standardiserad

Svenskarna blev nästan blåsta på avslutningen av världsmästerskapen i landsvägscykling, åtminstone de som inte kunde få in sändningarna genom andra TV-kanaler än Eurosport. Nu blev det som tur var inte så, utan alla kunde se den mycket spännande avslutningen av årets VM. Allt detta var tack vare damernas VM-final i fotboll, som gjorde att nordiska Eurosport inte kunde sända trots att man inte skulle sända fotbollen. Det blev tennis istället...

Så det blev ju ändå den nästan avstängde Paulo Bettini som vann iår igen. Tänka sig att bara för att han inte skrev under ett frivilligt anti-dopningsuttalande nära nog skulle kosta honom en VM-titel. Det känns väldigt skandalöst att man ens talade om att utesluta världens bäste cyklist just nu, bara för att han har en annan åsikt när det gäller pengar och etik. Så jag får gratulera italienaren ännu en gång, förra gången var det för att han fick delta och den här gången för att han vann guldet och samtidigt räcker finger åt alla tyskarna som ville slippa ytterligare en konkurrent till segern.

Det hela avslutades med fem cyklister som gått ifrån de resterande cyklister vid en stigning, och alla höll undan. Lite av det klassiska rävspelet följde fram till mål, ingen lyckades rycka ifrån. Så det blev en slutspurt där Bettini låg bakom ryssen Kolobnev och lyckades till slut spurta förbi. Trea kom tysken Schumacher.

Marcus Ljungqvist hamnade på 24e plats som bäste svensk, så det lär väl inte bli särskilt mycket skriverier i de svenska tidningarna om loppet tack vare denna dåliga placering.

Har hetsat lite grann med min tenta. Ok, det är kanske inte någon extrem hets sådär precis, men jag har inte tagit det lugnt och väntat till sista minuten som jag gör med terminsräkningen. Jag har satt upp som mål att verkligen bli klar med en uppfigt på en dag, och det är inga problem eftersom uppgifterna är ganska så simpla. Vad jag inte alls har tänkt på är hur mycket tid vi verkligen har innan vi ska lämna in den här tentan, och den andra tentan. Imorgon är det en vecka kvar!!! En hel vecka som vi visserligen ska göra andra saker också, men med tanke på hur fort man egentligen bör kunna göra det klart så är det lång tid. Har nog jäktat upp mig själv i onödan, men jag ska ändå behålla min målsättning att bli klar med den kvalitativa tentan imorgon.

Den andra tentan vi har, som vi fick i torsdags, ska vara inne på måndag om två veckor. Naturligtvis ska vi läsa två hela böcker samtidigt men egentligen är det lagom med tid. Det finns ingen anledning till att gnälla och stressa om saken. Men jag vill ändå bli klar med skiten så jag slipper tänka på det. Jag vill ha tid att läsa igenom böckerna, som båda är på ca 300 sidor. Det kommer att bli mycket läsande framöver, lika bra att stoppa in min nöjesbok i bokhyllan direkt.

En tredjedel av den tredje uppgiften klar. Bara att fortsätta.

Vad är det för fel med mig egentligen? Hade länge planerat att betala min kåravgift nere på kåren, så att jag skulle få ett kvitto på det där. Men idag är det den sista dagen för betalning av kåravgiften, så egentligen borde jag betala 100 kronor i förseningsavgift. Jag ska se om jag kommer undan med det iår igen. För det blir ju alltid så, att jag betalar i senaste laget, om inte för sent. Helt hopplös är jag. Jag borde skämmas, men det gör jag egentligen inte. Sista betalningsdag är den trettionde, idag är det den trettionde, jag betalade idag så jag har inte gjort något fel.

Nu måste jag vänta innan jag kan gå på kåren, men det hade jag förmodligen inte gjort ändå. Är lite anti-kåren efter min tid i Växjö. Föredrar riktiga ställen. Och de där rabatterna som man får är slösade på mig, för jag  använder de inte. Fast nu när man blivit gammal behöver man ju ändå den där rabatten från SJ, men det suger rätt så ordentligt att man inte kan köpa SJ-biljett till tåget till Karlshamn. 25 spänn mer får man betala, en höjning med 50%. Bajs!

Jag vet inte vad min trötthet kan bero på. Jag är förmodligen inte gravid, eftersom jag.... öh, hmmm... inte kan bli gravid, om jag inte, ehhh, öhm, mmmm... gör som i den där filmen med Arnold! Men va? Det funkar ju inte ändå. Det måste ju ändå finnas vissa grejor där, faciliteter liksom, som inte finns hos män. Men annars var det en fin film. Junior heter den... såg den för länge sedan!

Om jag typ hade umgåtts mer med Jennie än vad jag gör nu... så hade det kanske varit en sån där skengraviditet som hundar får, honor i alfahonans närhet uppvisar dräktighetssymptom, vilket ska vara då för att de då ska kunna dia kullen när alfahonan gör andra saker. Men nä... hmmmpff... jag tror inte på det heller. Träffar ju henne bara ett par gånger i månaden dessutom, så jag tror inte det hade funkat ändå.

Helt enkelt, jag tror det är vädret. Det stör mig lite, mycket! Har druckit tre koppar té och två koppar kaffe, och har ändå varit trött och kall hela dagen. Försökt spela Half-Life ett par gånger men tröttnar efter fem minuter. Tittat på TV i omgångar men tröttnar på det med. Blä... Hade egentligen tänkt bjuda in några gamla klasskompisar, men det var tur att jag inte gjorde det... det hade blivit sådär. Eller jag kanske hade blivit trevlig och pigg? Det vet man ju inte...

Nästa helg kanske...

Det har varit en massa prat om Burma de senaste dagarna, med tanke på de protester som har förekommit mot den sittande regimen, en brutal diktatorisk regim som fängslat fredspristagaren Aung San Suu Kyi. Det har tydligen varit protester uppe i Stockholm om den här frågan. Bland annat var det mycket prat om att man skulle bära rött, för att visa sympatier för de buddistiska munkarnas protester. Det var alltså igår som man skulle ha rött på sig. Jag hade inte rött på mig eftersom jag satt inne hela dagen och skrev tenta. Idag har jag däremot rött på mig, men det är inte för att jag sympatiserar med protesterna utan för att jag tycker att rött är en fin färg och det är en varm och trevlig tröja.

Jag har länge sympatiserat med frihetskämpen Aung San Suu Kyi. För ungefär tio år sedan så uppmärksammades jag för detta land, och har sedan till viss del följt alla turer angående hennes husarrest. Ingenting har precis hänt, saker har varken blivit bättre eller sämre. Landet har varit väldigt avskärmat från resten av världen, det märkte vi inte minst vid Tsunami-tragedin då det faktiskt inte hördes någonting om döda eller sårade i Burma, vilket var lite märkligt eftersom man faktiskt måste ha drabbats.

U2 spelade in en video som hyllade Aung San Suu Kyi, Walk On. Detta var 2001. Kvalitén är lite sådär, men kolla in Bonos t-shirt i scenerna där han sjunger, och videoklippet med Suu Kyi själv i slutet.


Att folk börjar uppmärksamma, eller snarare tidningarna börjar uppmärksamma Burma fyller mig med dubbla känslor. samtidigt som det är bra att den ondskefulla diktaturen får ögonen på sig, så kan man fråga sig varför så få inte börjat titta förrän nu. Den cyniska människan skulle säga att konflikter säljer. Om det inte är konflikt så säljer man inga lösnummer, det är därför man skriver om det. Man bryr sig alltså egentligen inte om människorna där, det är bara en fasad för att sälja tidningar. Men som sagt, det är fanimej på tiden att något händer.

Men det räcker inte att sätta på sig röda tröjor för att befria Burmas folk. Det räcker inte att en fredag ställa sig på medborgarplatsen i Stockholm, det räcker inte att bojkotta OS i Kina. Tydligen räcker det inte med sanktioner heller. Skriv bloggar, gå med i Amnesty, skriv brev till våra politiker, protestera framför Burmas ambassad, gör något, sitt inte bara på händerna och tyck synd om vad som händer där nere. Snart kommer det att smälla, frågan är bara hur många som kommer att dö den här gången.

Det negativa med att sätta upp klara och tydliga mål med sin dag, är att man inte riktigt vet vad man ska göra när man väl gjort det där som man verkligen skulle göra. Idag hade jag som mål att göra klart ytterligare en uppgift på den kvalitativa tentan, och det gjorde jag. Sen var det Stargate SG-1, ett sånt där uppföljningsavsnitt från igår så jag kunde ju inte missa det, men efter det så visste jag inte vad jag skulle göra. Ska jag gå på toaletten? Nä, jag behöver inte gå på toaletten! Ska jag sova, nä, klockan är inte ens nio, det vore vansinne. Ska jag läsa? Nä, det skulle jag tröttna på direkt.

Nu har jag installerat ytterligare ett spel på datorn, och ska se om det funkar. Om det fungerar kommer jag kanske att köpa det, om inte... bort igen!

Min dag har varit helt usel. Dessutom tror jag att jag skrivit alldeles för många bloggar om cykel det senaste dygnet, ocj jag har lyssnat alldeles för mycket på U2 den senaste veckan. Dessutom har jag nästan obefintligt med motivation till att plugga, eller göra något annat för den delen. Enda anledningen till att jag överhuvudtaget städat, eller håller på att städa är att det är tenta just nu. Jag är helt enkelt trött på det mesta. Trött på vädret, trött på den där boken som jag försöker läsa, trött på att titta på tv, trött på att vara trött, trött på att mina element låter när man skruvar upp värmen, trött på tentan, trött på min surrande dator, trött på att behöva tömma soporna när det börja lukta lite unket från köket, trött på mitt tangentbord och framförallt trött på att skriva om vad jag är trött på...

Mitt mål för dagen är att bli klar med fråga två på tentan. Jag tror jag kommer att klara av det, den är inte så svår, faktiskt väldigt enkel. Texten kommer dessvärre inte vara särskilt inspirerande, tror jag (jag har så dåligt omdöme när det gäller mina egna grejor). Kan knappt läsa mina anteckningar... tusan vad föreläsningarna var intetsägande egentligen. Jag baserar hela tentan på boken och Eduardos anteckningar, mina egna från föreläsningen är inte till mycket hjälp, eftersom jag inte använt dem.

Jag tycker om orange, jag tycker om den färgen, den är fin och varm till skillnad från hur jag känner mig. Jag känner mig kall, kanske ska jag sätta på mig en tröja till, en orange tröja! Jag har ingen orange tröja, det får bli en röd istället, eller en mörkblå kanske. Kanske ett par byxor istället för mina shorts, och strumpor... Mer kaffe? Ja tack! Mat gärna... ska äta sen, tonfisksås och pasta, sen måste jag nog slänga mina sopor, och handla!

Nu har det alltså framkommit att Paulo Bettini får ställa upp i VM. En liten seger för Bettini, en lite större seger för rättvisan. Det går inte att stänga av cyklister för att de inte ställer sig bakom en konstruerad etik. Vad som behövs inom cykelvärlden är en riktig etik, som inte kräver att man ska lova bort sin årsinkomst om man åker dit. Den typen av etik som jag vill ha är en etik där pengar inte ska vara inblandat, utan där aktörerna med hela sin själ och sitt hjärta tar avstånd ifrån fusk. Traditionerna sitter i väggarna och inte i plånböckerna, och det som måste rensas ut är alla de cyklister och ledare som var med under nittiotalets epo-fester. Nya ledare och nya cyklister måste in, nya människor med nya tankar och idéer om vad som är rätt och vad som är fel. Om nu finansiärerna bakom cykelsporten verkligen vill utföra förändringar så är det drastiska förändringar som krävs. Alla som i så fall skulle åka i den rensningskarusellen skulle visserligen bli lidande, men det ska inte ses som ett straff. De ska bytas ut enligt gällande reglemente.

Att låta folk komma tillbaka från dopning är kanske fel. En gång dopare alltid dopare, eller? Men för att stängas av från första början måste det finnas riktiga bevis. Inte misstankar eller ännu vagare grunder. Detta är inte en problematik som man kan lösas genom att några enstaka cyklister åker dit, man måste gå på djupet och skaka om ordentligt.

Letade igår efter en artikel på de svenska tidningarnas nyhetssajter. Trodde i min enfald att åtminstone någon skulle rapportera ifrån gårdagens tempolopp för herrar, men icke. Istället skrev jag ett blogginlägg om dopning, eftersom det verkade vara det enda som svenska journalister är intresserade av när det gäller cykelsporten. Men nu får jag äta upp det, för jag hittade faktiskt en nyhet om gårdagens tempolopp. Hela 2 ½ rad om vad som hände under loppet.

