standardiserad

Så är det avgjort! Det blir Contador som kommer att vara nummer ett i Astanastallet i Tour de France. Under dagens etapp visade han var skåpet skulle stå, genom att göra en ordentlig attack på den sista stigningen upp till målet i Verbier. Dessutom vann han den 15:e etappen ca 40 sekunder framför Saxo Banks Andy Schleck. Lance Armstrong tappade en del och ligger tvåa 1.37 bakom ledaren. Spännande var det, men nu har Contador visat att han ska vinna touren i år, och att han är den starkaste mannen i Team Astana. Visst, fortfarande ligger bl.a. Andy Schleck och Carlos Sastre där i närheten och lurpassar, så över är det inte, bara nästan.

På tisdag fortsätter det, och då kommer vi alla att få veta hur det egentligen står till med Armstrong. Jag tror att han kommer att tappa ännu mer gentemot Contador, och att Andy Schleck kommer att klättra ett par platser till.

Har inte skrivit om Tour de France alls sedan innan det började. Hade som plan att skriva ungefär lika mycket som under girot tidigare i år, men så blev det alltså inte. Den huvudsakliga anledningen till det är att jag inte orkat, jag har helt enkelt varit för lat. Jobbat lite, men framför allt har jag haft annat för mig. Nåja, ingen större förlust. Just nu känns det dock som att det finns väldigt mycket att skriva, så man skulle såklart missa en massa saker. Nu har jag dessutom hämtat in de förlorade etapperna, eller snarare, jag tittar just nu på den sista etappen jag missade. I eftermiddag drar det igång live igen.

Den stora snackisen på touren är dock rivaliteten mellan Lance Armstrong och Alberto Contador, båda i samma lag, nämligen Astana. Lance har hela tiden i intervjuerna hållit fast vid att han kör för laget, och att alla i laget är professionella cyklister. Utåt sett är allt precis som det ska vara, men man kan läsa mellan raderna att allt inte står bra till. Häromdagen låg Lance Armstrong på andra plats, bara tiondelar efter ledaren som då var Fabian Cancellara. På etapp 6 däremot, låg hela Astana i täten av klungan för att minska avståndet fram till utbrytningen, för att inte hamna för långt efter. Då kom kniven i ryggen från Contador. Han gör, på eget bevåg, ett ryck för att på egen hand ta över ledningen i touren. Detta var säkerligen helt emot lagets taktik. Det visar dock på att Contador är rädd, rädd för att bli nummer två i Astana-stallet, rädd för att inte få chansen att vinna Tour de France. Han var dock inte så stark som han hade hoppats själv. Lyckades inte ta över ledningen i tävlingen och ligger bara två sekunder framför Lance Armstrong. Frågan om vem som ska vara nummer ett är fortfarande olöst, och kommer säkert att vara det fram tills alp-etapperna nästa vecka. Fram tills dess kommer säker italienaren Nocentini att lyckas behålla ledningen i touren. Kul med en cyklist från ett av de mindre lagen i den gula ledartröjan.

Var riktigt dålig på att följa Dauphine Libere för några veckor sedan. Det var precis i början av sommarjobbet som loppet gick, och det blev inte mycket man följde av den cykeltävlingen. Vid ett par tillfällen kom man hem fem minuter innan det slutade, så så var det Glenn Magnusson som kommenterade nån dag, och då struntade jag i att se det. Gillar inte hur han uttalar Valverde (han säger Falverde, vilket för mig låter precis hur löjligt som helst) och han är mycket tråkigare än Roberto Vacchi. Nä, mycket såg man inte av den tävligen. Att inga svenskar var med gjorde inte saken särskilt mycket bättre. Jag trodde ju det inför tävlingen, men det blev alltså inte så till sist.

Tråkiga nyheter! Thomas Lövkvist kommer inte att delta i årets upplaga av Tour de France. Detta kom lite som en överraskning efter hans fina prestationer under Giro d'Italia. Gustav Larsson kommer dock dit, så man har nån med som man kan heja på. Annars har jag köpt mitt allra första nummer av cykelmagasinet Kadens, vilket jag kommer att götta ner mig i under den kommande helgen. Det är ett specialnummer om just Touren, så jag kommer att bli riktigt väl förberedd inför starten nästa helg.

