standardiserad

Satte i början av dagen upp som mål att jag skulle göra klart den tentauppgiften som jag hade börjat med. Det gick väldigt bra till en början, och jag tänkte att det här kommer nog tusan att gå snabbt. Det blir tid i eftermiddag till att promenera en runda och sen någon film också kanske. Men där missräknade jag lite. Blev klar med uppgiften nyss, ett antal timmar senare än vad jag hade tänkt mig från början. Dåligt arbetstempo i samklang med vissa disteraherande element (skrev en blogg och läste ett antal under tiden, chattade med Anders, Daniel och Johan, tittade på Stargate osv.) gjorde så att jag inte fick så mycket ledig tid. Men jag är trots allt nöjd med vad jag åstadkom idag, för jag åstadkom ju ändå något. Prestationsbaserade mål kan vara en riktigt pain in the ass men det känns riktigt gött när man väl är klar, lite som Yahweh med U2, hahaha ;-) Always pain before the child is born...

Älskar Bonos texter, eftersom de kan betyda så många olika saker. En intelligent man som har en tanke med allt han gör, men som samtidigt kan behålla en fpassionerad övertygelse för de saker han står för. Att jobba så hårt för att andra ska få det bättre är beundransvärt, han hade kunnat sitta hemma i Dublin och läsa morgontidningen, men flyger världen runt för att advokera mänskliga rättigheter.

Lite sent för att promenera nu kanske, men en liten runda behöver jag. Tolv timmar till föreläsning...

Jag har haft lite problem med att komma igång med min tenta. Anledningen till detta är att jag inte riktigt vet var jag ska börja någonstans. Vi fick ut fyra stycken frågor, och vi måste klara två för att bli godkända, tre för VG.Jag kommer såklart att besvara allihopa, eftersom det är det lätta sättet att få VG på. Det svåra ligger i att man ska ju börja också.

Jag vet att Eduardo inte kommer att lägga sin bedömning av tentauppgifterna på en jättehög nivå, så jag hade ju kunnat göra vilket jobb som helst och ändå klara det. Men jag har ju det lilla problemet att jag faktiskt vill prestera något som jag själv kan vara nöjd med. Att ta ett G räcker inte för mig, jag vill ligga på min nivå och göra vad jag tycker är rätt. I relation till det har jag dessutom ibland något som kallas prestationsångest. Prestationsångest som kopplas till mina egna krav? Jäklar, det här är komplicerat.

Det finns någonting grundläggande inom mig som säger att jag inte kan klara av någonting eftersom jag är värdelös. Sen finns det den delen som pekar på vad jag har presterat, som visar att jag faktiskt kan klara av saker och gör det riktigt bra till och med. Förnuftet säger såklart att jag ska lyssna på den andra delen, och strunta i den första, men så enkelt är det inte. Kan detta vara orsaken till att jag hela tiden måste hävda mig själv, för mig själv? Att jag inte kan lägga mig automatiskt på "glidarnivån" utan hela tiden måste göra mitt bästa och samtidigt lider av rädslan för att den här gången är det kanske som det bevisas hur dålig och värdelös jag är.

Förra terminen la jag mig på glidarnivån en gång, jag tror att jag måste kunna låta bli att högprestera varje gång, annars kommer jag aldrig att bli nöjd med något jag gör. Dessutom måste man kunna misslyckas någon gång för att verkligen kunna njuta av de gånger man lyckas.

Idag kommer den första tentan för kursen. Kvalitativa uppgifter från Eduardo. Det ska bli spännande att se om han lyckats åstadkomma något kul den här gången. Jag är lite rädd för att pluggandet på den kvantitativa delen som fortfarande pågår komemr att bli lidande... fast det förutsätter naturligtvis att man har lagt ner tid på det innan, vilket jag slarvat med lite. Helt enkelt, jag har inte hittat motivationen att läsa eftersom vi inte pratar om det i skolan sen, direkt. Fast en tenta är motivation så det räcker och blir över.