Tempoloppet gick sämre än Gustav Larsson hade hoppats. Men en 15:e plats på ett VM är ändå bra pr för en cyklist som jagar nytt stall.

Hmm, visst handlar det om tempoloppet, på sätt och vis. Vem som vann verkar inte intressera svenska dagbladet, där jag hittade artikeln. DN har ju inte skrivit något om loppet ännu, inte Expressen heller och Aftonbladets senaste artikel om cykling var från i onsdags. Suck, om man ska hitta artiklar om hur det gick på tempoloppet kan jag glatt rekommendera eurosport.se, den enda sajt som överhuvudtaget verkar ha någon slags bevakning av cykelsporten.

Den som vann var Fabian Cancellara, Schweiz. Med hela 52 sekunders marginal till tvåan Laszlo Bodrogi, Ungern och ytterligare fem sekunder till Stef Clement, Nederländerna. Vad som kan nämnas är att Cancellara var den som vann prologen i Tour de France, samt den oerhört minnesvärda avslutningen av etapp 3 mellan Waregem och Compeigne.

Grattis grattis!

Dopning är riktigt dåligt, rent av uselt och det borde försvinna helt och hållet från idrotten. Fast ska det ske till vilket pris som helst? Jag har de senaste månaderna till viss del följt kampen mot dopning inom cykelsporten och det verkar nästan inte som om man har lyckats få fuskarna att sluta. Naturligtvis ska man sätta dit alla som fuskar, men ska detta ske till vilket pris som helst?

Vi lever som sagt i en värld där det finns juridiska system där grundprincipen är att om man befinner sig i en kriminalrättslig prövning, så är man officiellt misstänkt fram tills man blivit dömd. Med andra ord är du oskyldig tills din skuld bevisats. Inom cykelsporten, och särskilt i den s.k. "Operation Puerta" så verkar denna grundprincip inte gälla längre. Cyklister som misstänkts vara inblandade, utan tillräckliga bevis, har blivit avstängda från tävlan. Dock har cyklistan Alejandro Valverde blivit tillåten att ställa upp i årets, nu pågående världsmästerskap, trots att han är misstänkt. Men det är väl inte mer än rätt, fram tills dess att han blivit fälld borde han väl få tävla. Något mindre än det kan man inte kalla rättvisa. Ska man döma innan man kan bevisa att den misstänkte är skyldig?

Ett annat aktuellt fall är Paulo Bettini, som tydligen vägrat skriva under ett dokument där han tar avstånd ifrån dopning. Det tycker jag naturligtvis är hur löjligt som helst av honom, och det gör ju honom faktiskt till något av en misstänkt dopare. Fast nu ska vi naturligtvis ställa oss frågan varför han inte skriva under. Men innan dess så kanske vi ska kolla på kosekvenserna av hans icke-handlande. Arrangörerna vill förbjuda, den regerande världsmästaren Bettini, från att delta i helgens linjelopp i VM, för att han inte vill skriva under ett FRIVILLIGT dokument. Den här gången behöver man inte ens en misstanke för att vilja stänga av en cyklist.

Bettini själv hävdar att han inte vill skriva under dokumentet eftersom ; Det som stör mig är klausulen om att jag förbinder mig att betala en årslön om jag åker fast för dopning. Om det handlar om pengar är det ju inte frågan om etik längre. Det ligger någonting i hans argumentering som inte går att komma ifrån. Vad ska arbetet mot dopning handla om, etik eller pengar? Samtidigt kan man fråga sig varför han ändå inte vill skriva under, om han nu inte har för avsikt att dopa sig, då han utifrån uttalandet verkar hålla med om resten av dokumentet. Han har så att säga inget att förlora.

Detta är i princip samma argumentation som man använder när man förespråkar allmän övervakning. Varför skulle du bry dig ifall du blev övervakad, om du inte har något att dölja? Jag tycker, som jag tidigare skrev, illa om dopning., men det borde inte ske som någon häxjakt där minsta misstanke om inblandning resulterar i att cyklister blir brännmärkta. Vi lever i ett rättssamhälle, och den rätt borde gälla alla delar av samhället. Rucka inte på den bara för att ZDF hotar att stänga av sina tv-sändningar.

Jaha, då har man missat en timmes föreläsning idag. Satt vid datorn igårkväll och kollade in när vi skulle börja idag, och det stod klart och tydligt kl 10 på schemat. När det står tio på schemat så brukar jag anta att det är tio man börjar, men icke. Jag kom till skolan och när jag gick till klassrummet satt det en massa främlingar där, udda tänkte jag och började där jag trodde att vi kanske skulle tänkas ha flyttat. Var uppe på fjärde våningen och nere på första våningen, där jag till min lycka hittade Eduardo, som kunde meddela var jag skulle vara någonstans. Kom in i klassrummet, och det verkade som om folk hade hållt på ett tag, och jag var bara några minuter sen. Det visade sig att de hade börjat nio, och jag som hade varit vaken sedan åtta.... suck! A. J. hade varit vänlig nog att meddela mig via sms, men det spelade inte så stor roll eftersom jag såg att jag fått smset när jag var i klassrummet, men tanken var god och han fick en fiskarvän för besväret, lol.

Så det blev ju inget pluggande ändå. Åkte istället med farsan ut till min faster och hennes sambo och hade det trevligt och mysigt. Först så satt vi och pratade med min faster en stund, och sen när hennes man kom blev jag bjuden på ett glas whiskey. Satt där och klappade katten och drack sprit, hmmm... jag frös åtminstone inte, varken om knäet eller om magen, det värmde gott. Jag vet inte varför jag inte åker och hälsar på där oftare, man får ju passa på innan det blir för sent, man vet ju aldrig.

Idag när jag varit i skolan så hade nyckeln brutits av i låset, så jag gick hem. Hade tänkt ta med mig verktyg så att jag skulle kunna dra ut nyckeln när jag väl var där, och sedan använda extranyckeln. Men eftersom farsan kom med bilen körde vi förbi skolan och hämtade den ny för en liten stund sedan, och jag pillade ut den halva nyckelbiten som satt kvar. Nu behöver jag inte gå till skolan imorgon, vilket jag är fruktansvärt glad för, annars hade jag varit tvungen att gå nästan en kvart tidigare för att komma fram i samma tid.

Har dessutom bara ätit en massa mackor idag, och det är för sent för att laga något. Suck! Nåja, får äta imorgon istället, det blir nog bra.

Det var en lördag, har jag för mig. Jag bodde för tillfället i Malmö, och hade lärt känna en kille som bodde i samma hus ganska väl, så väl att vi umgicks lite då och då. Vi hade bestämt att vi skulle gå ner till Broderstugan (eller vad stället nu heter) strax nedanför Värnhemstorget längs med östra förstadsgatan. Det var en fotbollsmatch på deras storbilds-tv, och vi hade tänkt sitta där och se matchen och dricka en öl eller två.

Vid det här tillfället var jag också en smått hängiven MFF-supporter. MFF som var svenska mästare i fotboll, det bästa laget i landet. Olof Persson var mittback i laget, en riktig klippa i backlinjen och för tillfället en av mina favoritspelare. Han hade stått på stortorget och sjungit "var ska vi sova inatt" inför en glädjerusig publik dagen efter guldet blev klart.

Vi bevav oss av, precis som vi hade gjort vid ett par tillfällen dessförinnan, och hade väl inga större förväntningar på att det skulle hända något ovanligt. Men när vi kommer in, så ser jag mig omkring i lokalen och får plötsligt se honom sitta där. Olof Persson, i egen hög person. Jag tänkte först gå fram och hälsa, men modet svek mig. Inte kan jag, störa mitt i värsta middagen. Det passar sig inget, och vad skulle jag säga? Nä, det kändes inte som det var läge alls. Istället uppmärksammar jag min vän om att det är han som sitter där, och han bara fnissar åt mig (eftesom han var bohuslänning). Det slutar med att vi sitter och tittar på matchen, och när jag vänder mig om för att se om han satt kvar nästa gång, så har han redan gått. Men det kändes stort vid just det tillfället, jag har varit på samma pub som Olof.

Hamnade framför datorn efter skolan. Blev trött... borde plugga, skriva tenta, men jag är trött, orkar inte precis. Det var en ganska bra dag idag, i skolan. Hade uppsatsseminarium, och alla var väl lite sådär halvt förberedda bara, inklusive mig själv så jag var ingen ängel. Men jag tyckte det var en väldigt bra diskussion idag, många som deltog och hade något att tillföra. Jimmy pratade om sina problem bland annat, och det kändes lite som vi kom närmare varandra som grupp, det var fint faktiskt.

Jag vet inte om jag ska sätta upp som mål att göra en hel uppgift till idag... men eftersom farsan ska komma och hälsa på i eftermiddag så kanske man borde städa lite.

Oj har suttit och chattat på messen en stund nu... det var ju inte planerat! Haha!

Åhå, nu ska man åka iväg till faster helt plötsligt... när farsan kommer till stan. Då slipper jag städa... men jag måste ju faktiskt städa ändå, det slutade vara akut bara!

Får plugga ikväll en stund... jag vet att det blev en sugblogg, men jag har chattat, med TVÅ personer, hur mycket blogg väntas man skriva då??? Suck...

Jag kanske ska förklara varför min farsa ringde och ville ha hjälp. Grejen är den att jag fortfarande står på det internetabbonemanget, som jag i princip hamnade på av en ren tillfällighet när jag bodde hemma. Sen var det av ren bekvämlighet som jag fortfarande stod kvar efter det att jag flyttat. Nu ska jag dock slippa det, hoppas jag, eftersom abbonemanget är uppsagt och modemet har skickats tillbaka till fucking jävla usla bredbandsbolaget. För mer smutskastning på BBB, läs mitt inlägg från i maj, här.

Har förresten kommit över min surhet, det var tvunget eftersom det är så energikrävande, och jag var tvungen att skriva ner en uppsatsidé idag. Nu är den klar, och jag fick faktiskt ihop en hel A4-sida, som dock har nån upprepning, men det kan också definieras som mer förklarande, hehe.

Just nu är det en trevlig film på TCM... Murder by Death, med Peter Sellers (Inspector Clouseau), David Niven (Kanonerna på Navarone), Alec Guinness (Obi-Wan Kenobi) och Peter Falk (Columbo).

Det var en riktigt bra och lyckad dag idag, fram tills dess att jag kom hem, då började besvären. Naturligtvis kan jag inte skriva om det som var bra, för det är ju inte kul, eh.... Jag blev först glad för reperationsgrejorna till mina glasögon hade kommit. Började mecka med det, men jag fick inte till det, meckade och meckade men det gick inte. Började bli smått frustrerad när far min ringer och börjar prata. Vid det här läget är jag som sagt sur, och naturligtvis så börjar han prata om krav och att jag ska producera ett nummer som krävdes för någon typ av internetlogistisk lösning... Jag är redan på defensiven men blir det ännu mer, vägrar tänka på lösningar och säger bara att jag inte kan hjälpa till och det måste du kunna fixa själv, papprena ligger där osv... Till slut så får jag ringa upp den jäkla leverantören och fixa fram nummret, och det hade kunnat lösa sig direkt om jag bara var på bra humör... nu ödslade jag skitmycket tid, growl! :-(

Återgick till glasögonen för att lösa det... butter som jag var, satt och såg förmodligen ut som om jag skulle kunna strypa en kattunge om det fanns någon att tillgå (vilket är en av de mest låga saker man kan göra som människa), vilket det som TUR var inte giorde. Det slog mig naturligtvis inte att det kanske berodde på att det samlats skräp i hållaren till nässtödet, som jag var tvungen att peta bort. Hela tiden så fick jag fingeravtryck på glasögonen, och det finns INGET, nä INGET som är så frustrerande (när det gäller glasögon naturligtvis) som fingeravtryck på glasögonen. Man blir nästan illamående för det är så störande...

Måste dessutom skriva en jävla A4-sida om uppsatsidén, röv i helvetet! Arghhhh :-(

Satte i början av dagen upp som mål att jag skulle göra klart den tentauppgiften som jag hade börjat med. Det gick väldigt bra till en början, och jag tänkte att det här kommer nog tusan att gå snabbt. Det blir tid i eftermiddag till att promenera en runda och sen någon film också kanske. Men där missräknade jag lite. Blev klar med uppgiften nyss, ett antal timmar senare än vad jag hade tänkt mig från början. Dåligt arbetstempo i samklang med vissa disteraherande element (skrev en blogg och läste ett antal under tiden, chattade med Anders, Daniel och Johan, tittade på Stargate osv.) gjorde så att jag inte fick så mycket ledig tid. Men jag är trots allt nöjd med vad jag åstadkom idag, för jag åstadkom ju ändå något. Prestationsbaserade mål kan vara en riktigt pain in the ass men det känns riktigt gött när man väl är klar, lite som Yahweh med U2, hahaha ;-) Always pain before the child is born...

