standardiserad

Kände att det var dags för ett nytt inlägg, det har ju ändå gått nästan sju månader sedan jag skrev här att jag blivit sjuk. Det har hänt en del efter det, detaljer som kanske inte är så intressanta för de flesta. Rent kortfattat så blev jag bättre ett kort tag efter att jag skrivit inlägget "Att bli sjuk". Jag gick och tränade med en sjukgymnast, och höll på att bli starkare. Sen gick det rejält utför, fick en infektion samtidigt som mina ben blev drastiskt mycket sämre. Tappade allt som jag hade byggt på mig under hösten och en hel del mer därtill. Jag fick påbörja en ny bättre behandling i början på februari och den har gett effekt, men det är fortfarande långt kvar till att jag är "bra" igen. Det var den fysiska biten.

Igår hade jag besök. AJ var och hälsade på mig och det blev en rätt så bra, men lugn dag. Ett besök i Kivik var givet, eftersom vädret tillät det, ja, nästan tvingade fram det. Häromdagen var det ju äppelmarknad, med avtäckningen av "äppeltavlan" som central punkt. Vi var ju sugna på att se hur den såg ut, och om det var något annat intressant i och kring platsen där den stod. Själva tavlan var inte så hemskt imponerande, men då jämför man såklart med tidigare tavlor. Ett landskap, med träd och åkrar, inget som upphetsar särskilt mycket. De senaste årens tavlor har varit bättre, men det kanske behövs något sånt här lite då och då, för kontrastens skull.

I somras drabbades jag av något som har förändrat mitt liv helt. Jag gick från att vara frisk till att vara sjuk. Detta är något som kommer att vara med mig resten av livet. Hittills har jag inte känt någon direkt vilja att berätta för en massa människor vad som har hänt mig. Anledningen är att jag inte vill att folk ska tycka synd om mig, eftersom det får mig att känna mig ännu mer sjuk än vad jag är. En annan anledning är kanske att jag vill att folk ska se mig som frisk, eftersom jag fortfarande vill se mig själv som frisk. Jag vill inte heller påtvinga folk min sjukdom. Själv så tycker jag att det är lite obekvämt att umgås med sjuka människor, och jag vill inte att folk ska känna sig obekväma runt mig. Detta är väldigt löjliga känslor egentligen. Man förändras egentligen inte särskilt mycket bara för att man blivit sjuk, man är ju samma person. Jag vill såklart att folk ska se mig för den jag är och den jag varit och inte för något som råkat drabba mig. Min vardag är ställd på ända, jag vill inte att mina relationer också ska göra det.

I lördags satt jag och redigerade en video på datorn, den handlade om poliser. Strax därefter hör jag en bil stanna utanför, och tänker att det var ju tusan vad vad mycket trafik och ljud ikväll. Bara en stund innan hade jag hört en massa uppståndelse utanför granntrapphuset. Nu är det så att polisen kommit så det har tydligen hänt något. Det visar sig ha varit en misshandel i trapphuset bredvid mitt. En kille som haft fest tillsammans med några vänner hade blivit biten i ansiktet av sin granne när de var på väg ut för att fortsätta festandet. Polisen kommer till platsen för att undersöka, och med poliserna följer ett kamerateam. Jag hade ingen aning om vad det var för team, men det visar sig vara en inspelning av ett nytt TV-program på TV4 Plus som ska heta "112 - Poliser". Jag spelade in en liten vlogg om det hela, se nedan. Det är spännande med saker som händer i vardagen.

Just nu är jag i behov av ett jobb, eller snarare vill jag ha ett jobb. Är ordentligt trött på att inte ha en inkomst som gör att jag inte behöver snåla hela tiden. Vill känna mig något mer fri ekonomiskt. Därför söker jag jobb, vilket är det bästa sättet att hitta en sysselsättning antar jag. Jag har rätt så mycket erfarenhet som tidningsbud, så jag tänkte att posten skulle kunna vara en arbetsgivare för mig. Men jag börjar från början...

Jag har en kanal på youtube som heter "TheRobResponds" och jag brukar kommentera olika videoklipp. Ibland så får man ett svar på sin kommentar vilket är hur kul som helst, men den här gången blev jag omnämnd i själva videon, vilket var rätt så kul. Det bifogade klippet nedan är det som jag nämnde ovan... typ.

