Sjätte boken för året klar

Så är man klar med ytterligare en bok, Harry Potter and the Goblet of Fire. Det är svårt att låta bli att jämföra med filmen, som kom för några år sedan (2005). Man kan väl säga det att boken är mycket mer omfattande. Det enda som till fullo följde boken var "bal-storyn". Det är så att det anordnas en bal på Hogwarts, som i boken verkar vara i samband med den trekamp som utspelar sig på skolan. I filmen vill jag minnas att det är en årlig bal, detta måste jag naturligtvis kolla upp lite mer noggrant, om ingen annan har mer koll och vill dela med sig? I vilket fall som helst så var detta den minst betydelsefulla delen av historien, som jag ser det, vilket är orsaken till min besvikelse med filmen. Detta trots att filmen är två och en halv timme lång. Nog om det, mer om boken.

Efter att Harry fått en vision av sin antagonist Voldemort så börjar historien som vanligt hemma hos familjen Dursley. Efter en kort räddningsaktion från bäste vännen Ron Weasley med sina tvillingbröder samt föräldrar kommer Harry Potter till världsmästerskapet i Quidditch. De har fått biljetter till finalen, som står mellan Irland och Bulgarien. Det är dock inte allt som händer, utan man dras direkt in i spänningen när en attack sker efter matchen. Det visar sig att händelsen bara är början på historien. När Harry något senare blir utvald att delta i trekampen, som blivit förlagd till Hogwarts, är man på det klara med att allt inte står rätt till. Harry blir den fjärde deltagaren där antalet egentligen bara skulle vara tre. Dessutom är han för ung för att delta. Reglerna säger dock att han måste delta, även om det är emot hans vilja. Kampen börjar, men vilka är hans fiender och hur är det tänkt att de ska attackera honom?

Detta är en historia som främst handlar om vänskap. Harry får efter sin ofrivilliga medverkan i trekampen verkligen känna på hur det är att förlora en vän. Alla vänder honom dock inte ryggen, utan det finns fortfarande sådana som hjälper honom oberoende av hur händelserna utvecklar sig. Boken handlar också om att man inte ska tro på allt man hör, vilket personifieras av journalisten Rita Skeeter som gör allt för att baktala alla hon stöter på, förutom Draco Malfoy med anhang som envist förser henne med sanningar helt tagna ur sin kontext enbart för att få Harry Potter att framstå som en dålig person. Det absolut viktigaste budskapet är dock att man inte ska se ner på andra bara för att deras bakgrund är annorlunda. Detta tema återkommer på flera platser i boken, bland annat genom att elever från två utländska skolor är på besök under året. Bara för att man talar olika språk, eller gör saker på olika sätt betyder det inte att vi alla inte har gemensamma intressen.

På dryga 600 sidor får man in massor med små händelser som gör historien oerhört levande. Till skillnad från de första böckerna så känns det som att man får följa Harry Potter på djupet, när man tidigare mest fått skrapa lite på ytan. Visst, det blir bara dystrare med varje del, men detta är ändå den bästa i serien. Något att se fram emot om man som jag ger sig på att läsa alla böckerna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0