Älskar Bonos texter, eftersom de kan betyda så många olika saker. En intelligent man som har en tanke med allt han gör, men som samtidigt kan behålla en fpassionerad övertygelse för de saker han står för. Att jobba så hårt för att andra ska få det bättre är beundransvärt, han hade kunnat sitta hemma i Dublin och läsa morgontidningen, men flyger världen runt för att advokera mänskliga rättigheter.

Lite sent för att promenera nu kanske, men en liten runda behöver jag. Tolv timmar till föreläsning...

På dn.se kan man idag läsa den här artikeln angående regeringens förslag om att privatisera körkortsproven. Jag anser att regeringen felprioriterar angående privatiseringen av körkortsprovet. Det beror naturligtvis på att man hellre vill driva en politisk agenda än att lösa ett verkligt problem. Om man nu verkligen velat lösa problemet, varför inte angripa orsakerna istället för att angripa konsekvenserna?

Det är nämligen så att köerna till körkortsprovet är alldeles för långa. Regeringen och näringsdepartementet anser därför att man ska lägga ut provet på privata körskolor för att köerna ska bli kortare. Privata intressenter är mer flexibla och kan därför sköta verksamheten bättre än vägverket, då det råder kraftiga variationer över året och mellan år när det gäller antalet aspiranter.

Det här låter ju ändå ganska så vettigt, men hur kan det komma sig att köerna är så långa? Om det nu är ett så stort problem med hur vägverket utför körproverna, borde man inte enkelt kunna utföra åtgärder för att rätta till det? Man skulle exempelvis kunna tilldela vägverket extra resurser för de tider på året då det krävs fler inspektörer.

Saken är den att orsakerna till att köerna är så långa är att det är alldeles för dåliga aspiranter som genomgår körkortsprovet. Detta gör så att väldigt många elever kuggas och måste göra om sina prov, vilket i sin tur gör att det blir svårt att utföra alla prov i rimlig tid. Vägverket visar tydliga tecken på dålig flexibilitet om man nu inte lyckas ta hand om alla prov, men om nu antalet är grundproblemet, varför inte göra något åt det?

Detta förslaget är bara ytterligare ett i raden av förslag från den borgerliga regeringen som syftar till att genomprivatisera Sverige. Staten ska man tydligen inte förlita sig till när det gäller en viktig samhällsinstitution som körkortet faktiskt är. Det är klart att privata intressen ska blandas in i leken, så att de kan tjäna ännu mer pengar på körkortseleverna. Vore det inte bättre om man satsade på att minska köerna genom de dåliga aspiranterna håller sig borta? En höjning av avgiften är kanske ett sätt att åstadkomma det?

Hursomhelst är regeringens förslag en tydlig felprioritering. Att behandla symptomen för en sjukdom må vara behjärtansvärt, men det gör inte så att sjukdomen försvinner.

Har precis beställt nya nässtöd till mina glasögon, en månad efter det att det näst sista gick isönder! Yay, Robdude FTW... :-D

Satt och kollade in MFFs hemsida på svenskafans.com och kollade in deras omröstning om vem det är som ska bli lagets nästa tränare. De har verkligen humor de killarna för på listan står det Christer Lindarw, hahahahaha :-D självklart röstar man på Crister... lol!

Idag har jag dessutom pluggat, och är naturligtvis stolt men inte nöjd (som Göran Persson, hehe). Jag är inte nöjd förrän jag är klar naturligtvis, har som mål att göra klart åtminstone en av de fyra frågorna. Har läst i boken nu och ska strax börja skriva. Som tur är så har Eduardo anpassat sina frågor efter delar av boken, vilket gör det lätt att hitta. Det kluriga är att man inte riktigt vet om det är en fälla eller inte. Det är ju ändå meningen att man ska skriva med egna ord, och det är ju inte så lätt när man återberättar en skriven text. Egna exempel är nog det allra bästa sättet att klara uppgiften på. Jag känner att jag är på gång idag... verkligen.

Åt ett äpple innan. Ett svenskt äpple! Svenska äpplen är de bästa i hela världen, och jag skojar inte. Man kan inte jämföra med Italienska, Chilenska, Spanska, Franska äpplen... Svenska äpplen är outstanding bäst!!! Tog en tugga av ett och det var helt enkelt underbart, så syrligt och så underbart :-) Det där téet som Anders J köpte när han kom över i lördags var också vääldigt trevligt... mums, men äpplena var lite sådär, stora och saftiga, men med ganska lite smak.

Jag fick ett helt blogginlägg bland mina kommentarer idag, och blev alldeles glad :-) varje lite kommentar uppskattar jag väldigt mycket, men den här. Wow! :-)

Har tyvärr lite problem med att få fram de känslorna som jag känner i texten. För ett tag sedan var det nån tjej som kommenterade det där med wikipedia, och som faktiskt blev upprörd över vad jag skrev tillbaka, eller svarade i min blogg. Skämdes lite grann, av någon anledning över det där, och en del av mig ville be om ursäkt, medan en annan del ville säga att jag inte tänker ge mig, för jag tyckte verkligen så. En mellanväg hade kanske varit den bästa lösningen... det som ligger mellan svart och vitt... vi lever ju den gråare delen av tillvaron, inte de andra två. Och det betyder inte att det är grått och trist, det betyder att det är nyanserat ständigt föränderligt. Som en regnbåge, en riktig... det finns inga brytpunkter mellan den ena och den andra färgen, de bara går över i olika spektra, i ständig förändring.

Tänkte faktiskt lite på Clara när det gäller hennes konflikt med den där tjejen i hennes klass, angående den där Wikipedia-grejen. Fast min var ju bara en procent av hennes, typ... när ska man rucka på sin övertygelse för att mildra en konflikt? Det tycker jag är en mycket svår fråga! Dessutom har Claras blogg legat nere alldeles för länge.

Kollade förresten in mina videos på youtube, och den mest populära hade fått 382 views. Det är ju lite skoj faktiskt. Det är alltså mer än två som tittat på den om dagen sedan jag la ut den. Publicerade en ny video också, ljudet blev lite lågt, men annars blev den rätt så bra för att bara använt en tagning. Ifall jag gör någon riktigt riktigt bra video i framtiden, så kommer jag kanske att embedda den här, haha. Fast bara kanske :-P det räcker ju trots allt att främlingar ser mina smått pinsamma videos, haha :-)

Dessutom stavade jag komments med K, det är ju faktiskt lite skoj. Det var inte alls meningen, men så bra trots allt.

Funderade lite på vad folk är ute efter när de läser bloggar, och kom väl fram till att folk inte riktigt är ute efter sånt som jag skriver. Alla andra har jättemånga läsare och jag har typ knappt ett dussin, och det är inte särskilt många tycker jag. En marknadsförare skulle naturligtvis gå ut och göra en marknadsundersökning för att se vad tusan det är som folk vill läsa, vad är underlaget för eh populationen. Kvinnor hade han kommit fram till, läser och skriver nog bloggar mer än män, och de vill inte läsa om män utan de vill läsa om kvinnor eftersom de delar samma erfarenheter. Så jag är inte en kvinna... därför läser inte särskilt många min blogg, men det finns kvinnor som gör det, eller någon enstaka åtminstone. En...

Men vill jag verkligen ha en massa läsare av min blogg egentligen?
-Nä jag skriver bara för mig själv, jag bryr mig inte om folk läser det eller inte..
Fuck off, det är klart jag bryr mig om folk läser det jag skriver. Varje människa som går in och är intresserad av det jag gör ger mig nån typ av erkännande: Världen är stor och jag är i det stora hela ganska så liten, men jag finns eftersom det finns folk som ser mig. Wow... smarty, eh?

Kommer nog förresten lägga ner hela projektet med U2-bloggen (innan det ens börjat) eftersom Anders O skrev något som jag kan hålla med om... att befinna sig i ett Stim är bara tillfälligt, något som går över, och om man påbörjar något ambitiöst så blir det bara lämnat halvfärdigt och patetiskt, som en massa andra projekt. Tänk så mycket skit det är som ligger ute på internet och bara finns, jag har säkert nån gammal hemsida som jag glömt bort adressen till som fortfarande, finns.

OMG, hittade mitt ansikte på internet!!! Hitta rätt sökord och mitt fula tryne hamnar mitt i ditt sökfönster. Det är vad man får för att man postar videos på youtube antar jag, sitt fula tryne i varenda jävla sökmotor. Vill du veta sökrodet så kommetera bara bland mina komments, så kanske jag överväger det, nästan...

Jag har starka funderingar på att starta en ny blogg, och den ska endast handla om U2. Vad sysslar den där killen med? Undrar kanske du, och jag är väl inte riktigt säker, men just nu är jag inne i ett stim, ett U2-stim? Hursomhelst känns det som något man kan prova på, att ha en sak som man är jätteintresserad av. Även om jag alltid tyckt om U2 mer än vad jag tyckt om andra band, så har jag alltid haft andra intressen, som idrott till exempel, eller datorspel, eller film. Nu har jag inte andra intressen som de längre, intressen som är icke-personliga i sin karaktär. Att U2 är på väg att släppa ytterligare en skiva (det är förmodligen bara månader bort, högst ett år) så känns det aktuellt också. Vad kommer efter skivsläpp? Just det, en turné, och jag siktar på att hamna på två konserter. Köpenhamn samt Göteborg/Stockholm (det senare beroende på vilken årstid de kommer hit och/eller vilket format man tänker använda sig av den här gången) är väl det som ligger närmast, Oslo har man ju inte varit i så det kanske skulle vara spännande att åka dit.

Nåja, omfattande planer redan nu och inspelningarna har bara börjat. Intresset kommer nog att falna ju längre tiden går, men det hade ändå varit kul att starta en ny blogg. Ska testa så fort jag vet vad jag ska skriva om, hehe. Vi får väl se, vet ju inte ens om det är gratis att starta en till, men det borde det vara.

En fråga som jag kan slänga ut tills vidare; Skulle du läsa en U2-blogg, om jag skrev den?

Känner att jag måste skriva ett inlägg om Floyd Landis. Det var så att han igår förlorade den rättegång angående de dopningsanklagelser som var mot honom efter den sjuttonde etappen på flojårets Tour de France. Han hade avslutat tävlingen som en vinnare, mendärefter åkte han alltså dit på först ett positivt A-prov, och sedan ett lika positivt B-prov. Detta överklagade han till den amerikanska dopningsbyrån USADA som då kom med sin dom igår. Landis har hela tiden bedyrat sin oskuld och har hela tiden försökt hitta kryphål för att komma undan de anklagelser han utsatts för. Att smutskasta det laboratorium som fällde honom var en av de metoder som han använt sig av.

Nu har han alltså åkt dit, men det finns fortfarande chansen att överklaga igen, vilket han förmodligen också kommer att göra. Själv är jag säker på att han är skyldig, dopad under sjuttonde etappen på Tour de France 2006. Visst vill man ha ett avslut på hela den är skandalen, den här farsen rent ut sagt. Stryk honom ur resultatet från förra årets Tour och ersätt det med ett stort rött X. Ingen vann tävlingen helt enkelt.

Det stör mig lite att han är tillbaka för att tävla igen redan till sensommaren nästa år. Då har det nämligen gått två år. Jag anser själv att det borde vara längre straff för dopning, kanske inte livstid men ett par till tre år längre, så det verkligen känns.

Att Floyd Landis åkt dit är inte en förlust för cykelsporten, det är inte ett bevis på hur dopningsdrabbad sporten är, det är snarare ett bevis på att fuskarna verkligen åker dit. Jag betvivlar dock starkt på att allt är sagt i det här fallet, men jag hoppas innerligt att det är så.

Har gjort några ändringar i min blogg, tyckte att det behövdes något nytt helt enkelt. Satt och pillade med olika färger och teckensnitt, och en del andra grejor som kan vara kul. Det slutade med antalet visningar på bloggen hamnade på 80, medan antalet unika låg kvar på samma nivå som den senaste veckan. Det var dock en grej som jag inte fick till, och det var färgen på bloggtexten, som fortsatte vara svart vad jag än gjorde. Det finns fortfarande en del saker som jag skulle vilja ändra på, och som jag faktiskt testade, men som kommer att vara som de är lite till.

Har verkligen snöat in på U2 igen. Det är det enda jag lyssnar på just nu. Nåja, det är bättre än att lyssna på ingenting. Nu har det ju dessutom kommit en ny utgåva av Popmart, på DVD... det är något som man verkligen inte får missa. Kollade dessutom på ZOO TV från Sydney igår, eller åtminstone några låtar... det var trevligt tyckte jag.

