkiga Hällen!!! Helen stavas det kanske, men det uttalas Hällen! Den mest personlighetsbefriade metorolog i världshistorien. På sporten var det en massa hockey, och golf, rapport från Kalmar-BP, äsch! Steg åtminstone upp och käkade frukost och drack kaffe och försökte bygga upp en bra grund för en hård studiedag. Det blev lite msik också, hårdrock som vanligt den senaste tiden. Började sedan att läsa.
Hur tråkig var inte boken då, den var skittråkig. Trodde att det hade gått två timmar och så hade klockan bara blivit en halvtimme mer. Ett telefonsamtal från Anders om fredag nästa vecka piggade upp lite grann, men den effekten avtog ganska så snabbt. Försökte nära nog desperat att få tag i Rolf Carlsson på kommunen i Simrishamn för att höra om sommarjobbet, men tydligen hade det varit ordentliga telefonproblem nere i kommunen där och jag kom inte fram. Det gjorde att jag blev lite deppig. Tog en paus från böckerna och stoppade i mig ett par mackor och drack resten av kaffet från morgonen. Tänkte att en promenad i det hur-fina-vädret-som-helst skulle pigga upp mig, men nä. Jag kände mig bara ännu tröttare och segare, så det blev en minimalt liten runda på tio minuter, max, om ens det.
Klev in genom dörren, lade mig i soffan och glodde på TV en stund. Betraktade mina fötter och ansåg rent allmänt att något behövdes göras, om jag nu ska gå barfota någon dag snart. Så det blev blötläggning och läsning ett tag. Det är bra att lägga fötterna i blöt om man ska läsa, för då springer man inte omkring som en idiot som man annars gör. Det var då det hände, de som blev och är dagens räddning.
Telefonen började ringa, övervägde en halv sekund att ine svara. Tanken att det skulle kunna vara Anders, Rolf eller Johan som ringde slog mig och jag drog åt mig fötterna och plaskade med en bok i den ena handen och en handduk i den andra ut till soffan, där mobilen låt och blinkade. Svarade, och jajamensan. Det var Rolf som ringde, snacka om ett sjätte sinne, haha! Vi pratade lite grann om jobbet, och det stod såklart tydligt att jag skulle få jobbet, det hade varit självklart ända sedan jag pratade med honom sist. Javisst, och naturligtvis blir det uppräkning på lönen jämfört med förra sommare och nog kan du få tjing på startdatumet. Jag är numera lycklig!
Så kan det gå till när en dag på ett ögonblick går från att vara en fullständig skitdag till att bli alldeles underbar! Man kanske ska gå ut och njuta av solen lite grann, nu när man har vad som krävs för att uppskatta den!
Dagen började med att jag vaknade, ganska så tidigt, men jag kände mig ändå ganska så utvilad. Tänkte ytterligare en gång att jag ska åka och köpa persienner till fönsterna, för nu går solen upp längre och längre norrut och man kan inte undvika att bli träffad av de varma strålarna. Satte igång TVn och kollade nyheterna. Det var såklart nån skit om vårbudgeten, moderaterna var såklart inte nöjda med den och fan tro det, det är ju moderaterna som styr det här landet. Sen var det vädret med den där förbaskat tråkiga Hällen!!! Helen stavas det kanske, men det uttalas Hällen! Den mest personlighetsbefriade metorolog i världshistorien. På sporten var det en massa hockey, och golf, rapport från Kalmar-BP, äsch! Steg åtminstone upp och käkade frukost och drack kaffe och försökte bygga upp en bra grund för en hård studiedag. Det blev lite msik också, hårdrock som vanligt den senaste tiden. Började sedan att läsa.
Hur tråkig var inte boken då, den var skittråkig. Trodde att det hade gått två timmar och så hade klockan bara blivit en halvtimme mer. Ett telefonsamtal från Anders om fredag nästa vecka piggade upp lite grann, men den effekten avtog ganska så snabbt. Försökte nära nog desperat att få tag i Rolf Carlsson på kommunen i Simrishamn för att höra om sommarjobbet, men tydligen hade det varit ordentliga telefonproblem nere i kommunen där och jag kom inte fram. Det gjorde att jag blev lite deppig. Tog en paus från böckerna och stoppade i mig ett par mackor och drack resten av kaffet från morgonen. Tänkte att en promenad i det hur-fina-vädret-som-helst skulle pigga upp mig, men nä. Jag kände mig bara ännu tröttare och segare, så det blev en minimalt liten runda på tio minuter, max, om ens det.