Så är årets Giro d'Italia slut. Ett av mina tips gick in när Denis Menchov vann hela tävlingen, men på sätt och vis hoppades jag lite att di Luca skulle ta det ändå, och det var ju ändå ganska så nära inför dagens etapp. Att Menchov dessutom skulle vurpa gjorde ju inte saken sämre. Det var nån minut där man satt där och undrade om han skulle klara sig, och det gjorde han ju ändå med marginal.

1. Leipheimer 5,28 (6)
2. Menchov 0,00 (1)
3. Basso 3.59 (5)
4. Sastre 3,46 (4)
5. Lövkvist 48,00 (25)

Det blev alltså inte en top 20-placering för Lövkvist, vilket är lite synd, men han får ju fler chanser. Annars så prickade jag ganska så väl in årets topp-placeringar. Pellizotti hade jag inte alls tagit med i mina beräkningar, och han blev trea. Anledningen till det var nog det faktum att Basso kör i samma lag, Liquigas, och att jag väntade mig att ingen annan skulle köra för sammandraget där. Annars var det ju di Luca, som jag inte heller räknat med. Trodde inte han hade ett tillräckligt starkt lag bakom sig för att ha chansen att kämpa om segern.

Synd att det var bonus-sekunder under girot, annars hade nog Lövkvist fått köra i den rosa ledartröjan ett par dagar till. Det var ju tack vare dessa sekunder som di Luca tog tröjan av honom från början.

På söndag börjar Critérium du Dauphiné Libéré, den stora uppladdningstävlingen inför Tour de France. Åtta etapper på åtta dagar och enda svensken i tävlingen är Marcus Ljungqvist (Team Saxo Bank). Tror dock att Astanas Alberto Contador tar hem hela tävlingen, alternativt förra årets segrare Alejandro Valverde (Caisse d'Epargne).

Det drar ihop sig i Gro d'Italia. Under gårdagens Chieti-Blockhaus så trodde jag länge att Menchov skulle lyckas behålla avståndet ner till närmaste konkurrenten di Luca. I den långa stigningen ryckte den senare vid några tillfällen och försökte dra ifrån, men ryssen hakade på och låg där bakom väldigt länge. Samtidigt hade Pelizotti tagit en ganska så klar ledning och defilerade in i mål. Till slut så närmade sig en trio målet för att kämpa om andraplatsen. Garzelli, Menchov och di Luca. Di Luca ryckte, Garzelli hängde med och tog sig förbi, men Menchov lyckades inte alls utan blev avhängd och tappade därmed några sekunder till italienaren, plus några bonussekunder. Nu är det inte mer än 26 sekunder mellan ettan och tvåan och fortfarande kamp på riktigt.

På dagens etapp blev det däremot inga förändringar, men två av svenskarna var i utbrytning. Fick se lite mer av Jonas Ljungblad och hans svenska mästartröja. Inte bara var det tröjan som var i gult och blått, även byxorna och cykeln var det. Så väldigt fint det var att se där på de italienska vägarna. Man blev ju lite sugen på att ha en så vacker cykel. Dessvärre fick varken Jonas eller Thomas (som var den andre svensken i utbrytning) vinna dagens etapp, men det finns ju mycket att se fram emot ändå.

Såg TV4s sportpanel från måndagen, och förutom att ägna 11 av 12 minuter åt fotboll så kom det något av en ursäkt från Arne Hegerfors. Jag anmärkte i ett inlägg förra veckan att han hade haft helt fel angående cykelsporten och Giro d'Italia. Han medger alltså att han hade fel angående dropp och byte av organ efter varje tävling. Dock hade han fortfarande fel om en massa andra saker, som att man cyklar tio timmar om dagen, bara för att ta ett exempel.

Just det ja, varför är det nästan bara fotboll som diskuteras? Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att man är så låst till en idrott när det finns så många. Bara för att ta ett exempel så började Roland Garros (franska öppna i tennis) i söndags, vilket är en av de fyra grand slam-tävlingar som hålls varje år. Det är om något stort, och det nämns inte alls av sportpanelen. Svaret på frågan är förmodligen att man inte vill begå samma misstag som förra veckan och uttala sig om något man inte känner till. Alltså, de experter som är med i sportpanelen kan bara prata om fotboll med någon slags säkerhet. Byt namn till fotbollspanelen i så fall.