Vill dessutom klippa mig, och jag vet precis hur jag vill ha det. Ingenting... eller väldigt lite åtminstone. Hår är bara besvärligt, mitt åtminstone.

Trodde en stund igår att jag höll på att bli helt frisk från förkylningen, men icke, det kom tillbaka helt hämningslöst senare på kvällen. Shit asså... me not like!

Fast det är en ny dag idag, och det är bara att köra på. Har fortfarande inte åstadkommit mer än anteckningar på tentan och jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva i min uppsats.

Jag har haft lite problem med att komma igång med min tenta. Anledningen till detta är att jag inte riktigt vet var jag ska börja någonstans. Vi fick ut fyra stycken frågor, och vi måste klara två för att bli godkända, tre för VG.Jag kommer såklart att besvara allihopa, eftersom det är det lätta sättet att få VG på. Det svåra ligger i att man ska ju börja också.

Jag vet att Eduardo inte kommer att lägga sin bedömning av tentauppgifterna på en jättehög nivå, så jag hade ju kunnat göra vilket jobb som helst och ändå klara det. Men jag har ju det lilla problemet att jag faktiskt vill prestera något som jag själv kan vara nöjd med. Att ta ett G räcker inte för mig, jag vill ligga på min nivå och göra vad jag tycker är rätt. I relation till det har jag dessutom ibland något som kallas prestationsångest. Prestationsångest som kopplas till mina egna krav? Jäklar, det här är komplicerat.

Det finns någonting grundläggande inom mig som säger att jag inte kan klara av någonting eftersom jag är värdelös. Sen finns det den delen som pekar på vad jag har presterat, som visar att jag faktiskt kan klara av saker och gör det riktigt bra till och med. Förnuftet säger såklart att jag ska lyssna på den andra delen, och strunta i den första, men så enkelt är det inte. Kan detta vara orsaken till att jag hela tiden måste hävda mig själv, för mig själv? Att jag inte kan lägga mig automatiskt på "glidarnivån" utan hela tiden måste göra mitt bästa och samtidigt lider av rädslan för att den här gången är det kanske som det bevisas hur dålig och värdelös jag är.

Förra terminen la jag mig på glidarnivån en gång, jag tror att jag måste kunna låta bli att högprestera varje gång, annars kommer jag aldrig att bli nöjd med något jag gör. Dessutom måste man kunna misslyckas någon gång för att verkligen kunna njuta av de gånger man lyckas.

Berättade för Anders J att jag tänkte skaffa mig en hobby. Kom fram till att jag ska börja skriva dikter, men jag vet inte, det känns så meningslöst, att sitta och skriva sådär. Jag tror inte jag skulle vara särskilt bra på det heller, är inte en sån som läser dikter heller. Det enda som ens är i närheten av poesi i min vardag är just nu Bonos texter. Fast å andra sidan, jag sitter ju och skriver sådana här bloggar. Njae... tror jag behöver något att sysselsätta mig med, träningskortet kan ju alltid återaktiveras. Men egentligen gillar jag inte att gå och träna. Själva tränandet är helt ok, men det är ju alla människor som är där som jag har lite problem med. Alla är så flitiga och ser så professionella ut, och sen så kommer jag dit, känns det som åtminstone. Sen så kanske man behöver vänta på att det ska bli ens tur med en maskin eller med några vikter, och det är trist. Dessutom suger musiken för det mesta, eftersom de drar in ljudet från någon jäkla radiostation. Föredrar min egen musik, den e bäst för mig.

Men jag tror att jag verkligen behöver börja träna igen, så det ska jag göra, så fort jag blivit frisk, dvs nästa vecka. Det är ett offentligt löfte. Jag tror nog det kan bli bra om jag bara kommer igång med det ordentligt den här gången. Saken är ju bara den att jag tröttnar så himla fort på saker och ting. En eloge till den som lyckas behålla mitt intressen tillräckligt länge, haha. Fast det har varit värre. Ett tag kunde jag knappt se igenom en hel film, eftersom jag tröttnade och ville titta på något annat, det är därför tv-serier är så bra, lagom stora tuggor av nöje. Det är därför DVD är så bra, för man kan stoppa mitt i filmen och bara fortsätta därifrån senare, det är inte som på tv direkt. Böcker är också bra, för då kan man läsa tills man tröttnar och sen bara lägga undan boken.

Oj, det blev mer än jag tänkte... dags att sluta, hihi.

Igår gjorde jag en najs pastasås, som jag sedan åt upp. Inte nog med det, den var väligt enkel också. Receptet är hämtat från min vän Leslie (som jag inte varit i kontakt med på hur länge som helst) fast med en viss variation som förmodligen gjorde det hela mycket enklare och kanske till och med något godare. Det enda man behöver är kokt pasta, naturligtvis, en burk med tonfisk (i olja) samt 3 dl creme fraiche. Häll tonfisken i en kastrull och värm upp, sen kan man hälla på creme fraiche när man känner för det, eller när man anser att tonfisken är varm och finfördelas i kastrullen. Krydda med peppar och salt... that's it. Inget krångel, bara häll över din pasa och ät.

Räcker till två personer, om man äter det själv (som jag gjorde) blir man alldeles för mätt och får en massa ångest för att man åt så jävla mycket. Lycka till.

Idag kommer den första tentan för kursen. Kvalitativa uppgifter från Eduardo. Det ska bli spännande att se om han lyckats åstadkomma något kul den här gången. Jag är lite rädd för att pluggandet på den kvantitativa delen som fortfarande pågår komemr att bli lidande... fast det förutsätter naturligtvis att man har lagt ner tid på det innan, vilket jag slarvat med lite. Helt enkelt, jag har inte hittat motivationen att läsa eftersom vi inte pratar om det i skolan sen, direkt. Fast en tenta är motivation så det räcker och blir över.

Dessutom har vi det första uppsatsseminariet på onsdag nästa vecka. Jag har väl i princip bestämt mig för att inte skriva om Belgien, och måste därför hitta ett annat ämne att skriva om. Anledningen till att jag valde att inte göra den första grejen är att jag tror att det kommer att bli en ganska så tråkig eller rent av dålig uppsats. Sen finns ju problemet med access, känner inte att jag har tillräckligt med det för att kunna göra en bra beskrivning av hur den belgiska nationalismen är beskaffad. Lutar lite åt att skriva om moral, och vad som får personer att bryta mot samhällsnormer. Kanske kan jag koppla tillbaka till min artikel, där jag skrev att kvinnor har högre moral än vad män har. Resultatet skulle hur som helst bli intressant. En A4-sida om vad vi ska skriva om ska produceras till onsdag.

Tycker att det suger lite att vakna tidigt på morgonen och behöva sitta och vänta på att man ska sticka till skolan. Egentligen tycker jag att vi ska börja nio varje morgon vi ska in. Jag tycker faktiskt om att ha föreläsning, för det mesta åtminstone, för det är mer effektiv pluggtid än att sitta och läsa i en bok. Att sitta själv och behöva plugga är dessutom ganska trist, rent generellt. Vill ha gruppdiskussioner igen, vill.

Läste en intressant artikel skriven av Roland Paulsen i Götebors Fria Tidning på nätet. Anledningen till att jag fick upp ögonen för den är att vi just nu håller på att läsa en metodkurs, där de två stora grejorna är kvantitativa studier eller kvalitativa studer, eller både och. Just den här artikel är förmodligen skriven av en humanist, från den hermeneutiska skolan, och angriper i första hand naturvetenskapens rättfärdigande av sig själv genom positivistiska metoder. Jag vill naturligtvis inte gå  för långt i mina tolkningar, men det finns några insterssanta punkter i artikeln.

• "På ena sidan står de så vetenskapliga naturvetarna och talar om evidensbaserad kunskap, framtagen medelst noggrant kontrollerade experiment." Ja, det är väl precis så det är. Den positivistiska forskningen är alldeles för fokuserad på att bevisa saker och ting, genom att vara evidensbaserad. Man besvarar egentligen bara frågan hur och kan genom detta aldrig riktigt komma åt varför saker och ting är som de är.
• Rasbiologin. Den ena var bevisad med positivistiska metoder. Kan vi verkligen lita på en vetenskap som fortfarande kan ha fel, men där resultaten räknas som sanna bara för att teorin verkar stämma överens med statistiken? Newtons lagar om gravitation är inte heller riktigt "sanna" i egentlig mening, inte efter Einstein kom upp med sina teorier. Javisst, de stämmer med hur saker och ting beter sig i verkligheten, och man kan använda de fortfarande, men de är falska.
• Den nedmalda damp-forskningen. En av de största vetenskapliga skandalerna i vår tid. Massvis med forskning baserades på en kvantitativ studie om damp. Hela den allmänna bilden av damp som ett verkligt sann sjukdomstillstånd kan vara baserad på forskning som den här. När man skulle granska den insamlade statistiken malde man ner den, för att skydda testspersonernas integritet. Vad man samtidigt gjorde var att förstöra den enda chansen att verifiera om slutsatserna som dragits verkligen var sanna. Frågan man borde ställa sig är om man försökte skydda de som ingick i studien, eller sina egna arslen.
• "Kunskap är proteiner i hjärnan, säger en psykiater." Nu är kunskap inte precis något som man ska uttala sig så här flagrant om. Det finns många förklaringar till vad det är för något, men den här tar verkligen priset. Under didaktik-kursen som jag gick förra hösten/vintern fick jag veta att kunskap inte alls är något som man bara kan fylla hjärnan med, det är en långt mycket mer komplicerad process än så, och att nedvärdera denna process till proteiner i hjärnan är skrattretande. Det verkar som om psykiatrin och psykologin i största allmänhet måste ta hjälp av naturvetenskapen för att rättfärdiga sig själva. Har man så lite tro på sin egen vetenskap som disciplin, då vet jag inte om man ska skratta eller gråta.

Hela artikeln hittar du här. Citaten inom citattecken och i kursiverad stil är alla hämtade därifrån.

Snacka om jobbigt...vaknade klockan 04.35 inatt och låg vaken till 06.15. Tyckte att det var jobbigt, när man vaknar och börjar fundera på något som man inte kan släppa. Började istället läsa, och läste nästan ut hela Skuggan växer, resterande fyra sidor läste jag under förmiddagen. Tycker inte alls om när man vaknar och så kan man inte sova, och inte blir det bättre av att det blir ljusare och ljusare utomhus. Mina gardiner är undermåliga när det gäller att hålla ljuset ute, åtminstone om det är soligt och solen lyser in genom fönstret. Som tur var så kunde jag somna igen.

Annars är jag fortfarande förkyld. Det verkar inte som det blir vare sig bätter eller sämre med den saken. Måste köpa nytt nässpray imorgon, ska göra det på vägen till skolan.

Är för tillfället väldigt osäker på mig själv, vad jag sysslar med och framtiden i största allmänhet. Vet inte vad jag vill göra eller varför jag sysslar med det jag gör. Jag tror det är dags att köra ner huvudet och rusa på det bara, rusa rakt fram utan att titta efter, ge allt! Ödet ligger ju trots allt i mina egna händer, och om jag inte gör någoting kommer inte heller någonting att hända. Det är som med nässpray, om man inte går och köper det så kommer man inte kunna andas ordentligt genom näsan, och då hade jag inte kunnat somna alls till slut i morse.

Några viktiga modekreatörer har gått samman för att bidra med sin kreativitet och sin tid för att hjälpa en av de värst drabbade konfliktregionerna i vår tid Darfur. Den västsudanska regionen har under de senaste åren drabbats hårt av ett oerhört blodigt inbördeskrig. Hundratusentals oskyldiga civila har drabbats, och fler kommer att drabbas innan det blir bättre igen.

fashionspace.com har med hjälp av kreatörer såsom Aminaka Wilmont, Alex Noble och Mac-Millan åstadkommit ett samarbete med den medicinska hjälporganisationen Merlin. Alla intäkter ifrån kampanjen kommer att gå till Merlin, som arbetar i regionen. Kolla gärna in sajterna nedan för att vet mer om kampanjen, vad Merlin sysslar med och om vad Darfurkonflikten handlar om.

• fashionspace.com
• Merlin
• Darfurkonlikten på AlertNet
• Darfurkonflikten på Wikipedia

Känner att jag genast måste göra en blogguppdatering.