Klev in genom dörren, lade mig i soffan och glodde på TV en stund. Betraktade mina fötter och ansåg rent allmänt att något behövdes göras, om jag nu ska gå barfota någon dag snart. Så det blev blötläggning och läsning ett tag. Det är bra att lägga fötterna i blöt om man ska läsa, för då springer man inte omkring som en idiot som man annars gör. Det var då det hände, de som blev och är dagens räddning.
Telefonen började ringa, övervägde en halv sekund att ine svara. Tanken att det skulle kunna vara Anders, Rolf eller Johan som ringde slog mig och jag drog åt mig fötterna och plaskade med en bok i den ena handen och en handduk i den andra ut till soffan, där mobilen låt och blinkade. Svarade, och jajamensan. Det var Rolf som ringde, snacka om ett sjätte sinne, haha! Vi pratade lite grann om jobbet, och det stod såklart tydligt att jag skulle få jobbet, det hade varit självklart ända sedan jag pratade med honom sist. Javisst, och naturligtvis blir det uppräkning på lönen jämfört med förra sommare och nog kan du få tjing på startdatumet. Jag är numera lycklig!
Så kan det gå till när en dag på ett ögonblick går från att vara en fullständig skitdag till att bli alldeles underbar! Man kanske ska gå ut och njuta av solen lite grann, nu när man har vad som krävs för att uppskatta den!
Köttbegär?
För en stund sedan kände jag ett grymt begär att bara trycka i mig en massa kött. Härligt kött, direkt från grillen, eller ugnen eller stekjärnet. Antingen drypande av fett eller med en härlig rosatonad insida. Kryddiga små bitar av det eller något elegant med mycket smak. Begäret var så starkt att jag nästan tog på mig skorna för att sticka ner till Konsum, eller Willys och bara köpa något riktigt köttigt att frossa i mig av.
När var det egentligen jag sist åt kött? Jag har visserligen den senaste veckan eller så käkat tonfisksallad, och så var det ju den gången på Zekes som jag beställde in en baguett med parmaskinka. Det var riktigt gott förresten. Fast det är ju inga direkta mängder med kött, inte alls. Det kan nog på max ett halvt kilo totalt, om ens det. Inan dess var nog helgen för två veckor sedan, när jag var hemma hos Anders. Fast då käkade vi nog kött alla tre dagarna jag var där. Innan dess var det nog ytterligare två veckor eller något i den stilen. Då blev det kött en dag.
Vad är nu detta? Jag skulle ju bara ta en vegetarisk vecka! Nu kan jag räkna upp de dagar som jag ätit kött på, och det blir sex stycken. Det är ju mer än vad jag hade väntat mig från början. Fast det är ju ändå precis det jag planerat att uppnå, att på allvar minska mitt köttintag, av rent politiska/ekologiska skäl. Men det var för typ ett och ett halvt år sedan, det gäller att ta till sig det ordentligt, och bara då funkar det.
Så vad blir det för mat idag då? Det blir en av mina nya favoriter, linssoppa! Purjolök, potatis, röda linser, grönsaksbuljong, kryddor och såklart ett riktigt mörkt bröd till det med ost. Det sitter bra det, verkligen!
När var det egentligen jag sist åt kött? Jag har visserligen den senaste veckan eller så käkat tonfisksallad, och så var det ju den gången på Zekes som jag beställde in en baguett med parmaskinka. Det var riktigt gott förresten. Fast det är ju inga direkta mängder med kött, inte alls. Det kan nog på max ett halvt kilo totalt, om ens det. Inan dess var nog helgen för två veckor sedan, när jag var hemma hos Anders. Fast då käkade vi nog kött alla tre dagarna jag var där. Innan dess var det nog ytterligare två veckor eller något i den stilen. Då blev det kött en dag.