Dessutom har vi det första uppsatsseminariet på onsdag nästa vecka. Jag har väl i princip bestämt mig för att inte skriva om Belgien, och måste därför hitta ett annat ämne att skriva om. Anledningen till att jag valde att inte göra den första grejen är att jag tror att det kommer att bli en ganska så tråkig eller rent av dålig uppsats. Sen finns ju problemet med access, känner inte att jag har tillräckligt med det för att kunna göra en bra beskrivning av hur den belgiska nationalismen är beskaffad. Lutar lite åt att skriva om moral, och vad som får personer att bryta mot samhällsnormer. Kanske kan jag koppla tillbaka till min artikel, där jag skrev att kvinnor har högre moral än vad män har. Resultatet skulle hur som helst bli intressant. En A4-sida om vad vi ska skriva om ska produceras till onsdag.

Tycker att det suger lite att vakna tidigt på morgonen och behöva sitta och vänta på att man ska sticka till skolan. Egentligen tycker jag att vi ska börja nio varje morgon vi ska in. Jag tycker faktiskt om att ha föreläsning, för det mesta åtminstone, för det är mer effektiv pluggtid än att sitta och läsa i en bok. Att sitta själv och behöva plugga är dessutom ganska trist, rent generellt. Vill ha gruppdiskussioner igen, vill.

Läste en intressant artikel skriven av Roland Paulsen i Götebors Fria Tidning på nätet. Anledningen till att jag fick upp ögonen för den är att vi just nu håller på att läsa en metodkurs, där de två stora grejorna är kvantitativa studier eller kvalitativa studer, eller både och. Just den här artikel är förmodligen skriven av en humanist, från den hermeneutiska skolan, och angriper i första hand naturvetenskapens rättfärdigande av sig själv genom positivistiska metoder. Jag vill naturligtvis inte gå  för långt i mina tolkningar, men det finns några insterssanta punkter i artikeln.

• "På ena sidan står de så vetenskapliga naturvetarna och talar om evidensbaserad kunskap, framtagen medelst noggrant kontrollerade experiment." Ja, det är väl precis så det är. Den positivistiska forskningen är alldeles för fokuserad på att bevisa saker och ting, genom att vara evidensbaserad. Man besvarar egentligen bara frågan hur och kan genom detta aldrig riktigt komma åt varför saker och ting är som de är.
• Rasbiologin. Den ena var bevisad med positivistiska metoder. Kan vi verkligen lita på en vetenskap som fortfarande kan ha fel, men där resultaten räknas som sanna bara för att teorin verkar stämma överens med statistiken? Newtons lagar om gravitation är inte heller riktigt "sanna" i egentlig mening, inte efter Einstein kom upp med sina teorier. Javisst, de stämmer med hur saker och ting beter sig i verkligheten, och man kan använda de fortfarande, men de är falska.
• Den nedmalda damp-forskningen. En av de största vetenskapliga skandalerna i vår tid. Massvis med forskning baserades på en kvantitativ studie om damp. Hela den allmänna bilden av damp som ett verkligt sann sjukdomstillstånd kan vara baserad på forskning som den här. När man skulle granska den insamlade statistiken malde man ner den, för att skydda testspersonernas integritet. Vad man samtidigt gjorde var att förstöra den enda chansen att verifiera om slutsatserna som dragits verkligen var sanna. Frågan man borde ställa sig är om man försökte skydda de som ingick i studien, eller sina egna arslen.
• "Kunskap är proteiner i hjärnan, säger en psykiater." Nu är kunskap inte precis något som man ska uttala sig så här flagrant om. Det finns många förklaringar till vad det är för något, men den här tar verkligen priset. Under didaktik-kursen som jag gick förra hösten/vintern fick jag veta att kunskap inte alls är något som man bara kan fylla hjärnan med, det är en långt mycket mer komplicerad process än så, och att nedvärdera denna process till proteiner i hjärnan är skrattretande. Det verkar som om psykiatrin och psykologin i största allmänhet måste ta hjälp av naturvetenskapen för att rättfärdiga sig själva. Har man så lite tro på sin egen vetenskap som disciplin, då vet jag inte om man ska skratta eller gråta.

Hela artikeln hittar du här. Citaten inom citattecken och i kursiverad stil är alla hämtade därifrån.

Har den här terminen märkt att jag inte riktigt kommit igång med pluggandet på det sätt som jag vanligtvis brukar. Som Daniel nämnde i sin blogg är det ganska så lågt tempo på sociologin, vilket inte skiljer kurs III ifrån kurs II eller I för den delen. Ja, numera heter c-kursen i sociologi Sociologi III. Lite drygt två veckors pluggande och jag har fortfarande bara tagit mig halvvägs igenom den ena av två böcker på kursen. Det är faktiskt lite skandal över det. Sitter mest och väntar på att tentan ska komma så att man kan börja plugga på riktigt. Och jag som skaffat en egen bok för att läsa om kvantitativ metod, suck... jag kommer ju inte till skott.

