Frågor angående IPRED
Jag har funderat lite på det lagförslag som inom kort tid ska diskuteras i riksdagen, nämligen IPRED-lagen. Det är säkert många som känner sig oroade över det faktum att företag ganska så godtyckligt ska kunna begära ut användarinformation från ett internetföretag, via IP-adresser. Jag skulle exempelvis inte vilja att ett företag ska kunna se allt vad jag gör på nätet, även om detta är helt lagligt. Min integritet går faktiskt så långt att jag inte vill att staten ska kunna se vad jag gör, även om det är lagligt. För tillfället begår jag inga olagligheter på nätet, vilket kanske bör tilläggas.
Jag har alltså några funderingar angående IPRED. Då det är ett civilrättsligt mål ligger bevisbördan på den som påstår någonting. Om en rättighetsinnehavare (Ingvar) påstår att (exempelvis) Sven laddar ner rättighetsskyddat material så ligger därmed bevisbördan på Ingvar och inte på Sven. Men om Sven vill bevisa sin oskuld, vilket han gör genom att påstå att ingen olaglig handling har gjorts, måste bevisbördan i så fall ligga på honom och inte på Ingvar. Hur kan Sven bevisa sin oskuld? Går det ens att bevisa att man inte har begått en handling? Enligt mitt sätt att se på saken kan man bara bevisa en handling, och om det finns medhåll från domstolen att Sven har begått en olaglig handling blir det per automatik en dom mot honom. Detta sker då Sven inte kan bevisa sin icke-skuld då en o-handling ej går att bevisa.
Äger verkligen ett företag (exempelvis Universal Music Group) upphovsrätten till musiken som är utgiven på deras bolag? Är det inte skaparen som äger upphovet till exempelvis en låt? Läser på Wikipedia att enligt Bernkonventionen så kan inte upphov överlåtas till någon annan, utan innehas automatiskt av skaparen själv, vilket innebär artisten/kompositören. Avtal om rättigheten att sälja materialet kan däremot skrivas som ger exempelvis Universal Music Group rätten att sälja den musik som artisten/kompositören producerat. Detta är dock den ekonomiska rätten. Gäller den även om en fildelare (exempelvis Hulda) inte tjänar pengar på sin verksamhet?
I hur stor omfattning måste man begå brottet för att rättighetsinnehavaren ska kunna begära ut information från en internetleverantör? Om Hulda laddar ner en låt, skadar det rättighetsinnehavaren i så stor grad att integriteten ska kunna bortses ifrån? Om Hulda delar med sig av denna låt en gång eller hundra gånger, gör det någon skillnad? En kopia av en låt kan ju inte vara lika mycket värt som hundra kopior av samma låt? Hur omfattande ska det vara helt enkelt?
Eftersom man bara ska kunna bli fälld för fildelning om man gör upphovsrättsskyddat material till allmänheten, åtminstone enligt regeringens frågesida om IPRED (31 januari 2009), då borde Hulda kunna dela med sig helt lagligt av sådant material till sina vänner. Så länge det är ett slutet sällskap borde det därför vara lagligt att dela med sig av rättighetsskyddat material. I så fall borde man själv spara nummer till ens vänner inom den privata kretsen, för att sedan använda detta som ett bevis för att man inte spridit material till allmänheten. Hur skulle detta fungera i en rättegång?
Jag har säkert fler frågor, men detta är allt för den här gången.
Jag har alltså några funderingar angående IPRED. Då det är ett civilrättsligt mål ligger bevisbördan på den som påstår någonting. Om en rättighetsinnehavare (Ingvar) påstår att (exempelvis) Sven laddar ner rättighetsskyddat material så ligger därmed bevisbördan på Ingvar och inte på Sven. Men om Sven vill bevisa sin oskuld, vilket han gör genom att påstå att ingen olaglig handling har gjorts, måste bevisbördan i så fall ligga på honom och inte på Ingvar. Hur kan Sven bevisa sin oskuld? Går det ens att bevisa att man inte har begått en handling? Enligt mitt sätt att se på saken kan man bara bevisa en handling, och om det finns medhåll från domstolen att Sven har begått en olaglig handling blir det per automatik en dom mot honom. Detta sker då Sven inte kan bevisa sin icke-skuld då en o-handling ej går att bevisa.
Äger verkligen ett företag (exempelvis Universal Music Group) upphovsrätten till musiken som är utgiven på deras bolag? Är det inte skaparen som äger upphovet till exempelvis en låt? Läser på Wikipedia att enligt Bernkonventionen så kan inte upphov överlåtas till någon annan, utan innehas automatiskt av skaparen själv, vilket innebär artisten/kompositören. Avtal om rättigheten att sälja materialet kan däremot skrivas som ger exempelvis Universal Music Group rätten att sälja den musik som artisten/kompositören producerat. Detta är dock den ekonomiska rätten. Gäller den även om en fildelare (exempelvis Hulda) inte tjänar pengar på sin verksamhet?
I hur stor omfattning måste man begå brottet för att rättighetsinnehavaren ska kunna begära ut information från en internetleverantör? Om Hulda laddar ner en låt, skadar det rättighetsinnehavaren i så stor grad att integriteten ska kunna bortses ifrån? Om Hulda delar med sig av denna låt en gång eller hundra gånger, gör det någon skillnad? En kopia av en låt kan ju inte vara lika mycket värt som hundra kopior av samma låt? Hur omfattande ska det vara helt enkelt?
Eftersom man bara ska kunna bli fälld för fildelning om man gör upphovsrättsskyddat material till allmänheten, åtminstone enligt regeringens frågesida om IPRED (31 januari 2009), då borde Hulda kunna dela med sig helt lagligt av sådant material till sina vänner. Så länge det är ett slutet sällskap borde det därför vara lagligt att dela med sig av rättighetsskyddat material. I så fall borde man själv spara nummer till ens vänner inom den privata kretsen, för att sedan använda detta som ett bevis för att man inte spridit material till allmänheten. Hur skulle detta fungera i en rättegång?
Jag har säkert fler frågor, men detta är allt för den här gången.
Kommentarer
Postat av: Anders O
Hulda... ?
Trackback