Vad är nu detta? Jag skulle ju bara ta en vegetarisk vecka! Nu kan jag räkna upp de dagar som jag ätit kött på, och det blir sex stycken. Det är ju mer än vad jag hade väntat mig från början. Fast det är ju ändå precis det jag planerat att uppnå, att på allvar minska mitt köttintag, av rent politiska/ekologiska skäl. Men det var för typ ett och ett halvt år sedan, det gäller att ta till sig det ordentligt, och bara då funkar det.
Så vad blir det för mat idag då? Det blir en av mina nya favoriter, linssoppa! Purjolök, potatis, röda linser, grönsaksbuljong, kryddor och såklart ett riktigt mörkt bröd till det med ost. Det sitter bra det, verkligen!
Uppsatsidé
Den här terminen ska vi skriva en uppsats i skolan. Det är ju inte särskilt kul, men det är något som verkligen måste göras om man ska ta alla poängen. Så nu är det dags att börja hitta ett ämne, på allvar. Har suttit och funderat över vad man skulle kunna skriva, hade ett jättebra i början av terminen som jag sen inte riktigt tyckte var lika intressant längre. Som anligt får jag en hel del bra idéer och försöker väl mer få tankar som går på ett enhetligt håll. Just nu har jag inte nån sån där grej som jag verkligen skulle vilja göra precis. Idéerna trillar fortfarande in när jag bara försöker lite, från uppsatser om gemeinschaft/gesellschaft till sådana om nationalismens för och nackdelar. Men en intressant sak hände nu för en stund sedan, precis INNAN jag vaknade.
För första gången i mitt liv har jag fått ett uppslagsförslag från en dröm. Som vanligt när det gäller drömmar så var den ju fullständigt uppåt väggarna galen, men jag fylldes av en nästan varm känsla när just den tanken dök upp. När jag till slut vaknade så fanns tanken kvar där, den där uppsatstanken som kom till mig i drömmen, den kommer att bli min räddning den här terminen. Var det någon bra idé då? Nja, klurade lite på det en stund och när jag väl vaknat så var tanken ganska så mycket nej.
Hela grejen utgick ifrån Bourdieus teorier om kulturellt kapital, och så här långt är det fantastiskt bra för att vara en dröm. För det andra så ingick amerikanska presidenters förmåga att utrycka sig i tal och skrift. Mjo, det kan man väl på något sätt köpa. För det tredje, kombinationen av de två första bestämmer om en president blir en så kallat "historiskt" bra president, eller bara en sån där Nixon-typ. Ja, ni förstår väl hur jag menar, det är en usel idé så det förslår. Ska en presidents förmåga att uttala sig bestämma om det blir en bra eller dålig president? Jag skäms bara av att jag någon gång tänkt tanken. Det är ju nästan sämre än de där fylleidéerna man får när man kommer hem från krogen eller whatever, öronen ringer och man vet inte riktigt vad man ska göra, och man får en idé omm en film som skulle vara hur bra som helst. Man skriver ner sin idé och när man läser den på morgonen, i bakfyllans outhärdliga närvaro, vet man inte om man ska skratta eller kräkas.
Kommer nog inte att skriva om amerikanska presidenter i min uppsats, det får jag lämna till någon annan. Fast det där med gemeinschaft/gessellschaft, och ökande självmordförsök bland yngre människor kan man ju skriva om. Det är ju åtminstone ett viktigt ämne. Sen så har man ju både Tönnies och Durkheim, så man lär ju verkligen gå hem hos Gudmund/Eduardo. Det är bara att bita ihop och söka efter något vettigt, för det lär ju inte bara trilla ner i hjärnan som en blixt från klar himmel, eller från någon dröm för den delen.
För första gången i mitt liv har jag fått ett uppslagsförslag från en dröm. Som vanligt när det gäller drömmar så var den ju fullständigt uppåt väggarna galen, men jag fylldes av en nästan varm känsla när just den tanken dök upp. När jag till slut vaknade så fanns tanken kvar där, den där uppsatstanken som kom till mig i drömmen, den kommer att bli min räddning den här terminen. Var det någon bra idé då? Nja, klurade lite på det en stund och när jag väl vaknat så var tanken ganska så mycket nej.