Jag börjar mer och mer tro på ödet. Saker och ting händer bara inte slumpmässigt, det finns alldeles för många samband för att det ska vara på det viset. Det dyker upp en massa möjligheter i livet, hela tiden. Men man måste ta för sig för att få någonting. Det går inte att passivt titta på och hoppas att någonting trillar ner i knäet på dig. Ta för dig, för det har du gjort dig förtjänt av, typ.

Nu har jag läst färdigt ett kapitel om kvantitativ metod. Men det är så tråkigt att jag knappt kan koncentrera mig. Man sitter och tittar på orden, läser utan att tänka och då kan man ju lika gärna stå på huvudet, eller skriva blogg... eller något annat som inte direkt kan kopplas till skolan.

Dessutom har jag fortfarande ont i halsen och den där låten vill inte släppa.

Snackade med farsan på telefon innan. Tänkte faktiskt att jag skulle ringa honom imorgon, eftersom jag inte visste om han börjat sitt nya jobb, men det är på måndag han börjar. Han hade häromdagen varit i stan och inte hört av sig, nähä. Tydligen hade han träffat min farbror Sten, och Sofia, min faster.

Har nu tagit mig igenom den där uppsatsen om World of Warcraft. Den var faktiskt ganska så bra, särskilt den teoretiska delen som överaskade mig något. Det insamlade materialet var det dock sämre med. Man har som spelare inte tillräckligt mycket access till andra spelare efter en veckas spelande, om man inte känner de sedan tidigare vill säga. Två intervjuer och en gruppintervju med två till är helt enkelt väldigt lite att grunda en c-uppsats på. Vetenskapligheten i materialet är alltså högst begränsad av detta faktum. Trots detta, eller kanske tack vare (beroende på hur man vill se på saken) så tycker jag att jag kan instämma i slutsatsen (sammanfattningen) om hur spelare ser på sitt eget spelande. Eftersom jag själv har en god vän som spelar mycket har man under lång tid fått hintar om hur det ligger till, vad det är som lockar och hur detta också har förändrats över lång tids spelande.

Som sagt, uppsatsen är långt ifrån underkänd i mina ögon, men saknar det där extra som gör att jag skulle ge den ett VG. Ska höra med Gudmund vad den fick för betyg, och jag skulle inte bli det minsta förvånad om den fick det högsta.

Tyvärr så fick jag inte min bok från bokhandeln idag heller, vilket gör mig lite förgrymmad. Förhoppningsvis ska den ha kommit imorgon, vilket gör att jag kan förbereda mig till nästa föreläsning i god tid. Får bita ihop och leta upp några gamla anteckningar.

Har också funderat lite på det där med uppsatsen. Kan för stora socio-ekonomiska skillnader inom en social grupp medföra splittring? Vid nationsskapande kanske det krävs en stor relativt homogen grupp, ur socio-ekonomisk synvinkel, för att man ska lyckas. Exempelvis kanske det krävs att det finns antingen en väldigt bred arbetarklass, eller en jordbrukarklass på uppemot 80-85 % av den totala befolkningen för att projektet ska kunna drivas igenom. Om arbetarklassen ligger på 40 %, medelklass (tjänstemän) på 20 %, övre medelklass och överklass 10% och fattiga på 10%, så kanske det inte finns någon möjlighet att skapa en nation överhuvudtaget. Min tanke med detta är att det kanske inte räcker med att man har en relativt homogen kultur, eller en gemensam historia för att kunna skapa en föreställd gemenskap som nationen faktiskt är. Kanske är det så att man behöver ha något reellt, som en socio-ekonomisk gemenskap de facto är?

Som kanske märks så behövs det en ordentlig genomgång av vad nationsbegreppet egentligen ska inbeskaffa, om jag nu ska skriva min uppsats om det där.

Klippte mitt armband från Tivolirock idag, eller snarare skar av det med en jättevass kniv. En månad och två veckor blev det, och jag kände mig lite naken efter att ha gjort det. Sen tänkte jag inte mer på det och då kändes det inte alls, men nu när jag tänker på det igen, känner jag mig återigen lite naken. Jag kan berätta att jag för övrigt har kläder på mig.