Så var det helt kört för svenskarna i årets upplaga av Giro d'Italia. Trodde länge att Lövkvist skulle ta hem den vita ungdomströjan, men nu ligger han väldigt långt efter den med efter att ha tappat rejält på dagens etapp. Ungefär 25 minuter efter blev han, och är nu en halvtimme efter Denis Menchov i la maglia rosa. Jag tror att han kommer att ta det lugnt på de kommande bergsetapperna, spara sig inför tempoloppet på söndag. Antingen kommer han att göra det, eller så kommer han att kliva av ganska så snart och satsa fullt ut på Tour de France. Om han kör Blockhaus-etappen på onsdag så blir det första gången han inte kör i någon utav ledartröjorna i girot sedan det inledande lagtempot. Synd, riktigt synd.

Den andre svensken, Fredrik Kessiakoff, tappade också mycket på dagens etapp och tappade sin plats bland de 20 främsta. Hade väl hoppats lite på att han skulle ha krafter att ta sig an dagens stigningar, men icke. Hamnade i gruppen som kom in ca 50 minuter efter segraren Carlos Sastre. På tal om Sastre så påminde hans körning idag om det han gjorde på Alpe d'Huez i förra årets Tour de France. Riktigt imponerande. Det blev dock inte tillräckligt, så han kommer nog att få nöja sig med att hamna trea när girot avslutas på söndag. I dagsläget ser det väldigt säkert ut för Menchov, det ska mycket till om di Luca på andra plats ska ta sig förbi.

Vilodag imorgon, sen den tuffa Blockhaus-stigningen på onsdag. Ska bli riktigt kul!

Det är lite skrattretande när det sitter en panel i TV4 och snackar cykel, och bara några få sekunder efter att man hyllat Thomas "Gotland" Lövkvist börjar snacka om doping. Visst, det är ett väldigt stort problem med doping inom cykelsporten, men det är väl ändå viktigt att man håller sig till verkligheten? Skrev för ett tag sedan om att sportpanelen i Godmorgon Sverige var överdrivet negativa angående cykelsporten. Den gången var det Malin Ewerlöf, Chris Härenstam och Pamela Andersson. Den här gången är det Arne Hegerfors, Annika Greder Duncan och Patrick Ekwall. Mer idiotiska uttalanden har jag nog aldrig hört. Att sitta och säga att cyklisterna i princip "byter ut organ" efter en etapp är ju bara löjligt.

Patrick Ekwall börjar bra dock, men spårar sen ut. Han säger först att man inte ska beskylla någon som inte åkt dit, men sen att alla cyklister pumpar sig fulla med nytt blod hela tiden. Snacka om att vända på en femöring. När Arne sen säger att man cyklar tio timmar varje dag är han, ursäkta uttrycket, ute och cyklar. Har han någonsin följt ett etapplopp? Jag har aldrig varit med om att man cyklar tio timmar under en och samma etapp (den överlägset längsta etappen i tid vanns på 6 timmar och 30 minuter, och de flesta andra etapper ligger på 4-5 timmar). Därefter så kommer hans fällande dom, att vissa delar av kroppen byts ut i princip. Jag vet inte var han har fått det ifrån, Frankensteins monster kanske?

Sen så drar Ekwall nån historia om att Per Elofsson uttalat sig om att etapplopp är som att köra 15 vasalopp efter varandra. Jag undrar om Elofsson är expert i någon av dessa discipliner, då han varken kört vasalopp eller cyklat ett etapplopp. Är det verkligen så omänskligt? Hegerfors snackar bara en massa skit, pekar ut cykelsporten som värst av alla när det gäller doping. Ingen har åkt dit i årets upplaga av girot i alla fall. Senaste dopingfallet jag hört talas om är inom friidrotten, där häcklöperskan Josephine Onyia anklagats för doping.

Nä, jag tycker det är värdelöst när så kallade "experter" sitter och hittar på saker i TV bara för att få göra sina röster hörda. Nä, det här är bara trams från folk som inte vet bättre. Läs på lite innan ni uttalar er så fruktansvärt negativt om en hel sport.