Hela grejen utgick ifrån Bourdieus teorier om kulturellt kapital, och så här långt är det fantastiskt bra för att vara en dröm. För det andra så ingick amerikanska presidenters förmåga att utrycka sig i tal och skrift. Mjo, det kan man väl på något sätt köpa. För det tredje, kombinationen av de två första bestämmer om en president blir en så kallat "historiskt" bra president, eller bara en sån där Nixon-typ. Ja, ni förstår väl hur jag menar, det är en usel idé så det förslår. Ska en presidents förmåga att uttala sig bestämma om det blir en bra eller dålig president? Jag skäms bara av att jag någon gång tänkt tanken. Det är ju nästan sämre än de där fylleidéerna man får när man kommer hem från krogen eller whatever, öronen ringer och man vet inte riktigt vad man ska göra, och man får en idé omm en film som skulle vara hur bra som helst. Man skriver ner sin idé och när man läser den på morgonen, i bakfyllans outhärdliga närvaro, vet man inte om man ska skratta eller kräkas.
Kommer nog inte att skriva om amerikanska presidenter i min uppsats, det får jag lämna till någon annan. Fast det där med gemeinschaft/gessellschaft, och ökande självmordförsök bland yngre människor kan man ju skriva om. Det är ju åtminstone ett viktigt ämne. Sen så har man ju både Tönnies och Durkheim, så man lär ju verkligen gå hem hos Gudmund/Eduardo. Det är bara att bita ihop och söka efter något vettigt, för det lär ju inte bara trilla ner i hjärnan som en blixt från klar himmel, eller från någon dröm för den delen.
Reseprestige
Upptäckte att väldigt många ungdomar är ute och reser. Oroväckande många skulle man kunna säga, men det är nog att ta i en smula. Det är hursomhelst väldigt många, och jo, jag är nog lite avundsjuk. Det finns en hel del prestige i att resa långt bort. Typ till Thailand, eller Australien kanske. Visst höjer man på ögonbrynen när någon säger att de rest runt jorden ett eller två varv. Man blir lite ödmjuk inför en person som varit på sydpolen och fotograferat pingviner och andra djur som trivs där. Fast jag frågar mig frågan om man verkligen är bättre som människa bara för att man rest nedanför ekvatorn.
För pengar kan man köpa sig vad som helst, precis vad som helst. När man köper sig en resa, köper man sig en upplevelse som ska berika en som person. Att exempelvis resa till Stockholm från Skåne för att titta på Depeche Mode till exempel, övernatta och sedan åka hem igen är en upplevelse som kan uppskattas mycket. Fast när det gäller resepresitge har man inte mycket att komma med. Då skulle man helst ha rest till Japan för att se U2 avsluta sin världsturné, där både Pearl Jam och Green Day deltog. Att köpa sig en resa som går väldigt långt, och som kostar mycket pengar ger mer än bara en upplevelse. Man köper sig dessutom en massa reseprestige, som kan användas i diverse sociala sammanhang.
När någon nämner transkontinentala resor kopplar man naturligtvis det genast till ovannämnda exempel. Kanske borde man dessutom nämna de resor som fattiga afrikaner åtar sig för att komma till det fantastiska underbara Europa. Vi stoppar de vid gränserna om vi kan, samtidigt som flygplanen med européer åker i skytteltrafik till Kao-Lak, som någon jäkla flygbro a'la Berlin under kalla kriget.
Vad ska man göra åt den här saken då? Ingenting, absolut ingenting. Eller förresten kanske, tänk efter lite innan du åker på en lyxresa till ett exotiskt långt-bort-liggande land, gör du det för din egen skull eller för dina vänners skull?
För pengar kan man köpa sig vad som helst, precis vad som helst. När man köper sig en resa, köper man sig en upplevelse som ska berika en som person. Att exempelvis resa till Stockholm från Skåne för att titta på Depeche Mode till exempel, övernatta och sedan åka hem igen är en upplevelse som kan uppskattas mycket. Fast när det gäller resepresitge har man inte mycket att komma med. Då skulle man helst ha rest till Japan för att se U2 avsluta sin världsturné, där både Pearl Jam och Green Day deltog. Att köpa sig en resa som går väldigt långt, och som kostar mycket pengar ger mer än bara en upplevelse. Man köper sig dessutom en massa reseprestige, som kan användas i diverse sociala sammanhang.