Gick ner till tvättstugan och naturligtvis så ska tvttmaskinerna jävlas med mig. Jag misstänker sabotage. Båda tvättmaskinerna hade stannat under sköljprogrammet, så jag var ju tvungen att sätta igång sköljningen igen. Det tog en kvart för den ena maskinen och tjugo minuter för den andra, och jag stannade kvar nere i källaren eftersom jag inte tyckte att det var onödigt att gå upp. Passade på att sopa lite på golvet där också, det gör nog inte folk så ofta som de borde, jävla studenter, hahaha :-P

Läste ordet popcorn på någon blogg därute i bloggosfären (eller hur man nu stavar till det). Av någon anledning dök  mock-porn upp i mitt huvud. Mock kan bland annat betyda förfalskning, eller fejk om man så vill, och porn är ju såklart som alla känner till porr. Fejkporr! Ja vad kan nu detta vara för något? Jag skulle kunna tycka att det är filmer där man porträtterar sex utan att det är riktig sex, som sådana där töntiga erotikfilmer som inte står i porrhyllan i videobutiken. Det kan också vara scener i vanliga filmer där man porträtterar sex, exempelvis i filmer som Terminator eller Top Gun.

Hann inte ta upp all min frukost imorse eftersom jag fick panik. Nåja, panik och panik, lite stressad, eller jäktad åtminstone. Fick av någon anledning för mig att jag INTE kunde cykla med paraplyet, så jag beslutade mig väldigt sent för att istället gå till skolan. Naturligtvis hann jag inte gå till skolan utan fick cykla ändå, med paraplyet, och det gick ju hur bra som helst. Jag kan vara sådär korkad ibland, helt jävla dumkorkad, på det dåliga sättet.

U2 - Lady with the spinning head

Så idag var det fortsättning på kvantitativ metod, och det var en jätteintressant föreläsning om siffror, eller kanske snarare om hur man hanterar siffror för att kunna dra slutsatser ifrån siffrorna. Aritmetiskt medelvärde, median, geometriskt medelvärde, variantionsbredd och standardavvikelser. Snackade lite om olika datanivåer och statistiska beräkningar med, men det första var intressantare för där fick man konkreta exempel på hur man gör. Varför vet vi fortfarande inte riktigt, men hur vet vi.

Lala lalala lalalala lady with the spinning head

Det var en trevlig och gemytlig stämning i klassrummet idag. Vi har en bra lärare, som verkar vara ganska så stel och obekväm, men det har visat sig att han är ganska så trevlig trots det. Ovanpå det så tycker jag att han är väldigt pedagogisk och grundlig i sina förklaringar. För att kunna det här måste vi först gå igenom det där.

U2 - Until the end of the world (Ultra hot razor cut)

Efter föreläsningen hamnade jag och Anders J nere vid cykelstället, där jag ställt min cykel. Men är det inte Linda från Jennies korridor som kommer gående där så säg. Jojomensan det var det. Trevlig flicka det där. Så vi (jag och Anders) stod och pratade med henne en liten stund. Tydligen skulle hon träffa en lärare, och vi påpekade att det kanske var en dålig idé eftersom det var lunch. Men man får ta de chanser man får, eller har, eller hur man nu ska uttrycka det. Nåja...

U2 - Still haven't found what I'm looking for + Exodus (Live)

Har tvätt nere i källaren, i tvättstugan. Föredrar visserligen att tvätta på kvällen, men det fanns ingen kvällstid på flera dagar (vilket i sig är ovanligt) så jag fick boka det långa eftermiddagspasset istället. Det funkar väl rätt så bra eftersom jagnog måste tvätta fyra maskiner (med tvätt och inte fyra stycken maskiner). Håller på att tugga i mig resterna från frukosten. På tal om det förresten, jag hade ju gjort en så fin frukost som jag bara blev tvungen att slänga i mig. Gick ju och latade mig som en idiot (tillbaka igen, cirkeln sluter sig) fram till klockan var kvart över åtta, och då skulle jag ju duscha och klä på mig äta och cykla till skolan. Suck... planering!

Nu mer tvätt...

Igår dog Robert Jordan (James Oliver Rigney Jr.), författare till bokserien Sagan om drakens återkomst. Som jag tidigare skrivit börjat läsa just den bokserien, även om jag inte precis stressar mig igenom den. Det är såna böcker som man verkligen måste känna för att läsa, eller det är kanske bara jag som är sån. Hursomhelst är jag inne på den sjunde svenska pocketboken, som jag snart läst färdigt om det inte var så att jag slutat läsa. Samtidigt som jag har många böcker kvar så är det inte ett race om att verkligen bli klar med alla. Dessutom ville jag inte hamna i situationen där jag verkligen velat läsa hans böcker, men att jag måste vänta på den sista att komma ut.

Det har varit planerat att nästa bok i serien verkligen skulle ha blivit den sista. Jordans sjukdom har dock hindrat honom från att skriva, eller snarare har väl kanske behandlingen av hans sjukdom förhindrat honom från det. Nu blir det dock ingen bok av det, inget slut på Sagan om drakens återkomst. Det känns egoistiskt att tänka sådär, att inte bry sig om en människas liv bara för ens eget patetiska försök att bli underhållen. Det är ju trots allt väldigt många böcker att läsa, och jag antar att resan får bli hela njutningen i det är fallet. Jag tänker hursomhelst njuta av böckerna, som miljoner av andra läsare har gjort genom åren.

Det här blogginlägget tillägnar jag James Oliver Rigney Jr. Tack för orden.

Idag tog jag mig ordentligt i kragen och slutade sitta inne och tycka synd om mig själv och gav mig istället ut för att känna på det fina vädret. Har ju faktiskt varit förkyld den gångna helgen, så jag hade all rätt att göra så. Dessutom har jag inte lyckats sova tillräckligt mycket så tröttheten har påverkat mycket. Idag var det däremot annorlunda och jag började dagen med att plugga, innan det blev det obligatoriska datorsittandet. Tyckte att vädret var hur fint som helst, och lite varmt var det också, så jag promenerade till skolan, och passade samtidigt på att köpa lite fiskarvänner i kiosken på vägen. Tyvärr hade de inte med lakritssmak, så det fick bli extra starka istället, förmodligen den enda anledningen till att jag inte ätit upp alla än.

Träffade Daniel på vägen, han kom förbi med cykeln, växlade några ord. Träffade sedan Malin från sociologin, och stod och pratade med henne en stund också. Hon har tydligen börjat på socionomen och berättade lite om det. Var intresserad av det eftersom Jennie sökte men inte kom in. Vi tyckte båda att det var konstigt eftersom hon var så högt upp i reservlistan. Jag börjar nästan bli konspiratorisk. Tror nog att det var en bekant till studievägledaren som var på platsen efter Jennie, för hon förtjänade den platsen.

Väl inne på bibblan gick jag förbi Viosa, och hejjade på henne. Sen satt jag och läste en stund där, fram tills jag inte kunde koncentrera mig alls längre. Det gick väl sådär med pluggandet idag också, har inte riktigt kommit tillbaka till gammal god form. Metod är å andra sidan inte så kul, men framförallt är väl boken tråkig. Passade på att lämna uppsatsen som jag lånat av Gudmund på vägen hem.

Tog en lång promenad neråt stan, genom stan och sen hem igen. Det blev väl nån timme där, vilket var precis det jag behövde. Är fortfarande förkyld, men jag känner mig en hel del friskare nu.

Det är i år tio år sedan jag upptäckte U2, och det var kanske inte kärlek vid första ögonkastet, men det har hållit i ett tag nu. Det var faktiskt under våren 1997 som det började. Bandet hade släppt några singlar som spelades flitigt på radio, Discotheque och Staring at the Sun. Jag tyckte naturligtvis om båda låtarna, men var vid tidpunkten inte en sån som köpte skivor direkt. Radio var fortfarande kung hos mig, det var därifrån jag fick allt det jag ville ha ifrån. Dessa två singlar som släpptes, den första i februari och den andra i april ängde kvar i huvudet på ett sätt som jag inte riktigt kan beskriva nu, när det gått så lång tid. Jag vet bara att det måste ha varit någonting.


Min födelsedag, jag var i Kristianstad av alla ställen, hälsade på min farbror Patrik. Fick en bärbar cd-spelare som inhandlades i en elektronikbutik på östra boulevarden om jag inte minns fel. Tyckte det var helt fantastiskt naturligtvis, men jag hade inget att spela på den. Sprang iväg till Lilla Torg, Skivlagret som låg där, gick direkt fram till kassan och sa att jag ville ha *Pop* med U2. Jaha sa väl han och gav den till mig, och jag tror jag betalade. Resten av det jag minns från den dagen var att jag lyssande på den skivan, om och om och om igen. Den första riktiga skivan jag köpt, och jag älskade varenda sekund.



Det var så det gick till när jag upptäckte U2. Det Enda bandet om man nu kan säga så.

Fick en kommentar om att man inte kan lite på informationen i Wikipedia. Nä, man kan inte lita på informationen på wikipedia, eftersom användarna själva kan ändra på den. Det är precis som med resten av internet, går inte att använda i en vetenskaplig artikel, om du inte vet exakt vem som har skrivit det, och att det blivit granskat innan det har blivit publicerat. Detta gäller naturligtvis när man hänvisar i en seriös artikel eller vetenskapligt dokument. Jag tackar för påvisandet, men detta är en blogg, jag behöver inte ens ha några hänvisningar, alls.

Nu tycker jag visserligen att det är bara vanlig jävla (man får svära i bloggar ^^) artighet att lägga en länk så att andra kan läsa precis vad man hänvisar till. Jag skriver detta och tycker detta om det, här kan du läsa det så att du också kan tycka till utifrån samma premisser, och kanske åstadkommer vi någonting som ibland kallas debatt. Nu är jag visserligen inte främst ute efter att debattera med folk (för då hade jag skrivit i ett jävla debattforum) utan snarare för att helt personligen vräka ur mig saker som för stunden intresserar mig.

Jag älskar förresten wikipedia. Behöver man snabbt information som inte är sådär direkt jättenoga så kan man snabbt och lätt hitta det. Samma sak gäller när man htillfälligt tappat bort namnet eller året och egentligen bara behöver se det för att vara säker på att det är rätt. För att ta ett par exempel;

• Anders J ville när han var på besök veta namnet på den där argentinske fotbollsspelaren som spealde i Fiorentina under nittiotalet. Vad var det nu han hette? Kollar wiki! Javisst ja! Gabriel Batistuta.
• Anders O och jag diskuterade framträdandet som Britney Spears gjorde på MTV awards. Hur gammal är det nu hon är? Kollar wiki! 25 år, fyller 26 i år.

Ja, såna där saker kan man kolla upp till exempel. Men det är som sagt inte tillförlitlig kunskap. CIA och Vatikanstaten (!) har enligt vissa uppgifter som jag hört (minns ej varifrån) gått in och ändrat på fakta som man inte gillat. Nu är visserligen CIA en spionorganisation och handlar med information och missinformation, det är deras verksamhet. Vatikanstaten däremot, ska de inte syssla med frälsning och sånt. Stora affärer har kanske hamnat ivägen (se Gudfadern 3 för mer info).

Så, vad är Wiki? Det e najs!

Vad har egentligen hänt med vanlig jävla ärlighet? När folk säger vad de verkligen tycker om folk, vare sig det är positivt eller negativt. Javisst ja, vi har aldrig haft det... hmmm....

Tycker hursomhelst att folk ska vara mer ärliga än vad de är. Livet hade varit mycket enklare om folk sa vad de verkligen tyckte, och inte vad de tror att man vill att de ska säga. Jo, jag kan nog vara lite sådär ibland, men detta är startskottet för en kampanj där jag kommer att sluta vara inställsam och istället vara ärlig. Äckligt ärlig!

Kommer ihåg min gamle religionslärare, Ronnie, som sa att man ska ge en positiv kommentar till folk som man träffar, åtminstone en om dagen. Min religionslärare var inte religiös, han trodde inte ens på gud. Istället röt han högt i klassrummet, och gick regelbundet på gym. Jag tyckte det lät som en bra grej. Man ska säga till någon att de har en fin tröja, även om man inte tycker det, för det sprider glädje, och glädje är bra.

Jaha så den där stackars jäveln med den fula tröjan ska gå omkring i en dimma av okunskap och tro att han/hon har en fin tröja? Är inte det mycket mer elakt och bakslugt än det är att säga att man ogillar tröjan och att personen ifråga borde ifrågasätta sin smak??? Att ljuga för folk för att de ska må bättre är falskt.

Fast om man ska vara helt och hållet rättvis borde man ju ta upp positiv kritik också. Vi vet ju alla hur man opponerar på en uppsats till exempel. Man blandar det som verkligen är bra, med det som verkligen är uselt, om det nu finns. Om jag ska ta ett exempel; "Hej, jag tycker att det är ett par snygga byxor/klänning/shorts/kjol du har på dig, men den där tröjan känns lite tveksam. Den passar inte din stil helt enkelt."

Ja, jag vet att det blev lite mjuk kritik där, men från erfarenhet så vet jag att människor svarar dåligt på hostiliteter. Huvudsaken är att man är ärlig, det är dagens budskap!