Nu är det i stort sett klart. Efter dagens tempoetapp i Giro d'Italia så är det i princip kört för Thomas Lövkvist och hans chanser att ta hem hela girot. Han tappade minuter på dagens giroetapp och ligger nu 5 min 53 sekunder efter den nya totalledaren Denis Menchov. Det såg egentligen aldrig bra ut på dagens etapp för "Gotland" som fram tills idag ändå haft den rosa ledartröjan i räckhåll. Redan i tisdags tappade han en del på täten, en etapp som di Luca var helt fantastiskt bra på. Han har dock fortfarande den vita tröjan, och den ska han nog få behålla till avslutningen i Rom den 31:a maj. Första svenska vinsten av en tröja i girot sedan Magnus Bäckstedt vann intergirotävlingens blåa för några år sedan (avskaffades 2005).

Man ska dock inte säga att det är helt kört för svensken, men att ta in nästan 6 minuter, hmm, tveksamt som tusan. Han måste verkligen köra som en superman för att klara av det.

Tänkte ta med tipsuppdateringen också, som lite avslutningen på det här "korta" blogginlägget. Vandevelde är inte med eftersom han bröt ganska så tidigt.

1. Leipheimer 0:40 (3)
2. Menchov 0:00 (1)
3. Basso 3:00 (7)
4. Sastre 2:52 (5)
5. Lövkvist 5:53 (10)

En av mina favoriter till segern, Denis Menchov, har alltså tagit över den rosa ledartröjan. Leipheimer närmar sig toppen och ligger bara 40 sekunder efter, och enbart sex sekunder efter tvåan di Luca. Basso tappar en plats sedan förra uppdateringen här, och Sastre har tagit en placering. Chansen för dessa två cyklister finns nog fortfarande, men jag tror nog att det står mellan Leipheimer och Menchov från och med nu.

Så har det varit ytterligare två etapper i Giro d'Italia. På den femte etappen mellan San Martino di Castrozza och Alpe di Suisi var riktigt spännande framåt slutet. Liquigas hade legat i täten och hållit tempo för deras kapten Ivan Basso, och när det närmade sig slutet så fick han själv ligga och dra. Efter honom kom Danilo di Luca (i grönt) och Thomas Lövkvist (i rosa). Det var inte något dåligt berg de körde upp för, och med Bassos tempo var det många som tappade kontakten med tätgruppen. Lövkvist låg dock med hela etappen, vilket var oerhört imponerande. Det var ett tag innan slutet på backen som han höll på att släppa, men han hängde kvar, och när de väl kom upp lyckades han med den enorma bedriften att spurta till sig en tredjeplats. Dessvärre tappade han ledartröjan till di Luca, men det var heller inte oväntat. Det som var oväntat var att han hängde med när så många andra cyklister inte orkade med. Dessutom kom Fredrik Kessiakoff på tionde plats, vilket också är grymt imponerande, och kanske den riktigt stora svenska skrällen i årets upplaga av Italien runt.

Dagens etapp var lite mindre spännande och gick mellan Bressanone/Brixen - Mayrhofen. När jag började titta låg Scarponi utbrytning tillsammans med Kiriyenka.Den senare lyckades dock inte hålla Scarponis tempo hela vägen in i mål utan Scarponi vann dagens etapp med ca en halv minuts marginal. Klungan, som började jaga täten alldeles för sent, vilket jag tycker var ganska så klantigt. I sammandraget hände dock inte särskilt mycket, det är fortfarande samma personer i ledningen. Lövkvist ligger fortfarande fem sekunder efter di Luca, fast Kessiakoff lyckas faktiskt plocka en plats och ligger nu 23a, tack vare att Armstrong tappade på dagens etapp.

När det gäller mina tips för segrare ser det ut så här. (min/sek & placering)

1. Leipheimer 0:43 (4)
2. Menchov 0:50 (5)
3. Basso 1:06 (6)
4. Sastre 1:16 (7)
5. Lövkvist 0:05 (2)
6. Vandevelde brutit pga krasch

Så hände det till slut, Thomas "Gotland" Lövkvist får köra i ledartröjan till en av de stora tourerna. La maglia rosa har sällan fångat så mycket uppmärksamhet innanför Sveriges gränser. Det är så stort så att tidningarna i landet faktiskt skriver om det, och inte bara kör en "CP" från TT. Men man ska väl inte gnälla, nu har ju ändå cykelsporten fått lite positiv uppmärksamhet, och inte negativ sådan från ett positivt test. Den som man kan gnälla lite på är hur överraskade tidningarna var, som om detta var den största skrällen (som stod på Aftonbladets nätsida en stund igår) som någonsin inträffat. Jag läste bland annat Aftonbladets första artikel om det, om att det var sensationellt att han var i ledningen. Jag är mycket glad, men någon skräll är det inte. Sensationellt? Nä, det här är precis det vi väntat på, vi som har åtminstone lite koll på vem den där "Gotland" är.