När någon nämner transkontinentala resor kopplar man naturligtvis det genast till ovannämnda exempel. Kanske borde man dessutom nämna de resor som fattiga afrikaner åtar sig för att komma till det fantastiska underbara Europa. Vi stoppar de vid gränserna om vi kan, samtidigt som flygplanen med européer åker i skytteltrafik till Kao-Lak, som någon jäkla flygbro a'la Berlin under kalla kriget.
Vad ska man göra åt den här saken då? Ingenting, absolut ingenting. Eller förresten kanske, tänk efter lite innan du åker på en lyxresa till ett exotiskt långt-bort-liggande land, gör du det för din egen skull eller för dina vänners skull?
No-one is leaving today
Tänkte bara liva upp stämningen lite med en bra låt, kolla gärna in Periurbans sida på Youtube för fler låtar och vloggar.
Den här videon verkar inte funka längre, men den går fortfarande att se här!
Den här videon verkar inte funka längre, men den går fortfarande att se här!
Ska nazister försvara yttrandefriheten?
Kom precis innanför dörren, såg först på golvet att det inte kommit några räkningar, skönt! Sen såg jag någonting hänga i mitt inkast. Vad var nu detta för något, det såg ju ut som reklam, och jag som har en skylt som artigt men bestämt tackar nej till sånt. Rubrik; Yttrandefriheten är hotad! Utgivare; Nationalsocialistisk front (NSF), mer kända som Sveriges Nazister, av den typen som tar avstånd från förintelsen, och vill jaga ut alla invandrare från landet.
Låt mig bryta ner det åt er, sen får ni söka information på egen hand och bilda er egen uppfattning, som säkerligen är annorlunda än min egen. Det är ett sånt samhälle jag tycker om, ett där man respekterar andra människor för vad de tycker och tror, och för var de kommer ifrån. Nazister får gärna tycka och tro vad de vill, men att förvrida information som de gör, att dra slöjor framför oanande ansikten är en metod som inte passar in i det demokratiska samhället.
För det första, Björn Björqvist dömdes för att år 2002 uttalat att "svenska tjejer våldtas av invadrarhorder". Enligt NSF blad dömdes han för hets mot folkgrupp. Det är naturligtvis fruktansvärt att kvinnor blir våldtagna, men att vända ett argument om att vara motståndare till våldtäkt som ett samhällsproblem till en anklagelse av invandrare som grupp ÄR inte ett sjysst knep. Majoriteten av alla våldtäkter sker inom hemmets väggar, inte av invandrare mot svenska kvinnor. Vill NSF nu ta ett kraftgrepp mot detta problem så går man efter fel "förövare". Anledningen till domen var ju naturligtvis användandet av ordet "invandrarhorder", vilket sätter en felaktig och hatisk stämpel på alla som flytt eller flyttat hit av diverse orsaker. Genom att stämpla alla i en grupp som våldtäktsmän trampar man kraftigt över gränsen för vad som är acceptabelt i ett öppet och demokratiskt samhälle. Med rätta fälldes Björn Björkqvist för brottet hets mot folkgrupp.
Detta uppenbara lagbrott ifrågasätts! Och ett argument om yttrandefrihetens svaga ställning bygger på ett uppenbart lagbrott. Det näms ytterligare ett fall där en Nazist (Göran Jonsson) har blivit åklagad (dock inte dömd) för hets mot folkgrupp. Två fall tas upp som ett argument om att den svenska yttrandefriheten är i fara. Problemet i vårt samhälle är inte yttrandefriheten, det är alla hatiska människor som inte kan acceptera att vårt land idag är multikulturellt, med människor med olika ursprung och olika värderingar, olka sexuell läggning osv. Visst, NSF får argumentera så mycket de vill, men använd välgrundat material och bygg inte propagandan på redan tidigare etablerade åsikter.
Jag har under lång tid haft funderingar på att läsa någon av författaren och revisionisten (förintelsetvivlare/förnekare) David Irving. Jag har inga problem med personer som ifrågasätter historiska händelser, det får man gärna göra. Det jag har problem med är att man argumenterar på ett sätt så att man vänder och vrider historiska fakta så att det passar ens egna hatiska propaganda. Jag ska se om Irving är en sådan, men innan jag skapat min egen uppfattning utifrån förstahandskällorna så ska jag inte brännmärka honom.
Som sagt, kolla in länken och bilda dig en uppfattning!