Den här är skitkul! Anders Js favorit dessutom, och det är därför jag har lagt den här.

Satt och kände mig ganska så seg, eftersom jag har blivit förkyld (den är förresten på väg att gå över, ljuger jag för mig själv). Tyckte att det var dags att kolla om Clara åstadkommit något skrivande på sin blogg, och jo, javisst. Av någon anledning kollade jag in kommentarerna till det senaste inlägget, för att det var väldans vad fort hon lyckats få tre inlägg. Det var en tjej som hade skrivit en grej och tydligen ett svar på något som Clara skrivet. Nyfiken på vad det var kollade jag in hennes blogg, men något kollande av vad Clara hade skrivit blev det inte, direkt. För var det inte Bono däruppe vid bloggens rubrik, jojomen, det ser ut som Bono... hmmm, det kanske finns något inlägg om Bono och U2 också.

Klick-klick-klick och jag är framme vid en video, With or without you. Fick ett sug att sätta igång en DVD och nu är den igång. Börjar känna mig mycket bättre, börjar ladda upp för att påbörja dagen, på riktigt... Solen skiner och det är vackert väder. Snart ska jag gå ut och njuta av den. Bara några låtar till...

Var det slumpen eller var det ödet? Jag vet att det inte kan vara en slump, så då måste det vara ödet, eller?

Har den här terminen märkt att jag inte riktigt kommit igång med pluggandet på det sätt som jag vanligtvis brukar. Som Daniel nämnde i sin blogg är det ganska så lågt tempo på sociologin, vilket inte skiljer kurs III ifrån kurs II eller I för den delen. Ja, numera heter c-kursen i sociologi Sociologi III. Lite drygt två veckors pluggande och jag har fortfarande bara tagit mig halvvägs igenom den ena av två böcker på kursen. Det är faktiskt lite skandal över det. Sitter mest och väntar på att tentan ska komma så att man kan börja plugga på riktigt. Och jag som skaffat en egen bok för att läsa om kvantitativ metod, suck... jag kommer ju inte till skott.

Jag börjar mer och mer tro på ödet. Saker och ting händer bara inte slumpmässigt, det finns alldeles för många samband för att det ska vara på det viset. Det dyker upp en massa möjligheter i livet, hela tiden. Men man måste ta för sig för att få någonting. Det går inte att passivt titta på och hoppas att någonting trillar ner i knäet på dig. Ta för dig, för det har du gjort dig förtjänt av, typ.

Nu har jag läst färdigt ett kapitel om kvantitativ metod. Men det är så tråkigt att jag knappt kan koncentrera mig. Man sitter och tittar på orden, läser utan att tänka och då kan man ju lika gärna stå på huvudet, eller skriva blogg... eller något annat som inte direkt kan kopplas till skolan.

Dessutom har jag fortfarande ont i halsen och den där låten vill inte släppa.

Snackade med farsan på telefon innan. Tänkte faktiskt att jag skulle ringa honom imorgon, eftersom jag inte visste om han börjat sitt nya jobb, men det är på måndag han börjar. Han hade häromdagen varit i stan och inte hört av sig, nähä. Tydligen hade han träffat min farbror Sten, och Sofia, min faster.

En jäkla låt har fastnat i huvudet. Bring me everyone, suck... den är bra visserligen, men det är ju jobbigt ändå.

Bring me everyone
I need to hurt someone
I'll give you love, then I turn you down
My work here, it's done

Dessutom har jag ont i halsen, håller förmodligen på att bli förkyld. Fy fan, jag hatar förkylningar. Man känner sig som ett jävla kolli, värdelös, meningslös, orkeslös. Det är en massa folk som är förkylda känns det som. Kamilla satt idag igen i klassrummet och snöt sig, och den här gången var det värre än den första. Jag vill inte sitta och snora i klassrummet, hatar att sitta och snora i klassrummet, då kan man ju lika gärna gå hem. Eller ännu bättre, stanna hemma helt och hållet och vänta ut förkylningen.

Cause I'm a killer
I would love to make you cry

Ny lärare var det i skolan idag. Statsvetare, statistiker, f.d. naturvetare. Han var ganska så torr, jämfört med Eduardo och Gudmund. Men han mycket mer strukturerad och tydlig än vad Eduardo någonsin kommer att bli. Tyckte nog att han var ganska så bra ändå, inte dålig precis. Jag vet inte om alla kan hålla med, jag hade ju ändå lite försprång på ämnet eftersom jag läst vetenskapsfilosofi innan. Men det var så länge sedan känns det som, och då tappar man bort skärpan. Anders J snackade mer idag än vad han gjort de senaste gångerna, tror jag. Eller var det kanske så att jag bara snackade mindre? Som vanligt med nya människor måste jag ligga lite i bakgrunden och känna efter lite innan jag kan ta initiativ och prata. Man kan nog kalla mig försiktig, eller passiv... blyg? Kanske det, blev alltid betraktad som blyg när jag var liten, men det var mycket värre än vad det är nu, nu är det inget, då var det mycket.

Fourever kommer till valvet redan i mitten av oktober. Det ÄR ett bra band, och jag skiter i alla som tycker annorlunda, eller alla som ska hacka på en för att det är "tjejer" som spelar. Som om man lyssnar på ett band bara för att man tycker att exempelvis sångerskan är snygg. Det är naturligtvis en ren tillfällighet. Var la jag nu den där skivan någonstans? Javisst ja, jag gav ju bort den... hoppas den blev lyssnad på...

Var som sagt på bibblan och läste en artikel... lånade också en bok av samma författare. Tror att den kan vara ett bra ko0mplement till kurslitteraturen. Kommer nog att försöka bilda mig en uppfattning om vad den går ut på och bedöma om jag ska tipsa läraren. Träffade Gudmund på vägen hem och visade den för honom och han verkade positivt inställd. Men när är han INTE det? Det är bra, men glada människor... jag tycker inte alls som Mustasch sjunger i den där låten.

And I can't stand to see
you happy people smile

Läste en intressant artikel på biblioteket efter dagens föreläsning, Sociologi som erotik av Sverre Wide. Jag vet inte riktigt om jag förstod den helt och hållet, men jag fick några uppslag ändå. Förresten så gick mina tankar till Jennie, och hennes övertygelse om människan som sexuell varelse. Nu handlade visserligen artikeln inte om människan som sexuell varelse, men om kopplingen mellan erotik och sociologi.

Kort och gott så är erotik något som inte helt och hållet är personligt. Begäret kan måhända vara det, men handlingen är det inte, nödvändigtvis. Begäret som rent begär, och handlingen som rent kroppslig är helt enkelt inte erotik. För att det ska vara erotik så krävs "den andre". samma sak som med sociologi. Man kan inte vara en social människa utan "den andre". Wide kopplar också ihop begreppet erotik med vänskap och samtal, och kommer därigenom in på en annan aspekt av problematiken, viljebegreppet. Han skiljer detta ifrån begäret, eftersom de två inte är förenliga. Begär är begär och vilja är vilja. Vilja till begär är alltså inte detsamma som begär i sig. Att vilja en sak för att uppnå ett visst mål är en ren kausal förklaringsmodell, och är därmed inte socialt i sin essens. Att vilja ha en vän till exempel, är en falsk typ av vänskap därför att vänskapen inte är målet i sig, utan det är viljan att ha en vän som är det. Begäret däremot, att exempelvis vara vän med någon, är mer äkta eftersom det inte finns något mål med det. Vad som finns är du och begäret, och genom den andre som du begär uppgår du i en större gemenskap.

Om jag nu ska koppla det till resonemanget att människan som sexuell så är det väl så att vi är alla sociala varelser, vi är alla erotiska varelser, på sätt och vis. Sex och erotik hör väl ihop?

Jag vet om om någon har förstått det här inlägget, men om det finns något intresse att veta mer så finns den att läsa i Sociologisk forskning (2007) hft 2.

Som jag skrev igår kan överdriven bröstfixering vara en så kallad parafili. Naturligtvis har bröst en sexuell laddning, det är givet, tycker jag åtminstone. Men det är långt ifrån bara bröst som är intressant, vilket förmodligen var det jag menade igår. Fast det finns en massa andra sexuella avvikelser som är fan så mycket, mycket konstigare. Överdriven bröstfixering är vid sidan av dessa relativt normalt, om inte allmänt accepterat. Fast dessa, herreminje... jag tar de konstigaste, och inte de äckliga.

• Cisvetism - Att få sexuell njutning av klädsel som inte stämmer överens med den bärandes sociala status. Detta är tusan en riktigt konstig grej. Det är som om jag skulle klä mig i antingen riktigt trasiga kläder, eller riktigt snobbia överklasskläder, och att det skulle ge sexuell njutning. Jag förstår bara inte.
• Dacryfili - Sexuell attraktion av att se sin partner gråta. Wow... personligen är jag inte särskilt förtjust i när folk gråter, även om det händer väldigt sällan. Men sexuell attraktion. Verkligen avvikande.
• Klysmafili - Sexuell njutning av att få lavemang. Tarmsköljning ja, det är ju konstigt. Det finns ju en del som är analfixerade, men detta är ju någon extrem variant...
• Frotteurism - Önskan att gnida sig mot en annan person, vid onani eller annars. Det känns lite absurt faktiskt, ser framför mig någon som frenetiskt gnider sin kropp mot en annans. Kroppskontakt i all ära, men att ensidigt gnida sig, nja.
• Dendrofili - Sexuell attraktion till träd. Jag kan på sätt och vis förstå den föregående, men den här är ju bara så udda så det finns inte.

Det fanns ett antal fler i listan på Wikipedia. Kolla gärna in om du vill bli lite småäcklad, eller fascinerad. Det är upp till dig!

På informationssökningen idag var det mycket av det samma gamla vanliga. Samma tråkiga bibliotikarie som pratade om samma tråkiga databassökningar. Som vanligt var det dålig uppslutning, det var bara jag, Anders J och Josefine som var på plats, vilket inte gjorde det hela särskilt mycket bättre. Det var några saker som var nya, men jag är faktiskt lite överaskad över att det är så lite kommunikation mellan utbildningen och biblioteket. Vid flera tillfällen frågade hon om vi hade fått veta det här eller det där, vilket vi inte fått reda på. Någon extra databas fick vi kolla på, men uppgifterna som vi fick ut var de exakt samma.

Efter den grejen så hängde jag med Anders in till stan. Han skulle köpa skor att jobba/gå/springa i. Var med en stund, men stack sedan hem för att plugga lite. Löplabbet är verkligen serviceinriktade. De kollade in hans fötter för att se precis vilken sorts sko han behövde. Det kostade ju också visserligen. Vad var det, 1300 som skorna kostade? Det är ju ändå 700 mer än vad mina egna löpskor kostade, men då var det nedsatt pris pga utgående modell, och ingen fotkoll.

Igår var det lite fika med lintottarna. Pratade förvisso med en annan lintott på telefonen också. Fast  fikan var trevlig. Var på ett "nytt" ställe. Det var inte nytt i sig, bara nytt för mig (haha, det rimmade). 50-talscaféet? Det var ju inte det trendigaste, som Zekes, men jag gillade det. Lite miljöombyte. Det var trevligt, hela grejen! Hängde med till H&M efter fikan, och det var väl inte en helt lyckad utflykt enligt vissa (!!!). Jag var lite sådär halvt missnöjd eftersom jag inte fick tag i det jag hade tänkt, men egentligen var det rätt så bra för jag visste faktiskt inte vad jag ville ha. Behöver byxor, typ.

Så var det dags igen! Att minnas det tragiska som hände den där dagen för trettiofyra år sedan. Va??? Trettiofyra? Vad är det med dig, var det inte typ sex år sedan? Nänä, det beror såklart på vad man menar. Jag menar naturligtvis störtandet av den demokratiskt valde ledaren i Chile, Salvador Allende. De dödade honom och en massa av hans efterföljande den dagen, eller däromkring åtminstone, det är få som har koll. Istället tillsatte den störtande regimen en viss Augusto Pinochet vid makten och misslyckandet var ett faktum. Ett annat faktum var att CIA tydligen hade ett finger med i leken, vilket bevisades häromåret när hemliga dokument slutade vara hemliga och i fortsättningen bara var "dokument som var hemliga innan".

Som tur är så har USA slutat med att störta demokratier. Man har slutat med att vara så hemskt hemliga också, vilket också är bra på sätt och vis. Det tråkiga är att man istället slänger pengar till en massa diktaturer nere i mellanöstern istället. Hur ska vi lösa problematiken med "krutdurken" mellanöstern? Vi slänger dit några kinapuffar eller ljustårtor eller vad det nu heter (jag talar nu i metaforer som kanske märks). Helt kort och enkelt, man säljer en massa vapen till ett område som förmodligen har mer vapen än vad man borde ha haft från början. Ingen bra idé men vafan, det var väl inte invasionen av Irak heller egentligen. Några är kanske glada, men det är miserabelt där trots allt. Inte är det bättre i Afghanistan. Inte allt opium i världen... nåja, nu säljer man det visserligen, till oss. Tjohej, vi startar ett krig i ett fredstörstande land, grattis.