Sen har det följt några artiklar på tidningarnas nätsidor, mycket för att handla om cykelsport förstås. Det är trevligt, men varför var det inga artiklar när han körde så bra i våras? Nä, det är dags att sluta gnälla och hoppas att svenska media äntligen ska få upp ögonen för en av världens största sporter.

Vad har annars hänt de senaste etapperna i girot? I lördags var det ju premiär för loppet med ett lagtempo. Sånt tycker jag själv är lite småtrist, men Thomas Lövkvists Team Columbia - High Road vann etappen (vilket också bäddade för hans nuvarande ledning i tävlingen). Mark Cavendish fick den rosa ledartröjan eftersom han passerade först över mållinjen. Den fick han sedan behålla på till den tredje etappen efter att ha förlorat spurten knappt mot Alessandro Petacchi. Den tredje etappen var också en platt etapp som avslutades med en spurt, där tog Petacchi sin andra seger och även över la maglia rosa.

Igår var det alltså den fjärde etappen, den första bergsetappen för årets giro. Det var en mycket trevlig etapp där Lövkvist hängde med riktigt bra, därav övertagandet av ledartröjan. Jag blev speciellt imponerad av hur lätt Lövkvist hämtade in en utbrytning ifrån Mauricio Soler. Han verkade göra det med så stor lätthet, och det förde tankarna till bröderna Schleck och deras körning på Alpe d'Huez under förra årets Tour de France. Han tog det tog lite mer lugnt när Soler stack iväg den andra gången, men då visade Danilo di Luca upp vad han går för och bara krossade alla med en superlång spurt uppför den sista biten av etappen. Imponerande utav bara tusan var det, men det är inte han som kör i rosa idag, eller hur?

Klantade till mig rejält igår när jag skrev om girot.  Alberto Contador är inte med i årets upplaga av tävlingen, vilket gör det ytterst svårt för honom att vinna. Har dock tittat lite på deltagarna, och som amatör jag är kan jag inte alls säga vem som kommer att vinna, men jag kan som alla andra gissa. Det viktigaste man måste peka ut det är laget. En cyklist vinner inte någon av de stora tävlingarna på egen hand, så det gäller att det finns rejält med uppbackning. Några som kan dra när det behövs, få fram kaptenen till en bra position i spurterna eller få upp kaptenen över bergen osv. De lag som jag tror har kapacitet är främst Astana och Rabobank skulle jag gissa på. Sen är det några till som har bra lag men det är flera som är jämna där. I dessa lag kommer man att köra för Leipheimer (Astana) och Menchov (Rabobank), och därmed tror jag att det kommer att stå mellan dessa två cyklister. Andra duktiga cyklister som har bra lag bakom sig är vår egen Thomas "Gotland" Lövkvist (Team Columbia - High Road) såklart, Carlos Sastre (Cervélo TestTeam), Christian Vandevelde (Garmin-Slipstream) och Ivan Basso (Liquigas). Kan för enkelhetens skull ranka cyklisterna efter hur stor chans jag tror de kommer ha när det gäller slutsegern (det här är alltså inte min gissning om slutställningen).

1. Levi Leipheimer (USA)
2. Denis Menchov (RYS)
3. Ivan Basso (ITA)
4. Carlos Sastre (SPA)
5. Thomas Lövkvist (SVE)
6. Christian Vandevelde (USA)

Jag är alltså förhoppningsfull angående Lövkvists chanser, men det är andra som förmodligen är bättre. Vi får helt enkelt sitta i sofforna och heja fram honom så gott det går.

Oj oj, nu är det snart dags för Giro d'Italia. Jag hoppas att jag ska kunna följa denna tävling från start till mål i år, och inte att det ska bli som förra upplagan. Min jävla kabel tv-leverantör bestämde sig mitt i att sluta sända eurosport, vilket är idioti så det skriker om det. Det var dessutom felaktigt på något vis och man var tvungna att börja sända igen, till min stora glädje. Detta var dock långt senare, på hösten någon gång, och då hade inte bara girot passerat, även Tour de France var slut.

