standardiserad

Nu har det alltså framkommit att Paulo Bettini får ställa upp i VM. En liten seger för Bettini, en lite större seger för rättvisan. Det går inte att stänga av cyklister för att de inte ställer sig bakom en konstruerad etik. Vad som behövs inom cykelvärlden är en riktig etik, som inte kräver att man ska lova bort sin årsinkomst om man åker dit. Den typen av etik som jag vill ha är en etik där pengar inte ska vara inblandat, utan där aktörerna med hela sin själ och sitt hjärta tar avstånd ifrån fusk. Traditionerna sitter i väggarna och inte i plånböckerna, och det som måste rensas ut är alla de cyklister och ledare som var med under nittiotalets epo-fester. Nya ledare och nya cyklister måste in, nya människor med nya tankar och idéer om vad som är rätt och vad som är fel. Om nu finansiärerna bakom cykelsporten verkligen vill utföra förändringar så är det drastiska förändringar som krävs. Alla som i så fall skulle åka i den rensningskarusellen skulle visserligen bli lidande, men det ska inte ses som ett straff. De ska bytas ut enligt gällande reglemente.

Att låta folk komma tillbaka från dopning är kanske fel. En gång dopare alltid dopare, eller? Men för att stängas av från första början måste det finnas riktiga bevis. Inte misstankar eller ännu vagare grunder. Detta är inte en problematik som man kan lösas genom att några enstaka cyklister åker dit, man måste gå på djupet och skaka om ordentligt.