standardiserad

Att jag är cykelintresserad är kanske något som undgått några, men det är ag i alla fall. Men det senaste årets dopinghändelser har gjort att jag inte är alltför hoppfull inför framtiden. Att vi i Sverige sluppit en massa fuskare gör en naturligtvis gladare, men hur ska man egentligen tänka om idrottspersoner som kommer tillbaka från en avstängning? Jag har tidigare sagt att livstids avstängning är vägen att gå, men jag har också sagt att man ska följa gällande regler. Konklusionen av detta är alltså att man ska välkomna tillbaka fuskare som genomgått sitt straff, eller?

Idag var det en sällsynt framgång i cykelvärlden. Niklas Axelsson kom trea på en etapp i tävlingen Tirreno-Adriatico som just nu körs i Italien. Saken är den att herr Axelsson var avstängd i två år och åtta månader för doping. Ska man vara glad åt den här framgången, som enligt Anders Adamson på Eurosport stod för en bragdinsats? Jag känner mig väldigt kluven. Att Axelsson dessutom blivit behandlad för testikelcancer känns dock som en förmildrande omständighet, och så länge han håller sig i skinnet så kommer jag att unna honom de framgångar han får. Dessutom tror jag att hans karriär kommer att vara slut inom kort ändå, då han börjar bli till åren kommen, och visst ska ha få njuta av lite framgångar efter en lång och slitsam karriär?