På lördag börjar det med en tempoetapp. Inte direkt min favoritkategori precis, men det får väl gå. Egentligen så är det nog bra, man kan kolla in de enskilda cyklisterna lite mer, särskilt de som kommer att befinna sig längst upp på listorna när girot är slut. Har inte kollat in så jättenoga vilka som ska vara med, så jag kan inte riktigt tippa någon segrare just nu. Jag är dock säker på att Lance Armstrong inte kommer att ha med slutsegern att göra, han lär väl inte ens vinna någon etapp. Lagkamraten Levi Leipheimer däremot, eller Alberto Contador. Ivan Basso är tillbaka, tyvärr. Han har varit avstängd för doping, och det är synd att han får tävla igen. Livstids avstängning borde följa på doping. Om inte det kommer en sån regel hoppas jag att de bästa stallen slutar anställa människor som varit inblandade i doping, det är nämligen ett extremt dåligt föredöme att ta tillbaka såna fuskare som om inget hänt.

Det som jag ser fram emot mest är såklart bergsetapperna, särskilt Chieti-Blockhaus och Avellino-Vesuvius. Ja, man ska köra upp på en vulkan, den som täckte bland annat Pompeji i aska för 1930 år sedan. Hoppas att det inte sker något där snart, det hade varit riktigt illa. Annars så ser jag fram emot trevliga sändningar med Roberto Vacchi vid rodret, och med Anders Adamson som bisittare/expert vid några tillfällen.

Lördag är det, två dagar kvar, knappt!

Så, nu är jag tillbaka i Kristianstad igen efter något dygn ute på vägarna. Igår var det som sagt ishockey i Malmö. Hängde med farsan och Annika för att se på när Malmö Redhawks mötte AIK. Hade inte så stora förväntningar så jag blev mäkta imponerad när laget jag höll på (Malmö) vann med hela 6-2. Snacka om stämning det var i Malmö Arena dessutom. Fullsatt och publiken var verkligen med på noterna, något helt annat än det var första gången jag såg Malmö spela i den gamla hockeyladan Malmö Isstadion. Nä nu jäklar, 12 300 tjöt och applåderade varje gång det blev mål och när matchen slutade. Nästan hela stadion stod och applåderade under de sista två minuterna, när AIK försökte, förgäves, med att trycka in ett reduceringsmål. Det här var riktigt häftigt, något som man skulle vilja vara med om igen. Hoppas verkligen att man lyckas knipa play-offplatsen så det blir några matcher till. Just nu står det och väger, ingenting är klart.

Nu gillar jag nog hockey igen, faktiskt!

Jag har under en tid ibland fått tanken att uppmärksamheten kring idrott allt mer fokuseras på fotboll och hockey. Som exempel från den här bloggen kan jag ta Lägga ner, som jag skrev efter att Chris Härenstam menat att man skulle lägga ner cykelsporten på grund av dopingen. Vid flera tillfällen har jag dessutom skrivit om hur svenska tidningar rapporterat felaktigt, bristfälligt eller helt enkelt ignorerat cykelsporten. Detta har dock med tiden blivit något bättre, särskilt sedan de svenska cykelframgångarna startade förra våren, framförallt i Tirreno-Adriatico där både Thomas Lövkvist och Niklas Axelsson var framstående. Sen så har vi naturligtvis OS, där två silvermedaljer kom från cykelsadeln. Dock är denna sport fortfarande liten, särskilt när det gäller tidningarnas sportrapportering.

När jag läser att Svenska Dagbladets sportkrönikör Sune Sylvén föreslår att man ska skrota planerna på en ombyggnad av Stockholms Stadion blir jag glad. Saken är den att fotbollsklubben Djurgårdens IF vill ha en ombyggnad av den klassiska arenan till förmån för fotbollen. Löparbanorna planeras att plockas bort, vilket gör att friidrott inte längre kan utövas där. Detta är bara en del i "fotbollifieringen" av svensk idrott. Är det verkligen meningen att en idrott ska få så mycket plats att andra trycks bort?

