Julen del 1

Så är julen avklarad, bara nyår kvar. Känns faktiskt lite skönt att det är slut med julen. Har inte alls haft någon lust att fira den egentligen, och jag vet egentligen inte varför. Har varit på lite underligt humör de senaste dagarna, och det började redan i fredags egentligen. Efter att jag hade träffat Anders O så dtötte jag på Jennie och hennes kompisar Simon, Oscar och Linda Svärd. Av någon anledning så fick jag en väldigt konstig känsla i magen, och jag kan inte riktigt beskriva den. På något vis distanserad, och egentligen borde jag ha gått hem direkt. Men istället hängde jag med en stund, vilket bara gjorde känslan starkare förmodar jag. Resten av dagen var inte alls så kul.

Sen att man skulle upp och packa och sedan åka iväg till Simrishamn gjorde inte saken bättre. Satt egentligen hela vägen och funderade på att hoppa av och åka tillbaka till Kristianstad. Irrationellt så in i helvete, men det var så jag kände. När jag väl kom fram så hade jag ingen aning vad jag skulle göra. Gick omkring i lägenheten en liten stund innan jag hamnade framför TVn och såg program som jag aldrig annars brukar titta på. Bestämde tid med Timmy, för pizza. Så det gjorde vi sen, gick och käkade pizza på PiriPiri. Det var ialla fall lite distraherande för mina tankar, och lite kul. Satt i lägenheten en liten stund och kollade på TV innan Timmy stack hem. Han skulle få lift, och det har ju hänt innan, att han sticker av den anledningen. Fanns inget att göra i lägenheten ändå. Det enda jag gjorde var att titta på TV i princip. Hade datorn igång några minuter, fast utan internet och roliga spel så stängde jag av ganska fort igen. Såg Lida, som de visade. En trevlig thriller tycker jag, som jag sett för längesedan, men som definitivt värd att se igen. Läste lite i boken innan jag somnade.

Söndagen var också en sån där dag som bara kändes udda. Fick lite gjort på min uppsats, men sen satt jag egentligen bara och väntade på att farsan skulle dyka upp innanvi skulle åka till Sjöbo. Detta gjorde att jag inte gick och handlade någon mat, så frampå dagen var jag skapligt hungrig, och lite sur för att farsaninte hört av sig. Till slut ringde jag och då sa han att han var på väg och skulle vara i stan om en timme. En och en halv timme senare kmmer han. Typiskt. Men men... körde till Sjöbo. Och där... satt jag och sen åt vi... hmmm!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0