Annars var det upprop i skolan idag. Jag var där, Anders och några från förra terminen och en kvinna som läste tillsammans med mig på a-kursen. Eduardo var också med och höll låda, tillsammans med Gudmund. Pratade om den kommande kursen och ad vi ska läsa, men det jag tänkte på mest var naturligtvis uppsatsen. Är det hälften av kursen så är det såklart hälften av kursen. Jag vet inte om de lyssnat på den kritiken jag kom med föra terminen, men den här gången har de lagt ett uppsatsseminarium redan om en månad, precis vad jag efterlyste på b-nivån. Kanske var det itt inflytande, kanske gick de bara tillbaka till en tidigare modell, eller så hade de såhär sist. Ska nog fråga.

Eftersom jag inte fått min första kursbok från bokhandeln ännu, så har jag lånat en c-uppsats av Gudmund. Den handlar om människors erfarenheter av World of Warcraft ur ett socialpsykologiskt perspektiv. Det kan nog vara intressant ur två perspektiv, både för att jag själv ska skriva en c-uppsats och kan kolla in struktur osv, och för att jag precis aktiverat mitt wow-konto och kan kanske tillgodogöra mig mer av den sociala interaktionen där. Lovade dessutom Anders att jag skulle läsa ignom hans och Johans artikel, eftersom jag inte riktigt gjorde det förra terminen.

Har tre stycken förslag till uppsats den här terminen;

1. Språk som en sammanhållande eller åtskiljande kraft inom nationen - Kommer Belgien att fortsätta vara en enhetlig nation eller splittras i två delar?
2. Fortsätta med samma ämne som jag skrev med i min artikel. (Angående kvinnors större miljöengagemang)
3. Vad det är som driver människor att ta genvägar och bryta mot sociala normer för personlig vinnings skull. Varför dopar sig elitidrottare när risken att åka dit är så stor?

Det är bara till att välja och vraka. Positivt är att Gudmund säkert kan gräva fram en uppsats som handlar om det sista ämnet, vilket skulle ge mig en hel del litteratur. Har redan själv en massa litteratur om nationalism och har skrivit om det tidigare. Dessutom ligger ämnet om miljöengagemang nära i minnet och det ligger inte särskilt långt borta om jag ska återuppta det. Uppdatering om allt detta kommer naturligtvis framöver.

Så har jag varit på mitt första möte för klassrepresentanter i skolan. Det var jag och Johan som blev de utvalda. Visserligen valde jag mig själv eftersom jag hade ett sug efter att prova på det redan under a-nivån, men då pendlade jag och så kul verkade det inte vara. Hursomhelst så blev Johan, lite emot sin vilja, eller mer tack vare alla andras ovilja den andra representanten för klassen.

Själva mötet gick hur bra som helst. Först värmdes stämningen upp med lite småsnack om det ena och det andra, lite kaffe och lite kakor. Sen körde vi igång med kritiken. Jag och Johan satt mest och hackade på Eduardos kurs, den senaste om metodologin. Det var visserligen inga personliga angrepp, vi sa inte om hans dåliga uttal eller så, utan det var mest det om kursens dåliga struktur och att det i hög grad kändes som meningslösa upprepningar från A-kursen. De lyssnade på kritiken och svarade väldigt bra och förklarande. Sen så var det ytterligare lite diskussionen som till slut blev ganska så allmän när D-kursens representanter skulle presentera sin kritik, eftersom de inte hade någon egentligen.

Generellt tyckte jag att diskussionen var givande när det gällde våra klagomål på upplägget. Jag tyckte svaren var bra som vi fick, men jag betonade också att alla förmodligen inte skulle tycka att de var lika bra, svaren dvs. Det fanns vissa förklaringar till varför strukturen på kursen var så dålig. Den allmänna diskussionen var givande den också, ur ett socialt perspektiv och lite ur ett uppsatsperspektiv. Mycket trivsam och avslappnad stämning, som visserligen var allvarlig delvis men ändå uppsluppen på något vis. Jag tror inte de kommer att ändra kurserna så de helt uppfyller mina förväntningar, men jag är nog glad om de tar åt sig lite grann bara.