Blod igen!
Bland allt prat om glödlampor och rockfestivaler så var det ett ämne som kon bort sig, nämligen det faktum att jag igår var och donerade blod för tionde gången. Vad fick jag för det? Inget speciellt alls faktiskt, de bara sa att det var den tionde gången och det var allt. Naturligtvis så la jag beslag på en pauskupong innan jag försent kom på att det var en t-shirt som jag ville ha. Suck tänkte jag, får väl ta det nästa gång då. Skulle tagit med mig en värvningslapp till Anders J också, men eftersom de inte hade några sådana, så tog jag en vanlig anmälningslapp istället. Jag får alltså inte något för att jag värvar honom. Det enda positiva som hände var att... öhm, jag kommer att bli tvungen att gnaga i mig en hel karta med järntabletter, doh! Kommer nog inte att göra det, järn är ju för tusan giftigt. GIFTIGT! Fast det är koffein också...
Och det är idag tre veckor sedan jag drack kaffe, och jag saknar det heller inte. Istället har man smällt i sig en massa té, vilket förvisso också innehåller en massa koffein. Men jag är övertygad om att det trots allt innehåller mindre koffein än kaffe. Koffein är inte särskilt bra för järnupptagningsförmågan förresten, det vet jag om sedan tidigare. Vad som är bra är c-vitamin, rekommenderas att man intar något i den stilen. Det har jag inte gjort den här gången och det är kanske därför som jag är så trött idag, dundertrött.
Nu måste jag faktiskt korrigera mitt uttalande från tidigare. Det var faktiskt ganska så trevligt att ge blod. Sköterskan som stack i kanylen i mig pratade med mig lite också, och det var trevligt. Frågade lite vad jag gjorde och jag berättade att jag pluggade sociologi och höll på att skriva min c-uppsats. Sen så kom det en man med barn, två stycken, och det är ju mycket mer intressant än en fattig student, verkar det som... det där lät ju lite patetiskt! Det var alltså ett abrupt slut på konversationen, det är det jag vill ha sagt. I Simrishamn är det bättre att ge blod tycker jag, mycket mysigare.
Nästa gång jag kan ge blod är den 29:e februari. Skottdagen av alla dagar, hehe. Prel. föddat. för Jennie också, eller åtmionstone för bäbbis, hehe.
Och det är idag tre veckor sedan jag drack kaffe, och jag saknar det heller inte. Istället har man smällt i sig en massa té, vilket förvisso också innehåller en massa koffein. Men jag är övertygad om att det trots allt innehåller mindre koffein än kaffe. Koffein är inte särskilt bra för järnupptagningsförmågan förresten, det vet jag om sedan tidigare. Vad som är bra är c-vitamin, rekommenderas att man intar något i den stilen. Det har jag inte gjort den här gången och det är kanske därför som jag är så trött idag, dundertrött.
Nu måste jag faktiskt korrigera mitt uttalande från tidigare. Det var faktiskt ganska så trevligt att ge blod. Sköterskan som stack i kanylen i mig pratade med mig lite också, och det var trevligt. Frågade lite vad jag gjorde och jag berättade att jag pluggade sociologi och höll på att skriva min c-uppsats. Sen så kom det en man med barn, två stycken, och det är ju mycket mer intressant än en fattig student, verkar det som... det där lät ju lite patetiskt! Det var alltså ett abrupt slut på konversationen, det är det jag vill ha sagt. I Simrishamn är det bättre att ge blod tycker jag, mycket mysigare.
Nästa gång jag kan ge blod är den 29:e februari. Skottdagen av alla dagar, hehe. Prel. föddat. för Jennie också, eller åtmionstone för bäbbis, hehe.
Kommentarer
Postat av: Anders O
Flytta till Karlshamn, jättetrevliga sköterskor. Hihi.
Trackback