Flygblad från NSF
Låt mig bryta ner det åt er, sen får ni söka information på egen hand och bilda er egen uppfattning, som säkerligen är annorlunda än min egen. Det är ett sånt samhälle jag tycker om, ett där man respekterar andra människor för vad de tycker och tror, och för var de kommer ifrån. Nazister får gärna tycka och tro vad de vill, men att förvrida information som de gör, att dra slöjor framför oanande ansikten är en metod som inte passar in i det demokratiska samhället.
För det första, Björn Björqvist dömdes för att år 2002 uttalat att "svenska tjejer våldtas av invadrarhorder". Enligt NSF blad dömdes han för hets mot folkgrupp. Det är naturligtvis fruktansvärt att kvinnor blir våldtagna, men att vända ett argument om att vara motståndare till våldtäkt som ett samhällsproblem till en anklagelse av invandrare som grupp ÄR inte ett sjysst knep. Majoriteten av alla våldtäkter sker inom hemmets väggar, inte av invandrare mot svenska kvinnor. Vill NSF nu ta ett kraftgrepp mot detta problem så går man efter fel "förövare". Anledningen till domen var ju naturligtvis användandet av ordet "invandrarhorder", vilket sätter en felaktig och hatisk stämpel på alla som flytt eller flyttat hit av diverse orsaker. Genom att stämpla alla i en grupp som våldtäktsmän trampar man kraftigt över gränsen för vad som är acceptabelt i ett öppet och demokratiskt samhälle. Med rätta fälldes Björn Björkqvist för brottet hets mot folkgrupp.
Detta uppenbara lagbrott ifrågasätts! Och ett argument om yttrandefrihetens svaga ställning bygger på ett uppenbart lagbrott. Det näms ytterligare ett fall där en Nazist (Göran Jonsson) har blivit åklagad (dock inte dömd) för hets mot folkgrupp. Två fall tas upp som ett argument om att den svenska yttrandefriheten är i fara. Problemet i vårt samhälle är inte yttrandefriheten, det är alla hatiska människor som inte kan acceptera att vårt land idag är multikulturellt, med människor med olika ursprung och olika värderingar, olka sexuell läggning osv. Visst, NSF får argumentera så mycket de vill, men använd välgrundat material och bygg inte propagandan på redan tidigare etablerade åsikter.
Jag har under lång tid haft funderingar på att läsa någon av författaren och revisionisten (förintelsetvivlare/förnekare) David Irving. Jag har inga problem med personer som ifrågasätter historiska händelser, det får man gärna göra. Det jag har problem med är att man argumenterar på ett sätt så att man vänder och vrider historiska fakta så att det passar ens egna hatiska propaganda. Jag ska se om Irving är en sådan, men innan jag skapat min egen uppfattning utifrån förstahandskällorna så ska jag inte brännmärka honom.
Som sagt, kolla in länken och bilda dig en uppfattning!
Flygblad från NSF
FourEver spelning nummer fyra!
Så har man varit på ytterligare en spelning med FourEver. Men vänta nu lite, varför skriver jag egetligen med ett stort F och sen ett stort E? Jag vet inte riktigt men jag tror inte bandet stavar det så, måste kolla. *Kollar*! Jo min själ, det är precis så de gör på sin coola logga, haha. Jag visste väl att jag hade fått det någonstans ifrån. Den här gången var det bara jag och Johan som var och kollade, och det var inte på Valvet som "vanligt". Det var nere på Barbacka idag, ikväll, och förutom att vi såg bandet så träffade jag min farbror Patrik. Det var länge sedan man träffade honom, uppdaterade och lite sånt tyckte att det var helt ok, nej, det var faktiskt rätt så kul. Skrämmande lik farsan är han, hehe.
Vi råkade hamna innanför dörrarna när de fortfarande höll på att fixa med ljudet. Känner ju lite killarna som hjälper bandet så i växlade några ord med de och råkade hamna innanför när de stängde. Det var en del mygg utanför så vi klagade inte. Bandet var lite missnöjt med några grejer, bland annat studsade trummorna omkring när trummisen spelade, ljudet i högtalarna var dåligt, mikrofonerna var också kassa. Fast kvalitén på ljudet kvittade rätt så mycket, eftersom kvalitén på bandet är så bra.