Javisstja, det var ju den där grejen med flygplanen och husen också. Vilket ärligt talat är mycket trist...

Skrev ju i söndags om en förbipasserande bröstfixering som jag fick. Jag måste nämna förbipasserande för att jag normalt inte är särskilt bröstfixerad. Hursomhelst så tänkte jag söka efter en sociologisk tidning som Linda rekommenderat för ett tag sedan, men jag kom inte på vad den nu hette. Som vanligt så gick jag in på wikipedia och skrev in sökorden "sociolog" och "magasin", och trodde att det skulle dyka upp någon lista över sociologiska magasin. Men icke! Istället dyker det upp en post med bröstfixering.

Intet ont anande så trycker jag på länken för att se vad nu det är i den här artikeln som kan stämma överens med min sökning, och fram kommer den här bilden. Jag måste accentuera att det är på Wikipedia den ligger, och det är inte någon annanstans jag hittade den.



Intressant eller hur? Det är tydligen så att bröstfixering är en s.k. parafili d.v.s. en benämning på en oaccapterad avvikelse från den sexuella normen. Fokus på kvinnobröst som erogena är tydligen vanligt i västvärlden, och kan vid djup fixering leda till psykologiska besvär. Det är alltså vid en sådan sjuklig fixering som en parafili kan utvecklas. Båda könen kan utveckla denna fixering, eller fetischism som man också kan kalla det, och det kan uppstå i alla åldrar.

Men ändå är det en fetischism, även om den inte är en sjuklig fixering. Frågan man bör ställa sig är om brösten verkligen ska ha en sexuell laddning, då de inte i princip har något med sex att göra. Spelar helt enkelt ingen roll för varken fortplantning eller för den sexuella handlingen. En sociologisk fråga helt enkelt. Normen i vårt västerländska samhälle är ett brösten har en sexuell laddning, därför är det så. I andra kulturer är det inte så, men där kanske man har andra fixeringar.

Artikeln om bröstfixering hittar du här
och artikeln om parafili hittar du här.

Fasiken... vaknade redan vid femtiden imorse. Jag ska ingenstans idag, ska bara plugga. Det är ganska jobbigt att ligga där och vara sådär halvtrött men ändå inte kunna somna. Suck... är fortfarande halvtrött men man kan ju typ inte gå och lägga sig igen, det vore ju dumt, eller skulle kännas lite småkorkat. Fast å andra sidan... hmmm!

Tittade på Conan! Riktigt skumt avsnitt. Han drog ett skämt som ingen tyckte var roligt, och då menar jag ingen alls. Det var helt tyst i publiken. Sen var det ett skämt som folk var väldigt tveksamma till om det var roligt eller inte, men de beslöt sig för att det var roligt till slut. Berg-och-dalbaneskratt, upp och ner och sen upp igen... Intervjuerna var också lite skumma. Kevin Bacon berättade att han spelade in en film där han sprang naken över ett fält... WTF! Sen så var det Will Forte från SNL som berätatde om sin semester på Island och sitt besök på ett valpenismuseum... valpenisar och andra djurpenisar var det där. Helt osökt kom han in på att han sett Max (Weinberg) naken i omkllädningsrummet i NBCs hus. Det blev väldigt skumt, och väldigt roligt naturligtvis. Det kom upp ett rykte om att Max fönar sin pung, och det verkade faktiskt inte vara helt och hållet osant.

Känns lite som om det är dags att börja plugga lite nu... textanalys med Eduardo imorgon.

p.s Jag skulle kunna göra mycket för mina vänner, till och med spöa upp deras kompisar om de är elaka, hahaha! ;D

Hade suttit inne hela dagen och tänkt att jag ska nog tusan gå ut och njuta av det fina vädret. Det drog naturligtvis, och som vanligt, ut på tiden rejält. Strax efter sex så stängde jag av datorn, TVn och begav mig ut på en liten promenad. Hade tänkt gå ner mot söder, och sen gå genom centrum för att till slut följa kanalgatan till mitt lilla hem. Det blev inte riktigt så. Kände redan tidigt att jag hade lite mer energi än vad jag trodde från början. Samlas väl på hög när man inte gör något energikrävande. Hur blev det nu med promenaden. Jo jag gick ner mot söder, men istället för att svänga upp norrut igen så drog jag västerut mot långebro. Genom parken kan man ju promenera, längs Helge Å. Det kan ju vara trevligt. Men näää, jag svängde inte där heller utan fortsatte ännu längre ut, gick förbi hamburgerställena, Willys och där och ut längs med hela jävla Härlövsängaleden. Detb tog en bra stund, men solen sken och det var ändå relativt varmt ute.

På vägen hem så gick jag förbi Willys för att handla. Och vem träffade man inte där om inte Malin H. Stod och pratade lite ute i butiken, och sen lite vid kassan. Det är nästan alltid kul att prata med henne, hon är en sån där happy-go-jolly typ av person. Inte alltid dock. Fast det är nästan ingen, inte ens Anders J är glad hela tiden.

Tittade på Bullshit! på sexan. Det var kul, två stycken avsnitt i följd. Tydligen var det en sociolog som uppfann BMI-måttet (Body Mass Index). Vad som var slående med det programmet var att det var kvinnor med nakna överkroppar med här och där. Jag menar, bröst i TV är inte så hemskt vanligt, inte i min TV åtminstone (jag vet inte vad ni har för porrkanaler). Märkte att min hjärna inte längre kunde filtrera ljudet från Penns röst så att det bildade meningar och ord i mitt huvud, kort och gott, jag fattade inte vad han sa längre för min hjärna var upptagen med brösten istället. Sen var det nästan kört, kunde knappt fokusera mig på mythbusters heller. Särskilt inte när KAri sprang omkring där med sin t-shirt....

Annars är det rätt så ok.

Igår var Anders J och hälsade på. Det var så att det var landskamp mellan Sverige och Danmark i herrfotboll, och jag kände lite för att titta på den. Missade ju förra mötet med danskarna, och den hade varit spännande och målrik (trots att resultatet tillkom efter matchen). Det var trevligt att få besök, satt och knaprade på solrosfrön och jordnötter, pratade och umgicks så där allmänt bara. Trodde att Anders skulle ha lite bättre koll på landslaget än vad han hade, men jag antar att det inte är så intressant om man inte har rätt kanal. Fick höra den där om den bredflabbade grodan också...

Drömde att jag pratade i telefon. Det är väldigt underligt, för man är ju sig själv när man pratar i telefonen, men samtidigt är man på plats hos den som man pratar med. Som att vara på två ställen samtidigt, och då menar jag inte som på TV. Det är nästan som man är båda personerna samtidigt, riktigt skumt. Drömde att jag hjälpte den japanska polisen med att träna hundar också.

En kul lista i metro från i torsdags. Hur vill du helst uppfattas efter en första dejt;

1. Rolig
2. Intressant
3. Intelligent
4. Snäll
5. Snygg/attraktiv
6. Normal
7. Trygg/omhändertagande
8. Sexig
9. Själsfrände
10. Annorlunda
11. Äventyrlig
12. Giftasmaterial
13. Farlig
14. Svärmorsdröm

Underligt nog finns inte genuin med på listan. Betyder det att alla fejkar på första dejten? Man bestämmer hur man vill uppfattas och sen spelar man den rollen liksom. Kan nog stämma det...

Den bredflabbade grodan var ute och hoppade en dag. Plötsligt stöter han på en kanin.
-Hej, jag är den bredflabbade grodan. Vad är du?
-Jag är en kanin.
-Vad gör du?
-Jag äter gräs.
-Jaha!
Den bredflabbade grodan hoppar vidare till dammen, där han träffar svanen.
-Hej, jag är den bredflabbade grodan. Vad är du?
-Jag är en svan.
-Vad gör du?
-Jag badar.
-Jaha!
Den bredflabbade grodan fortsätter iväg och träffar på räven.
-Hej, jag är den bredflabbade grodan. Vad är du?
-Jag är räven.
-Jaha, vad gör du?
-Jag äter bredflabbade grodor.
-... ... ...

Mitt bloggande har gett en del datatekniska inlärningstillfällen angående den moderna html-tekniken. Kort och gott, jag blir smartare! Eller kanske inte smartare, men jag vet mer. Fast jag vet inte riktigt om jag ska vara så stolt, för det verkar ju som om det finns åtskilliga tusen som redan visste detta och förmodligen vet mer, som samtidigt inte läste html-programmering på gymnasiet.

Har precis RSS-feedat alla länkar på min blogg till min webbläsare, så att jag lätt och snabbt kan kolla ifall någon blivit uppdaterad utan att jag behöver gå in på sajten. Detta kommer förmodligen göra att antalet views på era sajter, ni som jag har länkat till åtminstone. Mina egna staplar kommer också att minska eftersom jag gått in på min egen blogg bara för att gå in på länkarna.

Den andra grejen som jag lärde mig var också väldigt simpel, men jag hade helt enkelt inte brytt mig om att lära mig det. Pinga! Tydligen så är det så att man kan länka ett enskilt blogginlägg till sajter som exempelvis nybloggat.se. Man kan göra det via deras hemsida, eller via auto-trackback som är mycket enklare, men som kräver att man har rätt adresser i bakfickan. Hur enkelt som helst, bara man vet hur man ska göra. När man pingar kan man tydligen använda sig av olika metoder, både RSS-baserade och URL-baserade. Jag har inte riktigt greppat hela betydelsen av detta, men jag kan ju alltid fråga Anders J, han kan sånt här.

Efter min fantastiska blogg igår om det svenska valsystemet, som fick hela TRE läsare, är det kanske dags att återgår till något som kanske är lite mer personligt.

För det första så slog Daniel ett slag för min blogg häromdagen, vilket var väldigt trevligt och jag blev nästan lite generad när jag läste hans inlägg. Jag utgår naturligtvis från att det var ärligt menat, och jag tycker att det är trevligt när saker jag lägger ner tid på blir uppskattat. Anders J berättade också häromdagen att han tyckte att min blogg var välskriven, vilket också plussar på det som jag skrivit hittills. Personligen så tror jag inte att min egen blogg faller mig själv i smaken (åh vilken ego-mening).

På tal om bloggar som faller mig i smaken. Jennies blogg har nästan alltid varit trevlig att läsa, den är inte alls som min, och det är kanske därför jag tycker om den. Nästan direkt från hjärtat ner till tangentbordet, utan filtrering och förfalskning. Fast om jag vet något om Jennie så... ... ... ... Ibland kan det kännas lite väl personligt, inte för att det stör mig, för det gör det inte, men det är ju i hela världens blickfång (även om inte alla tittar).

Eftersom Daniel skrev om min blogg får jag kanske fälla ett omdöme om hans med. Jag blir för det första väldigt förvånad när han stavar fel, för det är inte den bilden man får av honom. Å andra sidan så är det hur tydligt som helst att det där han skrev om Goffman förmodligen påverkat honom innerligt mycket. Han är ungefär i sin blogg som han är i vanliga livet. Att inhandla Mission Impossible för att få cred? Det känns så typiskt Daniel, glöm inte ta med det i din CV, haha ;-)

Clara skriver också blogg. Lite som Jennies, men ändå inte. Har tidigare fått reda på att hon har svårt för att hitta behåar som passar, men inte riktigt förstått varför. En blogg är så fruktansvärt bra för att förklara saker och ting i lugn och ro. Clara är väldigt bra på att förklara saker, särskilt saker som hon tycker. Det är nästan så att man tycker som hon när man läst igenom bloggen. Fast det där med gummistövlarna, eller andra modeattiraljer, det är tid slösad på mig. Om jag enkom fick läsa en blogg, skulle det kanske vara denna.

Så, nu får det vara nog för den här gången.

Per T. Olsson är dum i huvudet! Hörde Godmorgon Världen på sr.se och där menade han att Sverige håller på att närma sig ett partipolitiskt system som kan liknas vid ett tvåpartisystem genom att socialdemokraterna och moderaterna är ungefär lika stora. Utifrån detta menar han att Sverige i framtiden kommer att få tätare regeringsskiften, vilket kommer att gynna borgerligheten då man hellre röstar åt höger när det inte finns några vänsteralternativ. Detta är alltså kortfattat vad jag tror att han menar. Men jag håller inte med honom.

