standardiserad

Så har man varit i Lund igen! Var där nästan enkom för att hämta ut min biljett till Iron Maiden, vilket kändes smått meningslöst. Fast jag passade på att promenera en liten runda i staden också, för att  återuppväcka mina misslyckanden. Men jag kände inte särskilt stor ångest alls när jag gick omkring där, var till och med uppe vid statsvetenskapliga institutionen och glodde en stund, men kände inte så mycket. Jag kan ju inte kommit över det ännu? Trots detta tyckte jag nog att Lund är en ganska jobbig stad. Bara studenter överallt, folk som satt och fikade och hade det mysigt. Jag tänkte ta en fika i min ensamhet, men struntade i det och tog tåget hem istället. Jag hade ju vad jag hade kommit för liksom, och det var inte för att ha det mysigt.

Tydligen så kostar det cirka fem kronor mindre att åka buss till Lund i förhållande till att åka tåg. Det är för att bussen kör igenom färre antal zoner. Detta berättade kassörskan på Skånetrafiken för mig när jag ladde kortet och köpte biljett till tåget. Jag log och sa att jag gladeligen betalar fem kronor ytterligare för att slippa att åka buss en halvtimme längre tid.

Började dessutom läsa Giddens bok på tåget dit. Det var en avancerad bok minst sagt. Får ta till allt mitt kunnande när det gäller vwetenskapsfilosofi för att överhuvudtaget fatta vad han menar. Fast det lär nog gå bra. Bör sticka och låna Goffman imorgon på biblioteket känns det som. Fina lilla högskolebibliotek, mycket mysigare än stadsvetenskapliga institutionens bibliotek i Lund.

Nytt té har jag köpt... två sorter till och med. Mums!