Det finns i dagsläget ett par stycken fotbollsarenor i Stockholm. Den främsta är Råsunda (i Solna förvisso), men det finns också Söderstadion. Om man nu inte vill spela på ett Stockholms Stadion i sitt nuvarande skick får man väl komma överens om att dela stadion med någon av de andra stockholmsklubbarna. Det är inte helt unikt att flera lag spelar på samma ställe. Detta verkar man inte vilja. Tack vare det så kommer Stockholm kanske att få tre stycken stora fotbollsarenor, men ingen utomhusarena för friidrott.

Ett svar till Sune Sylvéns krönika skrevs på Svenskafans.com av Björn Johnson. Han menar att man måste bygga om Stockholms stadion för att "Fotbollen - som i dag kan klassas som världens största sport, är framtidens sport för Sverige." Därefter menar Johnson att detta inte betyder att man kommer att ignorera andra idrotter. Det är en sak att ignorera, en helt annan sak att köra över som man försöker göra med friidrotten i Stockholm. Att man bygger om Stockholms stadion är en gudagåva, verkar det åtminstone om i Johnsons text. "Se framför er en modern fotbollsarena som kan lyfta fram Stockholm och Sverige tillsammans med de nya arenorna som växer fram i landet. Se framför er ett fortsatt kulturarv med ett modernt Stockholms Stadion. Så vill jag att Stockholm ska vara." Inte bara kommer hela Stockholm att lyftas av en modernisering av Stadion, hela Sverige kommer dessutom att lyfta, tack vare fotbollen som idrott förmodar jag då.

Jag tror inte att fotbollen i Sverige står och faller med en stadion här eller där. Problemet med fotbollen är att man inom dess led är alltför pretentiös. Svenska klubbar ska nå framgångar internationellt, det bara måste ske. För att uppnå det målet måste andra idrotter, inte ignoreras men, tryckas tillbaka eftersom de inte ger något för Sverige. Det är fotbollen i all sin glans som ska frälsa landet. Det som man snarare borde göra är att lägga ner mer energi på att andra idrotter också ska få kunna hävda sig. Ett steg i det arbetet är att ge exempelvis friidrotten en chans att finnas i hela landet, även vår huvudstad. Ett annat steg är att sportjournalistiken slutar upp med att så ensidigt fokusera på fotboll och hockey.

Läste på Aftonbladets sportsida att Ola Toivonen ska lämna Malmö FF för spel i det holländska laget PSV Eindhoven. Denna övergång ska ske till en summa av 39 miljoner kronor, vilket är ganska så mycket pengar, men helt i sin ordning då Ola är en väldigt viktig del av Malmö FFs a-lag. Det tar dock inte lång tid innan jag hittar en helt annan artikel, denna på DNs hemsida där det står att det inte alls är klart för en flytt, och priset har av någon anledning hamnat tio miljoner över Aftonbladets.

Aftonbladet skriver - "I dag skrevs sista kapitlet i storyn om Ola Toivonens övergång till holländska PSV Eindhoven. Visserligen ska Ola, 22, klara läkarundersökning och förhandla sina personliga villkor, men där är parterna i de avgörande delarna så gott som överens." Detta ger ju bilden av att det bara är detaljer innan en övergång är klar. Angående övergångssumman skriver Aftonbladet vidare (om att MFF krävde 60 miljoner kronor) - "Enligt vad Sportbladet erfar krävde Malmö aldrig så mycket och enligt obekräftade holländska uppgifter betalade PSV till slut 3,6 miljoner euro, alltså nästan 39 miljoner kronor." Att man använder obekräftade källor visar på att man hellre publicerar nu än sant.

DN däremot har faktiskt talat med en källa inom Malmö FF, nämligen Hasse Borg, som i sitt uppdrag som sportchef faktiskt har det övergripande ansvaret för frågan i klubben. Så här säger Borg till TV4s Sportkanalen angående att flytten redan är klar - "Jaså är det klart? Jag har inte hört någonting i alla fall". Man tycker ju att om någon ska känna till en över gång, så är det just Hasse Borg. Han fortsätter - "Många tidningar skriver saker i samband med det här som helt enkelt inte stämmer. Så länge Malmö FF och PSV Eindhoven inte gått ut med något är det heller inte färdigt". Detta bekräftar bara att media oftast styrs av hellre vara först med en nyhet, än att den ska vara korrekt och bekräftad.

p.s Sydsvenskan skriver både i den ena och den andra "nyheten" att det i princip är klart. Sydsvenskan principer är dock inte helt klara för mig.