Ok, jag har varit fruktansvärt inaktiv på den här bloggen den senaste tiden, senaste inlägget var i maj i år. Då skrev jag att jag hade lite drygt två veckor kvar att jobba på tidningsbärarna, och så är det såklart inte längre. Är dock tillbaka på företaget efter sommarjobbet och en period utan något alls. Det känns bra att försörja sig själv, men jag är ute efter ett riktigt jobb på heltid, dagtid dessutom.

Same shit, different day... så skulle man kunna sammanfatta hur det gick på jobbet. Nja, tidningarna var faktiskt i tid idag, men det var å andra sidan tjocka till skillnad från gårdagen. De lyckas in blada i B-delen, men de lyckas ta mig fan stoppa in en massa reklam där... man blir bara trött. Dessutom, varför in te trycka allt som en enda tidning, om man nu inte lyckas trycka in b-delen i a-delen? Med sån här skit är jag jävligt glad över att slippa nobba på ett tramsföretag som Tidningsbärarna.

Gissa vad. Inatt har vi TVÅ olika sorters reklam att dela ut. Dels reklamen som var kvar från igår och dels nåt jävla prenumerationserbjudande från KB. Fattar de inte? Ingen går på erbjudandet längre. Det har för fan kommit ett i månaden i mer än ett halvår, folk nappar inte längre. Efter det förra har jag knappt fått några nya prenumeranter. Det är bara skit... skitsnack, säger att vi får två dagar på oss att dela ut reklam, men sen får man två olika sorter.

En annan sak som jag har varit förbannad över är de löften jag fick vid omläggningen. De sa att de skulle göra alla distrikten större. Mitt distrikt som jag hade då blev inte större, bara sämre.

Samtidigt vet jag att väldigt många gör sitt bästa, och som gör ett väldigt bra jobb. Det är på andra ställen som man misslyckas.

Shit vilken natt det var på jobbet, bland det tråkigaste jag varit med om. Är på plats strax efter halv tre på natten, och sen går jag och vankar av och an i en timme lite drygt. Då kommer tidningarna i separata delar, vilket innebär att alla som ska ha Kb ska ha två delar, både A och B. Det blir som att dela ut två tidningar till alla som vanligtvis bara har en. En massa extratid tog det, men som tur var var tidningarna tunna idag. Sprang på i ett bra tempo så jag var ändå klar strax efter halv sju. Nej, sån här skit gillar jag inte och det äör en jävla tur att det bara är lite drygt två veckor kvar innan jag ska sluta. Exakt 14 nätter kvar att jobba, åh vad det ska bli gött när det är klart.

Har lite tips idag, både av det ena och det andra slaget. Först så tipsar jag om Anna von Hausswolffs debutalbum "Singing from the grave". Kolla in hennes musik, för den är skitbra. Sen så har jag lite youtube-tips också, länkar nedan.

Ja, det är inte jag utan någon annan som kände sig manad att visa sina trosor. Jag lagar även chokladkaka i detta avsnitt :) Recept inkluderat.

Blev lite taggad av att ladda upp en video igår så jag bestämde mig för att göra en idag också.

Mittenpartiet är från valborgsheglen då jag hjälpte en bekant med renoveringen av ett fritidshus. Fick med lite djur också, det är inte precis vanligt i min vlogg.

Lite reflektioner angående mitt videobloggande!

Har inte gjort några vloggar nu på ett tag, spelade förvisso in en förra måndagen, men sen orkade jag inte klippa ihop den och lägga upp den på nätet. Känner att jag inte direkt har något att visa upp, det är liksom samma sak dag efter dag. Mitt liv är ganska så innehållslöst, eller snarare så att det inte är värt att visa upp. Jag har det inte dåligt, men när jag gör roliga saker tillsammans med andra så brukar de inte vilja vara med, vilket gör att hela händelsen inte går att visa. Då är det kanske lika bra att låta bli vloggen ett tag, åtminstone i den formen som jag haft hittills. Om jag behöver berätta om något som berör mig i övrigt finns ju alltid den här bloggen, man måste inte filma allt man gör, man kan ju skriva också.

Förmodligen kommer jag att lägga upp fler videor när jag känner mig sugen på det, just nu är dock inte ett sådant tillfälle.