Midsommarresa del 3
Sista episoden i följetongen, jag lovar!
Vaknade redan kvart i nio, hade precis fått ett sms. Var i ett stort behov av toalett, så jag knölade mig ur tältet och vandrade upp mot huset. Det gick bra, kände mig seg, men helt ok faktiskt. Låg sedan en stund till i tältet och filosoferade över saker, steg till slut upp när Anders också hade vaknat. På stämningen märktes det att det varit fest dagen innan, alla var inte helt och hållet kuranta för att tackla dagens vedermödor, såsom att stoppa i sig frukost (särskilt Thomas, som var riktigt bakis, på riktigt). Dock gjorde alla det ändå, och det var med viss lättnad som man kunde inta ett trivsamt morgonmål. Hade så smått hjälpt till med att plocka fram grejor, eftersom det värsta jag egentligen vet är att bara stå eller se på när någon annan arbetar åt en. Kalaspuffar med mjölk, mackor, ägg och några gamla köttbullar från gårdagen tryckte man i sig, ackompanjerade av kaffe och juice.
Planen hade varit att ge sig av från Lönneberga redan vid tolvtiden. Fast man får ta saker som de kommer, och vid tolvtiden hade vi inte direkt kommit så mycket på fötterna så att en dryg tretimmarsresa var passande. Så vi stannade kvar och vaknade till liv med resten av gänget. Satt på verandan och nere vid "Havepoolen" (danska) och hade det ganska gott i solen som hade dykt upp. Ett lugnt och fint tempo, där bland annat bakgrunden till saltomortal kom upp som ett diskussionstema, dödshopp.
Det var en del snack om att vissa ville gå ner till sjön och ta ett dopp. Själv ville man inte sitta och hänga direkt, så jag följde med, likaså Anders, Linda, Thomas och några till, inte alla dock. Det blev så att man låg, eller satt nere på bryggan (inte i brygga dock) och njöt av sommarsolen. Det var lite småblåsigt, men det gjorde inte så mycket. Det var mysigt och vi sa väl inte så mycket. Gav oss av när några badjävlar kom och ville använda bryggan till dess rätta funktion. Snackade med det där paret från Lund (vad-de-nu-hette) på vägen tillbaka, om oliver, kapris och annat som tydligen växer i naturen och är gott att äta.
Linda nämnde att de skulle åka upp till huset där de spelade in filmen (-erna) med Emil. Vi (jag och Anders) fick möjligheten att fundera på saken medans vi packade ihop våra grejor och tältet. Klockan började närma sig fem, så vi bestämde oss för att inte följa med. Norrut var inte direkt i vår önskvärda riktning. Vi sade adjö till alla, och satte oss i bilen för en lång resa mot Skåne. Lugnt och fint, med inte alltför mycket trafik, småprat och smånynnande på Taube-visor. Inga pauser den här gången heller, så på enbart lite dryga tre timmar hann vi ner till Kristianstad. Där var äventyret slut för Anders del, och jag fortsatte min strävan efter att få lite vila. Drog dock hem till lägenheten och packade om mina väskor för tre dagar nere på Österlen. Det blev en dusch och lite ätande innan resan fortsatte. Strax efter tio var jag dock framme vid mitt mål, där det först blev prat i någon dryg timme med Anders O och hans föräldrar. Sedan sov jag ganska så gott.
Vaknade redan kvart i nio, hade precis fått ett sms. Var i ett stort behov av toalett, så jag knölade mig ur tältet och vandrade upp mot huset. Det gick bra, kände mig seg, men helt ok faktiskt. Låg sedan en stund till i tältet och filosoferade över saker, steg till slut upp när Anders också hade vaknat. På stämningen märktes det att det varit fest dagen innan, alla var inte helt och hållet kuranta för att tackla dagens vedermödor, såsom att stoppa i sig frukost (särskilt Thomas, som var riktigt bakis, på riktigt). Dock gjorde alla det ändå, och det var med viss lättnad som man kunde inta ett trivsamt morgonmål. Hade så smått hjälpt till med att plocka fram grejor, eftersom det värsta jag egentligen vet är att bara stå eller se på när någon annan arbetar åt en. Kalaspuffar med mjölk, mackor, ägg och några gamla köttbullar från gårdagen tryckte man i sig, ackompanjerade av kaffe och juice.
Planen hade varit att ge sig av från Lönneberga redan vid tolvtiden. Fast man får ta saker som de kommer, och vid tolvtiden hade vi inte direkt kommit så mycket på fötterna så att en dryg tretimmarsresa var passande. Så vi stannade kvar och vaknade till liv med resten av gänget. Satt på verandan och nere vid "Havepoolen" (danska) och hade det ganska gott i solen som hade dykt upp. Ett lugnt och fint tempo, där bland annat bakgrunden till saltomortal kom upp som ett diskussionstema, dödshopp.
Det var en del snack om att vissa ville gå ner till sjön och ta ett dopp. Själv ville man inte sitta och hänga direkt, så jag följde med, likaså Anders, Linda, Thomas och några till, inte alla dock. Det blev så att man låg, eller satt nere på bryggan (inte i brygga dock) och njöt av sommarsolen. Det var lite småblåsigt, men det gjorde inte så mycket. Det var mysigt och vi sa väl inte så mycket. Gav oss av när några badjävlar kom och ville använda bryggan till dess rätta funktion. Snackade med det där paret från Lund (vad-de-nu-hette) på vägen tillbaka, om oliver, kapris och annat som tydligen växer i naturen och är gott att äta.
Linda nämnde att de skulle åka upp till huset där de spelade in filmen (-erna) med Emil. Vi (jag och Anders) fick möjligheten att fundera på saken medans vi packade ihop våra grejor och tältet. Klockan började närma sig fem, så vi bestämde oss för att inte följa med. Norrut var inte direkt i vår önskvärda riktning. Vi sade adjö till alla, och satte oss i bilen för en lång resa mot Skåne. Lugnt och fint, med inte alltför mycket trafik, småprat och smånynnande på Taube-visor. Inga pauser den här gången heller, så på enbart lite dryga tre timmar hann vi ner till Kristianstad. Där var äventyret slut för Anders del, och jag fortsatte min strävan efter att få lite vila. Drog dock hem till lägenheten och packade om mina väskor för tre dagar nere på Österlen. Det blev en dusch och lite ätande innan resan fortsatte. Strax efter tio var jag dock framme vid mitt mål, där det först blev prat i någon dryg timme med Anders O och hans föräldrar. Sedan sov jag ganska så gott.
Kommentarer
Trackback