En annan liten observation var att det var så mycket ungdomar där, nästan barn, så man kände att man höjde ålderssnittet när man kom dit ganska så rejält. Det var nästan så man ville gå därifrån, men vi stod emot det begäret för begäret för musiken var större.
Hursomhelst var bandet precis lika bra som de var vid de två spelningarna på Valvet. Ok, kanske inte precis lika bra som på valvet, för där rockade de skitfetemycket. Bara egna låtar och det är då de är som allra bäst. Solitary är en riktigt frym låt live, så satans grym. Men resten var också bra, såklart. Left Behind är också en sån låt som bara öser som tusan, trots att det är lugn.
Så, nu orkar jag inte skriva mer... tre veckor till nästa spelning!
Vi råkade hamna innanför dörrarna när de fortfarande höll på att fixa med ljudet. Känner ju lite killarna som hjälper bandet så i växlade några ord med de och råkade hamna innanför när de stängde. Det var en del mygg utanför så vi klagade inte. Bandet var lite missnöjt med några grejer, bland annat studsade trummorna omkring när trummisen spelade, ljudet i högtalarna var dåligt, mikrofonerna var också kassa. Fast kvalitén på ljudet kvittade rätt så mycket, eftersom kvalitén på bandet är så bra.
En annan liten observation var att det var så mycket ungdomar där, nästan barn, så man kände att man höjde ålderssnittet när man kom dit ganska så rejält. Det var nästan så man ville gå därifrån, men vi stod emot det begäret för begäret för musiken var större.
Hursomhelst var bandet precis lika bra som de var vid de två spelningarna på Valvet. Ok, kanske inte precis lika bra som på valvet, för där rockade de skitfetemycket. Bara egna låtar och det är då de är som allra bäst. Solitary är en riktigt frym låt live, så satans grym. Men resten var också bra, såklart. Left Behind är också en sån låt som bara öser som tusan, trots att det är lugn.
Så, nu orkar jag inte skriva mer... tre veckor till nästa spelning!
En fika på Zekes
Det har blivit till något av en tradition, även för mig nu, att ta en fika nere på Zekes i stan. Jag vill inte precis kalla mig själv en cafémänniska, eftersom jag aldrig riktigt varit det. Däremot har jag alltid tyckt att det varit trevligt att sitta på ett café och inte göra någonting speciellt direkt. Jag antar att det var regelbundenheten som jag inte hade fångat upp. Nu har det blivit några gånger, och nu ser man också det där andra som man inte kunnat se innan. Jag vill inte egentligen vara så stel att reducera en eftermiddag på Zekes till en sociologisk observation, men det är lite svårt att förklara utan att prata på det sättet.
Min bästa kompis Anders något av en sociolog, fast utan det logiska antar jag. Han observerar världen och drar sina slutsatser utifrån det han ser. Så vad skulle man kunna kalla honom, en observatör av omvärlden kanske, ja, det är han nog. En sociolog kan inte precis ta sig friheten att bara sitta och titta och sedan dra sina slutsatser. Det krävs en viss systematisering, metodkunskap och hänvisning till tidigare forskning i området. Vid en observation krävs det också att man går in i situationen med en avsikt att observera, och den avsikten har jag själv inte haft i samband med Zekes. När frågan om jag vill följa med till Zekes dykt upp, har jag sagt att jag vill följa med, för att jag verkligen vill. Det ger mig någonting som jag vill ha, vad det nu kan vara.
Igår så intervjuade jag en tjej/kvinna (det visade sig att hon var mamma till en nioåring) i klassen. Intervjun handlade om fritid, eller skulle ialla fall det. Hade lite svårt att komma igång med intervjun av någon anledning. Kan väl inte helt skylla på henne men jag fick inte fram särskilt mycket till svar. Hursomhelst så frågade jag bland annat om vad fritid egentligen var för något och vad det är man gör med sin fritid. Ett intressant som hon gav mig var att när hon inte hade mycket fritid, så saknade hon det sociala väldigt mycket. Det var inte exakt så hon sa, men i huvuddrag var det något i den stilen. Vad jag vill ha på Zekes är det sociala, att känna någon slags tillhörighet, en gemenskap.