När jag jobbade inatt så såg jag en rubrik på sydsvenskan att Partik Andersson skulle ta över som sportchef i Malmö FF. Dessvärre hade jag ingen möjlighet att läsa dessa nyheter, eftersom jag jobbade, så jag beslöt mig för att ta reda på mer om det senare. Efter att ha läst DN och Aftonbladets artiklar så känner jag mig väldigt osäker på vad som är sant. Nja, osäker kanske inte är det rätta ordet, jag är ganksa så säker på att den ena tidningen vinklat nyhetsaffären så att det verkar som att Partik Andersson verkligen ska ta uppdraget, så småningom om inte annat.

DN skriver ett uttalande från Malmö FFs Vd Pelle Svensson. "Det finns ingen som helst sanning i de påståendena. Vem som får vilket jobb hos oss bestämmer ta mig fasen jag – inte någon tidning". Detta visar bestämt att Partik Andersson inte har fått uppdraget som sportchef, utan det kan vara vem som helst (inklusive Patrik Andersson möjligtvis?).

Aftonbladet tar däremot fasta på ett annat citat från samme Vd för Malmö FF. "Patrik har en halv fot inne i MFF, men inget är bestämt om en eventuell roll i klubben". Detta uttalande skrivs i samband med att den nuvarande sportchefen, Hasse Borg, ska få en annan roll i Malmö FF. Det blir alltså lätt att dra slutsatsen att det inofficiellt redan är klart. Det är alltså bara en tidsfråga innan Partik Andersson blir sportchef i Malmö FF.

Så, vem ska man tro på? Jag tror att ingenting är klart, men att Partik Andersson mycket väl kan ersätta Hasse Borg som sportchef. Fast det kan fortfarande bli någon annan. Vad jag däremot är väldigt säker på är att Zlatan inte kommer att bli det, ännu.

Glömde helt bort att meddela att jag såg en kändis idag. Det var när jag var på högskolebiblioteket som jag såg Mattias Asper. För er som inte vet det är han målvakt i fotboll, före detta landslagsmålvakt och allsvensk mästare i fotboll 2004 med Malmö FF. Just nu spelar han i sin moderklubb Mjällby AIF som ligger i superettan, och närmar sig nog slutet av sin karriär. Senast jag såg honom var på Malmö stadion för några år sedan, då han fortfarande vaktade MFFs mål.

Det här kan man underhålla sig med, i väntan på nästa OS!

Jag har varit ganska så nöjd med att så få cyklister åkt fast för doping under årets upplaga av Tour de France, fast nu har det gått för långt. En av de mest framstående unga cyklisterna i världen idag, Riccardo Ricco, är den tredje som åker dit för att ha använt sig av EPO. Det är för jävligt! Jag tror inte jag kan följa resten av loppet utan att tänka på den här skiten. Fram tills nu har man varit lyckligt ovetande om vad som hänt bakom ridåerna, och nu när det är ute i ljuset är man bara förbannad. Hur kan de här cyklisterna leva med sig själva? De sviker sina lagkamrater, lagledare, tävlingsledningen, sponsorerna men framför allt fansen. Jag förstår det inte vad som driver en människa att ta till sådana här medel bara för att lyckas, när risken att åka fast är så stor, och när det finns så mycket att förlora. Det borde vara mer de kan förlora, en avstängning på två år är långt ifrån tillräckligt. Livstid från första gången, och därefter inga fler proffslicenser, eller något annat samröre med idrott på någon nivå alls.

Det positiva man kan dra utifrån det här är att stallet, Saunier Duval, har dragit sig ur årets upplaga av tävlingen. Det är en väldigt bra markering gentemot alla som har med idrotten att göra att man inte tänker stå och se på när sån här skit händer. Man hade kunnat önska att de andra stallen också tänkt sådär, och om loppet fått vara utan deltagare när den sista etappen skulle köras så hade det bara varit rätt.

Till slut så vill jag säga att en nedläggning av cykelsporten är vansinne! Det går inte att göras helt enkelt. Så länge det finns cyklar så kommer folk att tävla i det. Det bästa man kan göra är att fortsätta kampen mot fuskarna.

Läs mer om dopingfallet på Aftonbladet.