standardiserad

Det var en riktigt bra och lyckad dag idag, fram tills dess att jag kom hem, då började besvären. Naturligtvis kan jag inte skriva om det som var bra, för det är ju inte kul, eh.... Jag blev först glad för reperationsgrejorna till mina glasögon hade kommit. Började mecka med det, men jag fick inte till det, meckade och meckade men det gick inte. Började bli smått frustrerad när far min ringer och börjar prata. Vid det här läget är jag som sagt sur, och naturligtvis så börjar han prata om krav och att jag ska producera ett nummer som krävdes för någon typ av internetlogistisk lösning... Jag är redan på defensiven men blir det ännu mer, vägrar tänka på lösningar och säger bara att jag inte kan hjälpa till och det måste du kunna fixa själv, papprena ligger där osv... Till slut så får jag ringa upp den jäkla leverantören och fixa fram nummret, och det hade kunnat lösa sig direkt om jag bara var på bra humör... nu ödslade jag skitmycket tid, growl! :-(

Återgick till glasögonen för att lösa det... butter som jag var, satt och såg förmodligen ut som om jag skulle kunna strypa en kattunge om det fanns någon att tillgå (vilket är en av de mest låga saker man kan göra som människa), vilket det som TUR var inte giorde. Det slog mig naturligtvis inte att det kanske berodde på att det samlats skräp i hållaren till nässtödet, som jag var tvungen att peta bort. Hela tiden så fick jag fingeravtryck på glasögonen, och det finns INGET, nä INGET som är så frustrerande (när det gäller glasögon naturligtvis) som fingeravtryck på glasögonen. Man blir nästan illamående för det är så störande...

Måste dessutom skriva en jävla A4-sida om uppsatsidén, röv i helvetet! Arghhhh :-(