Gammalt koncept i ny skepnad
Såg The Mist igår, och jag måste erkänna att jag hade reserverade förväntningar på den filmen. Storyn är författad av Stephen King, som säkert många känner till, och de som är intresserade av att se hans filmer vet en sak, de blir inte alltid så bra. De senaste jag sett är 1408, Desperation, Riding the Bullet & Dreamcatcher. Javisst, 1408 var en bra film, mycket tack vare John Cusack som gjorde sin "grej" som han brukar göra, fråga mig inte vad. Desperation började lovande, men blev så genomusel efter kanske två minuter att jag tvekade om jag skulle se hela filmen. Riding the Bullet, satt jag och väntade på att den skulle komma igång, men det hände en massa konstiga grejor bara. Sist men inte minst Dreamcatcher minns jag inte så mycket av, och det säger nog en del. Därför hade jag inga större förväntningar på The Mist.
Filmen börjar också ungefär som såna här skräckfilmer brukar göra, smått idylliskt. En fin liten familj som bor vid en vacker liten sjö har varit med om en storm som gör att mannen i familjen måste åka in till samhället för att handla förnödenheter. Samtidigt så drar en mystisk dimma in från bergen över sjön, och när mannen, sonen och grannen väl kommit fram till butiken dröjer det inte länge innan dimman även kommit dit. En man kommer rusande in i butiken med blödande näsa och skriker att det finns något i dimman. Det är här filmen tar fart och verkligen sätter igång.
Det som jag hade förväntat mig var den vanliga kampen mellan man och monster, och det kan man väl säga att det var också. Frågan är bara var det största monstret var någonstans, i dimman utanför, eller inuti butiken. Kamp mellan olika viljor inträffar, och det är flera dialoger som har en äkta energi som jag inte alls väntat mig. Det var något annorlunda, något nytt. Fokus låg inte främst på monstren utanför, utan snarare på människan inuti. Vad skulle en vanlig tänkande rationell människa göra ifall något sådant verkligen inträffade? Värre är kanske vad en irrationell människa skulle göra? Jag rekommenderar den här filmen till alla som gillar en bra rysare då och då, men som börjat tröttna efter all skit eller meningslösa "kopior" som slängs ut på marknaden. Det är något man känner igen, men med en ny krydda som gör hela upplevelsen så mycket bättre.
Filmen börjar också ungefär som såna här skräckfilmer brukar göra, smått idylliskt. En fin liten familj som bor vid en vacker liten sjö har varit med om en storm som gör att mannen i familjen måste åka in till samhället för att handla förnödenheter. Samtidigt så drar en mystisk dimma in från bergen över sjön, och när mannen, sonen och grannen väl kommit fram till butiken dröjer det inte länge innan dimman även kommit dit. En man kommer rusande in i butiken med blödande näsa och skriker att det finns något i dimman. Det är här filmen tar fart och verkligen sätter igång.
Det som jag hade förväntat mig var den vanliga kampen mellan man och monster, och det kan man väl säga att det var också. Frågan är bara var det största monstret var någonstans, i dimman utanför, eller inuti butiken. Kamp mellan olika viljor inträffar, och det är flera dialoger som har en äkta energi som jag inte alls väntat mig. Det var något annorlunda, något nytt. Fokus låg inte främst på monstren utanför, utan snarare på människan inuti. Vad skulle en vanlig tänkande rationell människa göra ifall något sådant verkligen inträffade? Värre är kanske vad en irrationell människa skulle göra? Jag rekommenderar den här filmen till alla som gillar en bra rysare då och då, men som börjat tröttna efter all skit eller meningslösa "kopior" som slängs ut på marknaden. Det är något man känner igen, men med en ny krydda som gör hela upplevelsen så mycket bättre.
Kommentarer
Trackback