Det är det politiska systemet i ett land som bestämmer hur många partier som ska finnas. I vårt proportionerliga valsystem har vi flermansvalkretsar, vilket gör att flera partier kan representera samma valkrets. Det kommer alltså socialdemokrater, centerpartister osv. ifrån samma valkrets. Detta gynnar ett flerpartisystem, det vill säga att det kommer att finnas en rik flora av olika partier. Vad Per T. Olsson "tror" är att Sverige kommer att få ett tvåpartisystem, vilket präglar länder som har majoritetsval. Länder med majoritetsval har enmasvalkretsar, det vill säga att det är bara en person, från ett parti, som representerar hela den valkretsen. Detta gynnar tvåpartisystemet, som exempelvis i Storbritannien.

Felet i Olssons resonemang är väl för de flesta ganska så tydligt. Sverige har ett representativt valsystem, vilket gör att vi kommer att ha flera partier, utvecklingen kan omöjligen gå i riktningen tvåpartisystem. Därutöver må han ha rätt om att Sverige i dagsläget har två partier som är i samma storleksklass, däremot är de långt ifrån lika stora. Moderaterna ligger på ca 25 procent, och Socialdemokraterna på 40+ procent, åtminstone enligt DN/Temos mätning från i juni.

Det är inte bra när journalister försöker leka statsvetare, särskilt när de blir oemotsagda som den här journalisten (Per T. Olsson).

För att själv lyssna på inslaget kan du gå in på den här länken. Tankarna om partisystem går att läsa i Demokratirådets rapport 2004 - Demokratins grundlag (2004), SNS Förlag Stockholm, ISBN 91-7150-951-8.

Så har man varit och gett blod igen. Det var ett tag sedan sist, så det var verkligen på tiden. Det tog sammanlagt en timme från det att jag parkerat cykeln utanför sjukhusets entré tills dess att jag satte mig på cykeln igen. Men så lång tid ska det ju inte ta, eller? Nä, det ska det inte egentligen, men eftersom jag inte hade någon bokad tid så fick jag snällt sitta och vänta på att det skulle bli min tur. Att hitta dit tog också en liten stund, men det var ju för att jag inte varit där innan. Åka hiss och grejor! Nja, tycker bättre om trappor.

Kom dit och fyllde i den vanliga blanketten och lämnade den vid disken. Fick tillbaka den igen och en könummerlapp samt det där klistermärket som ska sättas på blodpåsarna. Det var inte riktigt vad jag var van vid. Man var tvungen att sitta och vänta en stund, en halvtimme nästan, innan det var dags att gå in i blodgivarsalen. Det låg inte ens i direkt anslutning till det första rummet utan man var tvungen att gå ut i korridoren först. Sen gick det så bra som det brukade. Småpratade lite med sköterskan, berättade att jag gett blod på några olika ställen. -Jaså du åker omkring i skåne och provar olika ställen? sa hon och jag höll med skämtsamt.

Fick mina järntabletter och gick sen ut för att ta en liten fika. Ingen apelsinjuice fanns där, vilket det alltid brukar finnas annars. Tur är väl att jag har det här hemma.

Såg nu på morgonen Halebops reklam på TVn (ja, jag tittade på TV istället för att plugga). De kör fortfarande med samma reklam som de kört med hela sommaren. Ladda ditt kort med 200 kronor och SMSa gratis i 30 dagar. Är inte det underligt att de fortfarande kör den reklamen, då det de facto är så att den sommarkampanjen är över. Den som är mindre uppmärksam skulle kanske beställa ett sådant kort och ladda det med 200 för att få sicka SMS gratis, men det skulle inte komma några gratis SMS eftersom kampanjen slutade den 31:a augusti.

Fast Halebop kommer såklart undan med det. Det finns inga regler om att göra reklam för kampanjer som utgått (såvitt jag vet). Det kan verka vilseledande, men den finstilta texten längst ner på TV-skärmen säger just att erbjudandet enbart gäller fram till den sista augusti. Halebop kommer undan, om det nu är någon som går på "bluffen".

Hundra jävla inlägg. OMG! Har jag skrivit något vettigt då? Hmmm, kollar, kollar kollar....

Det första som slår mig är att jag i somras skrev ganska så mycket om jobbet, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det faktiskt var en väldigt stor del av min sommar. Det handlade mest om att överleva tre dagar för att sedan inte göra särskilt mycket de lediga tre dagarna. Någon fika här och någon där, resa till Karlshamn, ingen resa till malmöfestivalen, en resa till Småland, osv. Jovisst, det var väl grejor som hände, men jag har ändå en känsla av att jag inte riktigt åstadkom vad jag var ute efter. Jag tror jag har svaret... STRANDEN! Var inte på stranden en enda gång i somras, i rekreationssyfte det vill säga. Ingen sand i badbyxorna och inga kallsupar i havsvattnet.

Tour de France var en annan grej som jag engagerade min blogg i den gågna sommaren. Framförallt var det kanske min irritation med svenska sportjournalister som tog mest plats. Hela cirkusen med dopningsrykten hit och dit gjorde ju att man blev ganska så irriterad, särskilt när det var just rykten för det mesta. Att det sen kom några riktiga fall gjorde inte saken bättre, för då bekräftar man ju i princip de obekräftade ryktena. Det var väl därför årets främste cyklist fick sparken när han höll på att vinna.

Festivaler har det också varit ett par stycken av. Först Sweden Rock, som ar väldigt rörigt och fullständigt kaosigt (jag har fortfarande inte fått betalt) och sen Tivolirock, som mest präglades av hur trött jag blev när kvällen kom. Smålandsresan var ju också en ganska så stor grej sett till det hela. Köra en massa mil, sova över två nätter och uppleva en "äkta midsommar" såsom den ska upplevas. Traditionellt och mysigt, faktiskt. Det var en höjdpunkt den gångna sommaren.

Det har blivit en del skrivande om skolan, och kanske mest om den där artikeln som jag i början trodde skulle vara en uppsats. Det var tur att det inte blev någon artikel om döda amerikanska presidenter, för jag tror inte den hade blivit godkänd. Sen så var det naturligtvis hela den där träningsgrejen som aldrig riktigt tog fart. Har haft starka funderingar på att gå dit, och det är väl snart dags. Det var vissa yttre omständigheter som gjorde att det blev så, och inte enbart min lathet.

Att jag på sätt och vis förklarade korståg mot Sverigedemokraterna är ju en kul grej som hände av en slump!

Detta har varit en kort sammanfattning av mina första 99 bloggar! Om det blir 99 till är en fråga för framtiden.

Nu när man börjar närma sig hundra inlägg på bloggen kan man inte direkt undgå att se tillbaka på allt som hänt det senaste halvåret. Nåväl, det har inte gått ett halvår, det har faktiskt inte ens gått fem månader sedan jag började skriva blogg här, men det är ändå en ganska så lång tid. Hundra inlägg kan man också ifrågasätta lite, när ett är en bold på en knäpp katt, ett är en video från Youtube och ett är en sångtext, bara för att ta några exempel. Men den första grejen som jag publicerade (!?) här var en text om Zekes, eller kanske om cafékulturen och min relation till den.

Tog i lördags med Anders O till Zekes och visade honom stället. Det har varit en del av mitt liv det senaste halvåret (se ovan!) och det var väl bara rätt att han ska se det. Han är ju ändå min bästa vän sedan fruktansvärt många år och förmodligen den person utanför familjen som jag känt allra längst. Fick reda på att han hade en helt annan bild av vad Zekes var. Han trodde att det skulle vara akademiskt, gammalmodigt. Det säger nog mer om hans fördomar om vad studenter på högskolan är för personer än om mina beskrivningar om stället.

Hursomhelst så diskuterade vi att hösten var på väg, och att det ändå var en ganska så trevlig årstid trots allt, särskilt om vädret var som det var i lördags. Samtidigt känns det som om Zekes tid också är på väg in i någon slags höst, för mig. Det finns inget nytt att hämta där längre, bara minnen från det förflutna. Att försöka återupprepa de minnena är att ljuga för sig själv på sätt och vis. Jag tror åtminstone inte att det finns något nytt att hämta därifrån, jag har bara fått den känslan. Det är över för den här gången och nu behöver det ligga i träda, glömmas bort lite för att kanske någon gång i framtiden återupptäckas. Ni som var med den där första gången, i början på april, ni vet förmodligen vilka ni är, har jag rätt eller har jag fel?

Världen förändras hela tiden, och vi förändras också. Vi är inte samma människor som vi var då. Fem månader är kanske inte någon jättelång tid i en människas liv, men det är en tillräckligt lång tid för att vi ska kunna känna av vår egen utveckling. Vi behöver hitta nya platser där vi kan ge utvecklingen en plats att frodas på, men vi behöver också varandra för att se var vi kommer ifrån.

Har hittills fått två stycken invites till att gå med i kompissajten Facebook. Hade ingen aning om vad detta nu var för någonting när jag fick den första, men sen såg jag ett inslag om sajten på CNN, av alla ställen. Det var angående företag som var oroade över att deras anställda spenderade för mycket tid på sajten (och andra liknande) under arbetstid. Sen läste jag en artikel på Aftonblaskan om en norsk skandalmodell som blivit avstängd från sajten eftersom hon hade för många vänner.

Trodde först att det var ytterligare en sån där hålla-kontaktensajt, och det är det förmodligen också. Men jag har ju redan gått med i ett flertal sådana. Tycker att det är ganska så meningslöst att gå med i ytterligare en eftersom jag så sällan är inne på de jag redan är med i. Myspace är väl rätt så ok, för därifrån har jag faktiskt inte fått något sånt där massutskick baserat på adresslistan i ens hotmail eller yahoo mailkonto. Snarare är det väl så att man får börja lämna såna sajter istället för att gå med i fler.

*En liten rättelse angående gårdagens blogg, cykeltävligen heter naturligtvis Vuelta a España och inget annat.

Anders O var och hälsade på mig helgen som nu är på väg att ta slut. Det var kul! Blev ganska så full, men det behövs ibland, tror jag! Nä, jag tycker inte att det är våldsamt roligt att bli packad, men som jag tidigare sagt så finns det vissa fördelar med det. Av någon anledning så blev det en konstig fördröjning av effekten. Den ena stunden var jag ganska så klar i huvudet (relativt sett förstås) för att i nästa vara väldigt berusad, och då hade jag faktiskt slutat dricka. Men det var skoj, och jag ångar inget, trots att jag blev väldans bakfull, hahaha!

Annars så kan jag säga att jag ogillar Sören Åkeby mer och mer för varje misslyckande han lyckas åstadkomma. En fjuttig poäng mot Trelleborg är ju skamligt.

Vuelta de España är i full gång och idag var det den andra etappen. Såg inte hela sändningen, men det var kul att lyssna på Vacchi och Adamson igen. Missade slutet så jag vet inte vem det var som vann, hahaha.

Kollat på ett par filmer som jag kan rekommendera!

Guess what! Jag hade inte ComHem som kabelleverantör!!! Hahahahahaha, nu kan jag titta på cykling tills korna går hem! Är det inte något fel om man inte ens vet vem det är som skickar ut tv-bilder till ens hem? Jag sitter i soffan, stirrar på burken, fullständigt ovetande om var bilderna kommer ifrån, och så länge de fortsätter trilla ner så är jag naturligtvis nöjd. Som en fisk i en skål, så länge det trillar ner mat så behöver man inte fråga sig var det kommer ifrån. Hade visserligen sett fram emot att kunna se fotboll lite oftare på tv, men så fruktansvärt fotbollsintresserad är jag inte längre...

OMG!!! Lyssnade på More than a party med Depeche Mode och mina fingrar höll på att knäckas eftersom låten bara går i snabbare och snabbare takt mot slutet vilket gjode så att mina fingrar försökte hinna med men misslyckades kapitalt.

... fast jag misstänker att den "nya" kanalen TV4 Sport kommer ha en lika bristfällig tablå som Viasat sport till exempel. Så att behålla Eurosport är ändå en bra grej. Fast idag är det MFF på TV och det gör mig glad. Lite åtminstone... tycker inte om att Sören Åkeby är tränare, tycker inte om vad MFF håller på att bli, ett skitlag. Det är nästan så att man inte kan glädjas åt en vinst bara för att Åkeby är tränare. JA! Jag är missunnsam när det gäller Åkeby! Kan absolut inte unna honom någonting efter vad han gjort med mitt favoritlag. Äckliga, äckliga.

Gillar skarpt TV6 (Viasats) grepp att klippa in bilder av Ernst-Hugo från Riket i sin reklam för Sveriges fotbollsmatch mot Danmark. Vilken prestation alltså, hahahaha! Måste på något vis skaffa mig den serien så jag kan titta på den, fantastiskt. Jag är förresten missunnsam mot danskar också...