När man sitter på ett café, och det är något åtminstone jag känt efter några gånger, är att det blir mer och mer som ett andra hem. Ett pseudohem, där man kan hänga med sina kompisar utan att behöva hålla rent och fint. Jag tror nog vi satt där omkring två och en halv timme igår, med vissa undantag. Johan var tvungen att gå ganska så tidigt, och Urban kom förbi en stund han också, samma sak med Linda även om hon var där ganska så länge ändå, för att inte tala om Clara som stack iväg och handlade grejor flera gånger. Det blir inte exakt som ett andar hem, för det finns ju andra människor där som man inte känner, och sist jag kollade så brukar man inte ha sådana hemma hos sig. Jag antar änså att det är så nära man kan komma ett hem i en offentlig miljö, och att de som äger caféerna har det i åtanke när de startar upp sin verksamhet.
Så vad gör man egentligen på ett café? Igår satt vi och pratade en hel grupp, det var några som satt två och två och pratade, andra med sitt/sina barn och någon vän/väninna, Urban berättade att han skulle på en dejt och ta med tjejen till ett café, en tjej som satt bakom Jennie höll på att läsa någonting, eller skriva, för sig själv. Vissa går dit för att snacka och ta en fika, andra för att äta sin lunch. Frågan är om det finns något som binder samman alla, och det gör det väl, alla är ju där just då.
En fika på Zekes, något jag helst inte hoppar över.
Min bästa kompis Anders något av en sociolog, fast utan det logiska antar jag. Han observerar världen och drar sina slutsatser utifrån det han ser. Så vad skulle man kunna kalla honom, en observatör av omvärlden kanske, ja, det är han nog. En sociolog kan inte precis ta sig friheten att bara sitta och titta och sedan dra sina slutsatser. Det krävs en viss systematisering, metodkunskap och hänvisning till tidigare forskning i området. Vid en observation krävs det också att man går in i situationen med en avsikt att observera, och den avsikten har jag själv inte haft i samband med Zekes. När frågan om jag vill följa med till Zekes dykt upp, har jag sagt att jag vill följa med, för att jag verkligen vill. Det ger mig någonting som jag vill ha, vad det nu kan vara.
Igår så intervjuade jag en tjej/kvinna (det visade sig att hon var mamma till en nioåring) i klassen. Intervjun handlade om fritid, eller skulle ialla fall det. Hade lite svårt att komma igång med intervjun av någon anledning. Kan väl inte helt skylla på henne men jag fick inte fram särskilt mycket till svar. Hursomhelst så frågade jag bland annat om vad fritid egentligen var för något och vad det är man gör med sin fritid. Ett intressant som hon gav mig var att när hon inte hade mycket fritid, så saknade hon det sociala väldigt mycket. Det var inte exakt så hon sa, men i huvuddrag var det något i den stilen. Vad jag vill ha på Zekes är det sociala, att känna någon slags tillhörighet, en gemenskap.
När man sitter på ett café, och det är något åtminstone jag känt efter några gånger, är att det blir mer och mer som ett andra hem. Ett pseudohem, där man kan hänga med sina kompisar utan att behöva hålla rent och fint. Jag tror nog vi satt där omkring två och en halv timme igår, med vissa undantag. Johan var tvungen att gå ganska så tidigt, och Urban kom förbi en stund han också, samma sak med Linda även om hon var där ganska så länge ändå, för att inte tala om Clara som stack iväg och handlade grejor flera gånger. Det blir inte exakt som ett andar hem, för det finns ju andra människor där som man inte känner, och sist jag kollade så brukar man inte ha sådana hemma hos sig. Jag antar änså att det är så nära man kan komma ett hem i en offentlig miljö, och att de som äger caféerna har det i åtanke när de startar upp sin verksamhet.
Så vad gör man egentligen på ett café? Igår satt vi och pratade en hel grupp, det var några som satt två och två och pratade, andra med sitt/sina barn och någon vän/väninna, Urban berättade att han skulle på en dejt och ta med tjejen till ett café, en tjej som satt bakom Jennie höll på att läsa någonting, eller skriva, för sig själv. Vissa går dit för att snacka och ta en fika, andra för att äta sin lunch. Frågan är om det finns något som binder samman alla, och det gör det väl, alla är ju där just då.
En fika på Zekes, något jag helst inte hoppar över.
