standardiserad

Idag var det en sån där dag, som egentligen inte blir till någonting. Efter att ha varit i Karlshamn sedan helgen, och ganska så upptagen med det, och dessförinnan varit ganska upptagen med skolarbete, så finns det en viss tomhet. Naturligtvis har jag mycket att göra fortfarande, men det känns nästan som om det inte vore någonting alls. Jag tror att jag var så fokuserad på uppsatsen och på slutseminariet att jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera fortsättningen. Nu har jag alltså suttit här, i min lägenhet hela dagen och inte gjort särskilt mycket alls. Jovisst, sett ett par filmer, men det räknas liksom inte som att "göra" något, i min värld åtminstone. Visst gör man något, men att "göra" något är för mig en produktiv handling, en aktiv handling, inte något passivt som att titta på en film. Jag har kortfattat kännt en viss tomhet efter att jag kommit hem. Hur ska jag kunna återsamla mig för att göra det som jag måste göra nu? Någon form av brist på drivkraft skulle man kunna kalla det, eller helt enkelt brist på motivation. Det är nog så att jag måste hitta nya mål för vad jag behöver göra och sen börja göra det. Bara nu när jag tänker på det så verkar det som om det kommer tillbaka, att jag börjar känna djupt nere i magen den där känslan av att jag inte kan ta det lugnt. Oro skulle man kunna kalla det, eller "att vara på tårna". Det är en känsla som jag behöver för att kunna göra saker, produktiva saker.